Häromdagen kunde man i 18 minuter läsa en notis om en ny tåglinje, Blå tåget, som bland annat ska trafikera sträckan Uppsala-Stockholm.
Eller, trafikera och trafikera förresten, tåget gör en tur- och returresa om dagen. Och inte direkt i rusningstid heller; från Uppsala går det 12:09 och från Stockholm 14:17. Det lär ju knappast bli fullsatt...
Konkurrensfördelarna sägs vara gott om utrymme, bekväma säten och en restaurangvagn med mat lagad ombord. Det senare låter ju intressant, men är väl kanske egentligen avsett för de längre sträckorna. För jag har ju svårt att se att de har anpassat restiden mellan Stockholm och Uppsala för att man ska hinna få i sig lunchen (eller vad det nu heter om man väljer 14:17-alternativet) i lugn och ro. Men man får medge att restaurangvagnen i alla fall ser ganska trevlig ut, kolla själva.
En enkelbiljett kostar 125 kr på vardagar, vilket jag tycker låter lite väl saftigt, men jag ska nog ge det ett försök nästa gång jag skulle råka ha halvdag på jobbet. Så får vi se om Blå tåget blir en trevlig erfarenhet eller om det, liksom den klassiska attraktionen med samma namn på Gröna Lund, blir en ren skräckupplevelse. Jag återkommer med en rapport när jag har svaret.
14 december 2011
6 december 2011
Lögnare
SJ höjer priserna. Igen. Antingen är det dumt på ett kaxigt vis att göra det precis innan snön kommer. Eller så är det smart att göra det nu, innan snön kommer och när trafiken fakstiskt har funkat OK ett tag.
Den senaste prisjusteringen, som det så ofta heter på SJ-språk, gällde 10-resorskorten. Nu är det månadskorten som blir dyrare. Ungefär en hundring till (har jag hört, men inte bekräftat själv) får man punga ut om man pendlar mellan Stockholm och Uppsala.
SJ har i alla fall lärt sig sen sist att det är en bra idé att meddela sina kunder om förestående prishöjningar. Ja, jag väljer att kalla det för vad det är. Tydligen är det dyrare el och högre banavgifter som är anledningen denna gång. Skönt att veta att det inte går till chefsbonusar eller täcker upp tidigare förlustår då. Eller?
Sist man höjde priserna sa man från SJ-håll till UNT att det inte är aktuellt med fler prishöjningar i år. Men eftersom de nya priserna gäller från och med den 12 december har vi det nu svart på vitt - SJ är lögnare. Hade de velat undvika lögnarstämpeln hade de ju kunnat vänta typ en månad så att priserna höjdes nästa år men nu är det väl ingen som på allvar tror att folket på SJ är så utstuderade att de hade klarat av ett sådant drag? Och allvarligt talat hade jag blivit lika förbannad ändå.
Förut åkte jag faktiskt med 10-resorskortet. När priserna höjdes bytte jag till månadskort. Nu när priserna på månadskort höjs kanske jag får byta tillbaka igen - måste räkna på det. SJ tycks hur som helst vara ute för att klämma ur alla liiite mer, hela tiden.
Måtte de inte gå ut och säga nähmen, det rör sig ju bara om tre påsar chips...
Den senaste prisjusteringen, som det så ofta heter på SJ-språk, gällde 10-resorskorten. Nu är det månadskorten som blir dyrare. Ungefär en hundring till (har jag hört, men inte bekräftat själv) får man punga ut om man pendlar mellan Stockholm och Uppsala.
SJ har i alla fall lärt sig sen sist att det är en bra idé att meddela sina kunder om förestående prishöjningar. Ja, jag väljer att kalla det för vad det är. Tydligen är det dyrare el och högre banavgifter som är anledningen denna gång. Skönt att veta att det inte går till chefsbonusar eller täcker upp tidigare förlustår då. Eller?
Sist man höjde priserna sa man från SJ-håll till UNT att det inte är aktuellt med fler prishöjningar i år. Men eftersom de nya priserna gäller från och med den 12 december har vi det nu svart på vitt - SJ är lögnare. Hade de velat undvika lögnarstämpeln hade de ju kunnat vänta typ en månad så att priserna höjdes nästa år men nu är det väl ingen som på allvar tror att folket på SJ är så utstuderade att de hade klarat av ett sådant drag? Och allvarligt talat hade jag blivit lika förbannad ändå.
Förut åkte jag faktiskt med 10-resorskortet. När priserna höjdes bytte jag till månadskort. Nu när priserna på månadskort höjs kanske jag får byta tillbaka igen - måste räkna på det. SJ tycks hur som helst vara ute för att klämma ur alla liiite mer, hela tiden.
Måtte de inte gå ut och säga nähmen, det rör sig ju bara om tre påsar chips...
I väntan på en ny lokförare
Imorse hade jag ett tidigt möte så jag tog 07:11-tåget istället för det vanliga 08:11-tåget. Tur var väl det för 08:11-tåget blev inställt fick jag lära mig av ett sms som kom efter att det skulle ha gått. I vanlig ordning alltså.
På jobbet fick jag höra en historia som kanske kan förklara varför tåget blev inställt. Min kollegas hustru satt nämligen på ett tåg som helt plötsligt stannade någonstans ute på vischan mellan Uppsala och Stockholm. Man fick veta att tåget hade kört förbi två stoppsignaler och att tåget då stannar automatiskt. Inte nog med det, utan att när det här sker så ska lokföraren omedelbart tas ur tjänst. Så där står tåget mitt i ingenstans och väntar på att en ny lokförare ska komma dit för att köra tåget vidare. Det är oklart hur stor förseningen blev, jag får be min kollega kolla med sin fru...
Hur som helst ger ju den här historien upphov till en del frågor. Varför är det acceptabelt att köra förbi en stoppsignal? Vad höll lokföraren på med som gjorde att han missade två stoppsignaler? Hur tar sig en ny lokförare ut till tåget som står på spåren mitt i ingenstans? Kanske får vi svaren i morgondagens tidning. Hoppas i alla fall att lokföraren inte råkade ut för något allvarligt utan att felet kanske snarare var av teknisk karaktär.
I övrigt måste jag säga att jag är mycket nöjd med brsiten på snö hittills den här säsongen. Det gör ju att SJ och Trafikverket faktiskt funkar helt OK. Vilket i sin tur medför idétorka här på bloggen... Den riktiga prövningen kommer väl när snön ligger mer än 2 cm djup - om ni kan hålla ut till dess så ska ni nog se att det blir fart på skrivandet också!
På jobbet fick jag höra en historia som kanske kan förklara varför tåget blev inställt. Min kollegas hustru satt nämligen på ett tåg som helt plötsligt stannade någonstans ute på vischan mellan Uppsala och Stockholm. Man fick veta att tåget hade kört förbi två stoppsignaler och att tåget då stannar automatiskt. Inte nog med det, utan att när det här sker så ska lokföraren omedelbart tas ur tjänst. Så där står tåget mitt i ingenstans och väntar på att en ny lokförare ska komma dit för att köra tåget vidare. Det är oklart hur stor förseningen blev, jag får be min kollega kolla med sin fru...
Hur som helst ger ju den här historien upphov till en del frågor. Varför är det acceptabelt att köra förbi en stoppsignal? Vad höll lokföraren på med som gjorde att han missade två stoppsignaler? Hur tar sig en ny lokförare ut till tåget som står på spåren mitt i ingenstans? Kanske får vi svaren i morgondagens tidning. Hoppas i alla fall att lokföraren inte råkade ut för något allvarligt utan att felet kanske snarare var av teknisk karaktär.
I övrigt måste jag säga att jag är mycket nöjd med brsiten på snö hittills den här säsongen. Det gör ju att SJ och Trafikverket faktiskt funkar helt OK. Vilket i sin tur medför idétorka här på bloggen... Den riktiga prövningen kommer väl när snön ligger mer än 2 cm djup - om ni kan hålla ut till dess så ska ni nog se att det blir fart på skrivandet också!
30 november 2011
Dagens ros
Imorse höll jag på att missa tåget för att caféet där jag ibland köper frukost att ta med mig har ny, alldeles för långsam, personal. Ibland har jag till och med fått lämna kön och strunta i frukosten för att hinna med tåget - bara för att snubben är för långsam. Det är inte han som får dagens ros.
Nej, dagens ros går istället till en SJ-anställd. Jag tror hon heter Cathrin (försökte lägga namnbrickan på minnet). När jag kom till spår 3 typ en minut innan avgång - med frukost, som tur var - noterade jag att en annan resenär tappade sitt kort. Hon plockade upp det, blippade det och gick - till synes lite skakad - mot tåget.
Jag fattade inte riktigt varför såg så skärrad ut förrän Cathrin kom fram, la en hand på den unga kvinnans axel och sa: den här dagen började inte så bra för dig - först ramlade du och sen tappade du kortet... Gick det bra? Kvinnan svarade att det gick sådär och sedan något annat som jag inte riktigt hörde. Den fantstiska Cathrin säger då: men du, ta och sätt dig här i första klass, så får du det lugnt och skönt och kan koppla av lite, och så ger hon den unga kvinnan en sista tröstande klapp på ryggen.
Cathrin - hatten av till dig!
Nej, dagens ros går istället till en SJ-anställd. Jag tror hon heter Cathrin (försökte lägga namnbrickan på minnet). När jag kom till spår 3 typ en minut innan avgång - med frukost, som tur var - noterade jag att en annan resenär tappade sitt kort. Hon plockade upp det, blippade det och gick - till synes lite skakad - mot tåget.
Jag fattade inte riktigt varför såg så skärrad ut förrän Cathrin kom fram, la en hand på den unga kvinnans axel och sa: den här dagen började inte så bra för dig - först ramlade du och sen tappade du kortet... Gick det bra? Kvinnan svarade att det gick sådär och sedan något annat som jag inte riktigt hörde. Den fantstiska Cathrin säger då: men du, ta och sätt dig här i första klass, så får du det lugnt och skönt och kan koppla av lite, och så ger hon den unga kvinnan en sista tröstande klapp på ryggen.
Cathrin - hatten av till dig!
11 november 2011
Tåget kommer nu att gå rätt väg
Sex minuter innan avgång får man ett sms:
[Tåget] från Stockholm C mot Uppsala kommer att gå via Arlanda (och ej via Märsta) pga ett signalfel. Mvh SJ.
OK, det var ju i och för sig bra för folk att veta om de hade tänkt åka till Märsta. Och för folk som eventuellt tänkte passa på att åka med till Arlanda. Det lustiga är sms:et som kom en halvtimme senare, dvs tio minuter innan det borde ha varit framme i Uppsala:
[...] tåget kommer nu att gå rätt väg, via Märsta (och ej via Arlanda) då signalfelet är åtgärdat. Mvh SJ.
Först ska man till Märsta. Sen ska man inte till Märsta, utan till Arlanda. Sen ska man inte till Arlanda, utan till Märsta. Men det får resenärerna veta det först när tåget har passerat både Märsta och Arlanda.
Hur man än vrider och vänder på det blev alla blåsta, både de som skulle till Märsta med skippade tåget på grund av det första sms:et och de som trodde att de kunde åka med till Arlanda men som fick åka förbi Märsta istället.
Sen kan man ju i och för sig fundera på formuleringen tåget kommer nu att gå... Det antyder ju att det inte alls är för sent hoppa på eller av (beroende på vart man ska). Men det sms:et kom ju nästan en halvtimme efter utsatt avgångstid. Var det försenat? Vet inte - det fick man inget sms om.
Fotnot: det kan ju ha varit mobilnätet som var segt imorse och som gjorde att det andra sms:et kom så sent... Men jag orkar inte starta en till blogg om mobilnätet, så det får bli SJ som får skulden den här gången också.
[Tåget] från Stockholm C mot Uppsala kommer att gå via Arlanda (och ej via Märsta) pga ett signalfel. Mvh SJ.
OK, det var ju i och för sig bra för folk att veta om de hade tänkt åka till Märsta. Och för folk som eventuellt tänkte passa på att åka med till Arlanda. Det lustiga är sms:et som kom en halvtimme senare, dvs tio minuter innan det borde ha varit framme i Uppsala:
[...] tåget kommer nu att gå rätt väg, via Märsta (och ej via Arlanda) då signalfelet är åtgärdat. Mvh SJ.
Först ska man till Märsta. Sen ska man inte till Märsta, utan till Arlanda. Sen ska man inte till Arlanda, utan till Märsta. Men det får resenärerna veta det först när tåget har passerat både Märsta och Arlanda.
Hur man än vrider och vänder på det blev alla blåsta, både de som skulle till Märsta med skippade tåget på grund av det första sms:et och de som trodde att de kunde åka med till Arlanda men som fick åka förbi Märsta istället.
Sen kan man ju i och för sig fundera på formuleringen tåget kommer nu att gå... Det antyder ju att det inte alls är för sent hoppa på eller av (beroende på vart man ska). Men det sms:et kom ju nästan en halvtimme efter utsatt avgångstid. Var det försenat? Vet inte - det fick man inget sms om.
Fotnot: det kan ju ha varit mobilnätet som var segt imorse och som gjorde att det andra sms:et kom så sent... Men jag orkar inte starta en till blogg om mobilnätet, så det får bli SJ som får skulden den här gången också.
28 oktober 2011
En tyst överenskommelse
Bland pendlarna som känner till husdjurskupén finns det en tyst överenskommelse. Sätter man sig där ska man vara tyst. Man får prata, men det ska vara lågmält. Och man sätter sig aldrig rakt mittemot någon. Det senare gäller i och för sig generellt; på de ställen det finns stolar placerade mot varandra sätter man sig bara inte rakt mitt emot. Man sätter sig snett mittemot, på diagonalen ifrån varandra. På det sättet kan alla sträcka ut benen om de vill. Extra mycket gäller den här regeln i husdjurskupén. Tyvärr finns det folk som inte har förstått det här.
Jag drabbades av en av dem i förrgår på min hemresa. Jag hade satt mig i nämnda kupé och stängt dörrarna bakom mig, så som jag oftast gör i ett försök att markera att det här är ingen husdjurskupé - det är en tyst kupé. Längst in satt det en kvinna och läste tidningen. Jag kände inte igen henne, men jag såg på henne att hon kände till reglerna. Skönt.
Precis innan vi börjar rulla hör jag en gäll och mycket högludd röst komma emot vår kupé. Rösten tillhör en ung kvinna i kanske 20-årsåldern som pratar i mobil. Jag utgår från att hon ska notera min osynliga skylt med villkor för att få sätta sig i kupén och att hon bara kommer gå förbi. Det gör hon inte. Istället sliter hon upp dörren och slänger sig ner mittemot mig. Hon bryr sig inte om att stänga dörren efter sig. Det tar ett tag för det här att sjunka in. Hon pratar jättehögt i mobil OCH hon sätter sig mittemot mig. Å nej. Tidningskvinnan och jag utbyter en blick. Sen börjar tåget rulla.
Den unga kvinnans samtal handlar i början om en jobbintervju. Meh, ja visste ju inte va ja skulle säga liksom, va va de för fråga?! Sen övergår det till att handla om någon fest i fredags. Därefter om någon kille. Åh, ja bah: men asså - ååååh, han é såååå hiiiimla snyyyyggg! Åh han bah, åh ja bah, och hon bah...
Så där höll det på. Jag sökte ögonkontakt men fick ingen. Övervägde att ta fram min mobil och försöka matcha henne i hennes störighet. Men insåg snabbt att jag aldrig skulle kunna vara så störig som hon var, och hon skulle förmodligen inte märka det hur som helst. Kvinnan med tidningen fick nog. Hon fnös, suckade, reste sig upp, tog sin väska och lämnade kupén. Bakom sig smällde hon igen skjutdörrarna jättehårt. Meh: guuud, ojdå, va va de me henne då?, var det enda tjejen i mobil sa. Sen fortsatte hon babbla om något ännu mer ointressant än festen i fredags och den så hiiiimla snygga killen. Jag funderade på att göra likadant, men skulle det vara ett tecken på nederlag? Skulle jag verkligen ge den här störiga människa hela husdjurskupén för sig själv? Skulle poängen framgå om jag också smällde igen dörren i ansiktet på henne? Nej, jag skulle nog inte ge upp... Mina funderingar avbröts av biljettkontroll.
Den unga kvinnan hade ingen biljett, så hon köpte en direkt av konduktören. Fortfarande pratandes i mobil. Det kostar egentligen 100 kronor extra att köpa biljett ombord. Jag log för mig själv. Yes! Sucker!, tänkte jag. Sen bjöd konduktören på den extra avgiften så hon slapp de där extra 100 kronorna. Nej, varför?! Ingen anledning, konduktören ville bara vara snäll. Jag blev gruvligt besviken, jag ville ju att hon skulle få betala dubbel extra avgift. 100 kronor för att hon inte köpte biljett innan hon klev på tåget och 100 kronor till för att hon var störig och bröt mot husdjurskupéreglerna. Men så blev det alltså inte.
Mitt sista hopp för att få slut på lidandet stod till radioskuggan mellan Knivsta och Märsta. Jag har aldrig träffat någon som har täckning på mobiltelefonen mellan Knivsta och Märsta. Oftast upplever jag det som lite irriterande - "connection error" är inte kul när man spelar Word Feud. Men nu längtade jag. Tjejen i mobil var min värsta mardröm och jag föreställde mig att hennes värsta mardröm måste vara att tappa täckningen. Så jag längtade. Och så hände det. Hallå? Hallå? Haaaallååå? Yes!
Det blev inget mer mobiltjatter på resten av den resan. Hon satte förvisso på musik i sina utåtriktade hörlurar men det var i alla fall bättre än att sitta och lyssna på henne snacka. Det sista jag såg av tjejen var när vi hade klivit av på Stockholm C. Hon bad någon om eld och tände en cigarett. Sen gick hon in i stationshuset. Med sin tända cigg.
Jag drabbades av en av dem i förrgår på min hemresa. Jag hade satt mig i nämnda kupé och stängt dörrarna bakom mig, så som jag oftast gör i ett försök att markera att det här är ingen husdjurskupé - det är en tyst kupé. Längst in satt det en kvinna och läste tidningen. Jag kände inte igen henne, men jag såg på henne att hon kände till reglerna. Skönt.
Precis innan vi börjar rulla hör jag en gäll och mycket högludd röst komma emot vår kupé. Rösten tillhör en ung kvinna i kanske 20-årsåldern som pratar i mobil. Jag utgår från att hon ska notera min osynliga skylt med villkor för att få sätta sig i kupén och att hon bara kommer gå förbi. Det gör hon inte. Istället sliter hon upp dörren och slänger sig ner mittemot mig. Hon bryr sig inte om att stänga dörren efter sig. Det tar ett tag för det här att sjunka in. Hon pratar jättehögt i mobil OCH hon sätter sig mittemot mig. Å nej. Tidningskvinnan och jag utbyter en blick. Sen börjar tåget rulla.
Den unga kvinnans samtal handlar i början om en jobbintervju. Meh, ja visste ju inte va ja skulle säga liksom, va va de för fråga?! Sen övergår det till att handla om någon fest i fredags. Därefter om någon kille. Åh, ja bah: men asså - ååååh, han é såååå hiiiimla snyyyyggg! Åh han bah, åh ja bah, och hon bah...
Så där höll det på. Jag sökte ögonkontakt men fick ingen. Övervägde att ta fram min mobil och försöka matcha henne i hennes störighet. Men insåg snabbt att jag aldrig skulle kunna vara så störig som hon var, och hon skulle förmodligen inte märka det hur som helst. Kvinnan med tidningen fick nog. Hon fnös, suckade, reste sig upp, tog sin väska och lämnade kupén. Bakom sig smällde hon igen skjutdörrarna jättehårt. Meh: guuud, ojdå, va va de me henne då?, var det enda tjejen i mobil sa. Sen fortsatte hon babbla om något ännu mer ointressant än festen i fredags och den så hiiiimla snygga killen. Jag funderade på att göra likadant, men skulle det vara ett tecken på nederlag? Skulle jag verkligen ge den här störiga människa hela husdjurskupén för sig själv? Skulle poängen framgå om jag också smällde igen dörren i ansiktet på henne? Nej, jag skulle nog inte ge upp... Mina funderingar avbröts av biljettkontroll.
Den unga kvinnan hade ingen biljett, så hon köpte en direkt av konduktören. Fortfarande pratandes i mobil. Det kostar egentligen 100 kronor extra att köpa biljett ombord. Jag log för mig själv. Yes! Sucker!, tänkte jag. Sen bjöd konduktören på den extra avgiften så hon slapp de där extra 100 kronorna. Nej, varför?! Ingen anledning, konduktören ville bara vara snäll. Jag blev gruvligt besviken, jag ville ju att hon skulle få betala dubbel extra avgift. 100 kronor för att hon inte köpte biljett innan hon klev på tåget och 100 kronor till för att hon var störig och bröt mot husdjurskupéreglerna. Men så blev det alltså inte.
Mitt sista hopp för att få slut på lidandet stod till radioskuggan mellan Knivsta och Märsta. Jag har aldrig träffat någon som har täckning på mobiltelefonen mellan Knivsta och Märsta. Oftast upplever jag det som lite irriterande - "connection error" är inte kul när man spelar Word Feud. Men nu längtade jag. Tjejen i mobil var min värsta mardröm och jag föreställde mig att hennes värsta mardröm måste vara att tappa täckningen. Så jag längtade. Och så hände det. Hallå? Hallå? Haaaallååå? Yes!
Det blev inget mer mobiltjatter på resten av den resan. Hon satte förvisso på musik i sina utåtriktade hörlurar men det var i alla fall bättre än att sitta och lyssna på henne snacka. Det sista jag såg av tjejen var när vi hade klivit av på Stockholm C. Hon bad någon om eld och tände en cigarett. Sen gick hon in i stationshuset. Med sin tända cigg.
27 oktober 2011
Obegränsat med riskakor
För någon vecka sen fick jag ett brev från SJ. Det innehöll ett SJ-priokort. Ett svart SJ-priokort.
Den spontana reaktionen var: äntligen! Jag har ändå pendlat i fyra år, men det är först nu jag får ett svart SJ-priokort. Det kändes stort på något sätt, som att en magisk gräns var uppnådd.
Men sen funderade jag lite på vad det egentligen betyder. För det första betyder det att jag får några saker. Gratis internet ombord, alla dagar i veckan. Jag får också tillgång till SJ-koungen i Göteborg och Stockholm. Och så får jag någon slags förtur i SJ:s resebutiker.
För det andra betyder det att jag för första gången någonsin gett SJ minst 25 000 kronor under ett års tid. Jag gillar ju egentligen inte att ha uppnått denna magiska gräns. Antingen för att det är en bitter påminnelse om SJ:s konstanta prishöjningar. Eller för att det är ett tecken på dubbelmoral (eller i bästa fall bristande logik) från min sida: hur kan jag hata SJ mer än någonsin samtidigt som jag aldrig tidigare har gett dem så mycket pengar som nu?
Intressant blir det också när man bryter ner "förmånerna" som kommer med det svarta SJ-priokortet. Gratis internet ombord, alla dagar i veckan? Regionaltågen har ju inte ens internet. Tillgång till loungen i Göteborg? Ja, det säger ju sig självt... Och tror de på allvar att jag kommer gå upp en halvtimme tidigare för att hinna hänga lite på loungen i Stockholm för att äta obegränsat med riskakor innan jag åker till jobbet? Förtur på resebutiken? Jag har extremt sällan i resebutiken att göra, jag fyller på mitt pendlarkort i maskinerna på perrongen. Så vad de egentligen gör är att erbjuda en massa saker som vid en första anblick verkar schyssta, men som egentligen är rätt innehållslösa och/eller svårutnyttjade om man är en pendlare mellan Stockholm och Uppsala. Det skulle vara riskakorna då, undrar om man får smita in och bara stoppa på sig ett gäng riskakor att ta med sig på tåget?
Eftersom jag har så svårt att se fördelarna med ett svart SJ-priokort måste ju målet till nästa år att återgå till grå medlemsnivå. Jag vill betala mindre än 25 000 kronor om året för mitt pendlande med SJ - det är målet. Men jag ska fortsätta registrera poäng på allt jag köper annars är det ju fusk.
Den spontana reaktionen var: äntligen! Jag har ändå pendlat i fyra år, men det är först nu jag får ett svart SJ-priokort. Det kändes stort på något sätt, som att en magisk gräns var uppnådd.
Men sen funderade jag lite på vad det egentligen betyder. För det första betyder det att jag får några saker. Gratis internet ombord, alla dagar i veckan. Jag får också tillgång till SJ-koungen i Göteborg och Stockholm. Och så får jag någon slags förtur i SJ:s resebutiker.
För det andra betyder det att jag för första gången någonsin gett SJ minst 25 000 kronor under ett års tid. Jag gillar ju egentligen inte att ha uppnått denna magiska gräns. Antingen för att det är en bitter påminnelse om SJ:s konstanta prishöjningar. Eller för att det är ett tecken på dubbelmoral (eller i bästa fall bristande logik) från min sida: hur kan jag hata SJ mer än någonsin samtidigt som jag aldrig tidigare har gett dem så mycket pengar som nu?
Intressant blir det också när man bryter ner "förmånerna" som kommer med det svarta SJ-priokortet. Gratis internet ombord, alla dagar i veckan? Regionaltågen har ju inte ens internet. Tillgång till loungen i Göteborg? Ja, det säger ju sig självt... Och tror de på allvar att jag kommer gå upp en halvtimme tidigare för att hinna hänga lite på loungen i Stockholm för att äta obegränsat med riskakor innan jag åker till jobbet? Förtur på resebutiken? Jag har extremt sällan i resebutiken att göra, jag fyller på mitt pendlarkort i maskinerna på perrongen. Så vad de egentligen gör är att erbjuda en massa saker som vid en första anblick verkar schyssta, men som egentligen är rätt innehållslösa och/eller svårutnyttjade om man är en pendlare mellan Stockholm och Uppsala. Det skulle vara riskakorna då, undrar om man får smita in och bara stoppa på sig ett gäng riskakor att ta med sig på tåget?
Eftersom jag har så svårt att se fördelarna med ett svart SJ-priokort måste ju målet till nästa år att återgå till grå medlemsnivå. Jag vill betala mindre än 25 000 kronor om året för mitt pendlande med SJ - det är målet. Men jag ska fortsätta registrera poäng på allt jag köper annars är det ju fusk.
26 oktober 2011
SJ rättar
Igår fick jag följande sms klockan sex på morgonen:
Tåg 808 den 25 oktober med avgångstid 07:11 från Stockholm saknar den södra förstaklassvagnen.
Jag har skrivit om den här typen av sms förut och undrar fortfarande vem som bryr sig? Finns det folk som avstår från att ta just det tåget för att en av två förstaklassvagnar saknas? Det måste det ju göra – annars skulle väl inte SJ hålla på sådär?
Nåja, sms om saknade förstaklassvagnar är i sig inget nytt – jag får dem hela tiden. Det som var nytt, däremot, var sms:et jag fick 43 minuter senare:
Rättelse av tidigare sms: Det är den norra [min fetmarkering] förstaklassvagnen som saknas på tåg 808 med avgångstid klockan 07:11 från Stockholm. Mvh SJ AB
Det här belyser ju problematikens verkliga komplexitet. Inte bara ska folk ta ställning till om de vill åka med eller inte baserat på att en förstaklassvagn saknas, de ska dessutom fundera på om de kan tänka sig att åka till jobbet i den norra eller den södra delen av samma tåg.
Själv föredrar jag husdjurskupén och oftast finns det bara en sådan. Så jag behöver sällan reflektera över nord/syd-grejen – jag följer efter hundarna. Men det var ju ändå intressant att inse att avsaknaden av förstaklassvagnar har fler dimensioner än en. Tack för det SJ.
4 oktober 2011
Volymkontroll tack
Klockan är 07:12.
Sprak, knaster, knaster, sprak. JAAA, DÅ HÄLSAR VI ALLA HJÄRTLIGT VÄLKOMNA OMBORD PÅ SJ:S REGIONALTÅG 808 MOT MÄRSTA, KNIVSTA OCH UPPSALA. VI PÅBÖRJAR ALLDELES STRAX BILJETTVISERINGEN OCH ÄR TACKSAMMA OM NI HAR BILJETTER OCH EVENTUELLA RABATTKORT NÄRA TILL HANDS. OCH SÅ VILL VI PASSA PÅ OCH ÖNSKA ALLA EN TREVLIG RESA! Knaster, sprak.
De har gjort det igen. Misslyckats med att ställa in en vettig volym på högtalarsystemet. Var man inte vaken innan man klev ombord så är man det definitivt när de har basunerat ut sin morgonhälsning i 130 decibel. Har man problem med att höra sin väckarklocka på morgonen kan jag rekommendera att spela in SJ-meddelanden när de har Lordi-volym på högtalarsystemet, och ha det som väckarklocka. Man vaknar varje gång, narkoleptiker eller ej.
Jag är en sådan där person som det tar ett tag för att vakna. Som föredrar en lite mer dämpad ljudnivå runtomkring sig tills man har vaknat ordentligt. Som sneglar irriterat på folk som äter knäckebröd till frukost i min närhet. Och så bjuder SJ på en hälsning som lika gärna kunde ha varit ett flyglarm. Inte en bra start på dagen. Så snälla SJ, kan ni inte försöka ställa in högtalarsystemet på en vettig volym?
Ibland är volymen alldeles för låg också. Då hör man bara en viskning, som när de viskar i reklamfilmer för att man ska bli lite upphetsad över ett schampoo med vitt te och litchi (eller vad de nu har för mat i hårprodukterna nu för tiden). Va? Sa hon My Toyota is fantastic? Eller var det en Schweppes-reklam jag precis hörde? Nej, det måste ha varit något om att de tre sista vagnarna inte kommer in till plattformen i Märsta. Nåja, jag föredrar viskningarna. I alla fall strax efter sju på morgonen. Och förutsatt att det inte är en försening de pratar om, då vill man ju gärna höra vad de säger.
Något som är nästan lika irriterande som SJ:s felkalibrerade högtalarsystem är alla dessa feldesignade hörlurar som folk går runt med. Det kanske jag som har missförstått något, men jag trodde att det var meningen att ljudet skulle gå in i örat på den som har hörlurarna på sig. Inte utåt, mot alla som sitter runtomkring.
Särskilt dåliga är Apples standard-hörlurar. För det första fattar jag inte hur det är tänkt att man ska få in dem i örat. De är så stora att man skulle kunna tro att de var designade för elefanter. Eller Shane McGowan (större människoöron får man leta efter). För det andra så läcker de ljud som Wikileaks läcker statshemligheter. Jag hör ofta precis allting från någon annans hörlurar. Och jag vill inte höra precis allting från någon annans hörlurar.
Om det inte är designfel så måste det vara brukarna som inte förstår hur hörlurarna ska användas. Ibland tror jag verkligen att folk sätter i hörlurarna åt fel håll. Det hela förstärks naturligtvis av att folk har alldeles för hög volym, särskilt för att vara halv sju på morgonen. Och ytterligare av att det oftast är techno man hör. Jag står inte ut. Så kära medresenär: ser du de där små, små hålen på hörlurarna? De ska vara riktade inåt, mot din egen trumhinna.
Sprak, knaster, knaster, sprak. JAAA, DÅ HÄLSAR VI ALLA HJÄRTLIGT VÄLKOMNA OMBORD PÅ SJ:S REGIONALTÅG 808 MOT MÄRSTA, KNIVSTA OCH UPPSALA. VI PÅBÖRJAR ALLDELES STRAX BILJETTVISERINGEN OCH ÄR TACKSAMMA OM NI HAR BILJETTER OCH EVENTUELLA RABATTKORT NÄRA TILL HANDS. OCH SÅ VILL VI PASSA PÅ OCH ÖNSKA ALLA EN TREVLIG RESA! Knaster, sprak.
De har gjort det igen. Misslyckats med att ställa in en vettig volym på högtalarsystemet. Var man inte vaken innan man klev ombord så är man det definitivt när de har basunerat ut sin morgonhälsning i 130 decibel. Har man problem med att höra sin väckarklocka på morgonen kan jag rekommendera att spela in SJ-meddelanden när de har Lordi-volym på högtalarsystemet, och ha det som väckarklocka. Man vaknar varje gång, narkoleptiker eller ej.
Jag är en sådan där person som det tar ett tag för att vakna. Som föredrar en lite mer dämpad ljudnivå runtomkring sig tills man har vaknat ordentligt. Som sneglar irriterat på folk som äter knäckebröd till frukost i min närhet. Och så bjuder SJ på en hälsning som lika gärna kunde ha varit ett flyglarm. Inte en bra start på dagen. Så snälla SJ, kan ni inte försöka ställa in högtalarsystemet på en vettig volym?
Ibland är volymen alldeles för låg också. Då hör man bara en viskning, som när de viskar i reklamfilmer för att man ska bli lite upphetsad över ett schampoo med vitt te och litchi (eller vad de nu har för mat i hårprodukterna nu för tiden). Va? Sa hon My Toyota is fantastic? Eller var det en Schweppes-reklam jag precis hörde? Nej, det måste ha varit något om att de tre sista vagnarna inte kommer in till plattformen i Märsta. Nåja, jag föredrar viskningarna. I alla fall strax efter sju på morgonen. Och förutsatt att det inte är en försening de pratar om, då vill man ju gärna höra vad de säger.
Något som är nästan lika irriterande som SJ:s felkalibrerade högtalarsystem är alla dessa feldesignade hörlurar som folk går runt med. Det kanske jag som har missförstått något, men jag trodde att det var meningen att ljudet skulle gå in i örat på den som har hörlurarna på sig. Inte utåt, mot alla som sitter runtomkring.
Särskilt dåliga är Apples standard-hörlurar. För det första fattar jag inte hur det är tänkt att man ska få in dem i örat. De är så stora att man skulle kunna tro att de var designade för elefanter. Eller Shane McGowan (större människoöron får man leta efter). För det andra så läcker de ljud som Wikileaks läcker statshemligheter. Jag hör ofta precis allting från någon annans hörlurar. Och jag vill inte höra precis allting från någon annans hörlurar.
Om det inte är designfel så måste det vara brukarna som inte förstår hur hörlurarna ska användas. Ibland tror jag verkligen att folk sätter i hörlurarna åt fel håll. Det hela förstärks naturligtvis av att folk har alldeles för hög volym, särskilt för att vara halv sju på morgonen. Och ytterligare av att det oftast är techno man hör. Jag står inte ut. Så kära medresenär: ser du de där små, små hålen på hörlurarna? De ska vara riktade inåt, mot din egen trumhinna.
13 september 2011
30 dagars blippande
I ett inlägg för några dagar sedan påstod jag att jag skulle övergå till att pendla med SL och UL, nu när SJ höjde priserna på 10-resorskortet. Jag övervägde det på allvar. Men gjorde det ändå inte till slut. Priset på SJ:s 30-dagarskort förblev nämligen oförändrat så jag slog till med ett sånt istället.
Med mitt nya kort får jag resa obegränsat i 30 dagar. Det enda jag måste göra är att hålla upp det vid kortavläsningsmaskinerna inför varje resa för att "blippa" det. Jag förstår inte varför. Visst, det är ingen stor grej men jag förundras ändå av att det ska behövas. Jag frågade en tågvärd varför jag måste blippa kortet när jag ändå får resa obegränsat med det. Jo, förstår ni, det är tydligen så att tågvärdarnas apparater inte kan läsa av den typen av kort.
När jag för några dagar sedan blippade mitt 10-resorskort fick jag en märklig signal. Jag frågade därför en tågvärd om det hade registrerats. Han scannade av kortet, och visst hade det registrerats. Han kunde dessutom se hur många av mina 10 resor jag hade kvar. Inte nog med det, utan han kunde också se att jag hade ett saldo på tre kronor (från den tiden jag fyllde på kortet med pengar istället för med resor). Men man kan alltså inte se att jag har ett 30-dagarskort.
Hur svårt kan det vara? Det känns som att vilken programmerare som helst skulle kunna fixa det där på en förmiddag. Det enda som behövs är att det står att det är ett 30-dagarskort och vilket datum det köptes (eller går ut). Eventuella programmerare som läser denna blogg får gärna upplysa mig om vari svårigheterna ligger, när tågvärdarnas apparater uppenbarligen klarar att läsa av en massa annan information. Cc:a gärna SJ också, om ni kommer på en lösning. Men tills dess får jag väl fortsätta med blippandet.
PS. 30-dagarskortet sitter på samma fysiska plastkort som det jag hade som 10-resorskort förut. Tydligen ska man kunna byta korttyp själv i de blå maskinerna. När jag försökte gick det inte. Så jag gick in i resebutiken och de gjorde det åt mig. Mot en avgift, naturligtvis.
Med mitt nya kort får jag resa obegränsat i 30 dagar. Det enda jag måste göra är att hålla upp det vid kortavläsningsmaskinerna inför varje resa för att "blippa" det. Jag förstår inte varför. Visst, det är ingen stor grej men jag förundras ändå av att det ska behövas. Jag frågade en tågvärd varför jag måste blippa kortet när jag ändå får resa obegränsat med det. Jo, förstår ni, det är tydligen så att tågvärdarnas apparater inte kan läsa av den typen av kort.
När jag för några dagar sedan blippade mitt 10-resorskort fick jag en märklig signal. Jag frågade därför en tågvärd om det hade registrerats. Han scannade av kortet, och visst hade det registrerats. Han kunde dessutom se hur många av mina 10 resor jag hade kvar. Inte nog med det, utan han kunde också se att jag hade ett saldo på tre kronor (från den tiden jag fyllde på kortet med pengar istället för med resor). Men man kan alltså inte se att jag har ett 30-dagarskort.
Hur svårt kan det vara? Det känns som att vilken programmerare som helst skulle kunna fixa det där på en förmiddag. Det enda som behövs är att det står att det är ett 30-dagarskort och vilket datum det köptes (eller går ut). Eventuella programmerare som läser denna blogg får gärna upplysa mig om vari svårigheterna ligger, när tågvärdarnas apparater uppenbarligen klarar att läsa av en massa annan information. Cc:a gärna SJ också, om ni kommer på en lösning. Men tills dess får jag väl fortsätta med blippandet.
PS. 30-dagarskortet sitter på samma fysiska plastkort som det jag hade som 10-resorskort förut. Tydligen ska man kunna byta korttyp själv i de blå maskinerna. När jag försökte gick det inte. Så jag gick in i resebutiken och de gjorde det åt mig. Mot en avgift, naturligtvis.
12 september 2011
Åk en - betala för två
I lördags var det "Studieförbundens dag" i Uppsala. Det var också "Kulturnatten". Det var mycket folk på stan - oklart om de var där mest för det ena eller det andra.
Precis innan tåget rullar in i Uppsala kommer ett utrop i högatalarsystemet. Jaaa, då rullar vi strax in i Uppsala... Och så kan jag meddela att man dagen till ära kan köpa två biljetter till priset av en om man går in på SJ:s resebutik mellan 10 och 14.
Jaha, det var ju intressant. Nu har ju jag pendlarkort, men om jag hade velat köpa en enkelresa till Uppsala hade jag kanske velat ha den informationen innan jag köpte biljetten. Inte precis innan jag kommer fram. Och med tanke på prishöjningarna som genomfördes helt nyligen trodde jag att den nya policyn var åk en - betala för två.
Kanske var det här utspelet ett försök att lägga lite plåster på såren, för SJ:s ursäkter för den uteblivna informationen om prishöjningarna har varit ett skämt. Några av de bästa listas här nedan, lite fritt översatta.
Vi trodde inte att folk skulle bli så upprörda - det rör sig bara om en generell höjning på tre procent. Ärligt talat, går folk på det där? För personligen så bryr jag mig inte vad ni höjer priset med i snitt. Det är för mig helt irrelevant vad det kostar att pendla i Västernorrland. Däremot bryr mig om vad det kostar att pendla mellan Stockholm och Uppsala - och där är det inga tre procent, utan 23.
Vi visste inte att det fanns en efterfrågan på sådan information. Testa att läsa tidningen från förra gången ni höjde priserna.
Vi brukar inte informera om generella prisjusteringar, vilket företag gör det? Tja... SL, för att ta ett exempel från er egen bransch. Säga vad man vill om att SL höjer priserna men det fanns åtminstonne information, både på deras hemsida och genom att pressmeddelande skickades ut.
Bara för att nämna några exempel. Det roliga är att inte ens när SJ har information som kan vara gynsam för dem att sprida - till exempel nu när de hade ett erbjudande som faktiskt kunde verka lockande för folk - kan de sprida den på ett vettigt sätt. Att vara informationschef på SJ måste vara världens svåraste jobb.
Fotnot: generella prisjusteringar betyder på SJ-språk prishöjningar. Jag har aldrig varit med om att en justering har gått nedåt.
Precis innan tåget rullar in i Uppsala kommer ett utrop i högatalarsystemet. Jaaa, då rullar vi strax in i Uppsala... Och så kan jag meddela att man dagen till ära kan köpa två biljetter till priset av en om man går in på SJ:s resebutik mellan 10 och 14.
Jaha, det var ju intressant. Nu har ju jag pendlarkort, men om jag hade velat köpa en enkelresa till Uppsala hade jag kanske velat ha den informationen innan jag köpte biljetten. Inte precis innan jag kommer fram. Och med tanke på prishöjningarna som genomfördes helt nyligen trodde jag att den nya policyn var åk en - betala för två.
Kanske var det här utspelet ett försök att lägga lite plåster på såren, för SJ:s ursäkter för den uteblivna informationen om prishöjningarna har varit ett skämt. Några av de bästa listas här nedan, lite fritt översatta.
Vi trodde inte att folk skulle bli så upprörda - det rör sig bara om en generell höjning på tre procent. Ärligt talat, går folk på det där? För personligen så bryr jag mig inte vad ni höjer priset med i snitt. Det är för mig helt irrelevant vad det kostar att pendla i Västernorrland. Däremot bryr mig om vad det kostar att pendla mellan Stockholm och Uppsala - och där är det inga tre procent, utan 23.
Vi visste inte att det fanns en efterfrågan på sådan information. Testa att läsa tidningen från förra gången ni höjde priserna.
Vi brukar inte informera om generella prisjusteringar, vilket företag gör det? Tja... SL, för att ta ett exempel från er egen bransch. Säga vad man vill om att SL höjer priserna men det fanns åtminstonne information, både på deras hemsida och genom att pressmeddelande skickades ut.
Bara för att nämna några exempel. Det roliga är att inte ens när SJ har information som kan vara gynsam för dem att sprida - till exempel nu när de hade ett erbjudande som faktiskt kunde verka lockande för folk - kan de sprida den på ett vettigt sätt. Att vara informationschef på SJ måste vara världens svåraste jobb.
Fotnot: generella prisjusteringar betyder på SJ-språk prishöjningar. Jag har aldrig varit med om att en justering har gått nedåt.
Via Kina och Märsta
På väg hem efter lite helgjobb i Uppsala i lördags stannar vi som vanligt i Knivsta. In i kupén kliver en kvinna i 40-45-årsåldern med sin son som ser ut att vara kanske åtta.
En lång diskussion, eller kanske snarare monolog, uppstår kring huruvida sonen eller modern ska sitta närmast fönstret. Sonen har inga synpuynkter. Modern diskuterar mest med sig själv. Jag börjar redan här bli irriterad, för jag tycker det är en rätt trivial sak och det är fler som sitter i kupén som kanske inte är intresserade av för- och nackdelarna med att sitta vid just fönstret.
När de väl har satt sig börjar morsan igen. Den här gången handlar det om huruvida det är bättre att åka framlänges eller baklänges. Sonen svarar ytterst sällan - mest sitter han och stirrar ut genom fönstret - och när han gör det är det med ett ja, eller nej. Eller det spelar ingen roll. Morsan förstår fortfarande inte att sonen inte är så intresserad av just det här meningsutbytet. Hon babblar på ändå.
Jag tittar på sonen och tycker han verkar vara en synnerligen väluppfostrad grabb. Han svarar sin hulda moder troget och inte otrevligt - trots att det är helt uppenbart att han inte bryr sig ett dugg om vad det nu är hon pladdrar om. Vi andra bryr oss ännu mindre, jag känner ju inte henne men tvingas ändå utstå hennes verbala lösaktighet. Jag vill mest att det ska vara tyst så att jag kan koncentrera mig på min Word feud-match [typ Alfapet på mobilen].
Det blir för en stund tyst. Tills morsan börjar harkla sig. Typ oavbrutet. Och inte små, torra harklingar av typen "ursäkta, jag vill gärna ha lite uppmärksamhet". Långa, slemmiga, högljudda harklingar. Seriöst? Ser hon inte att vi är fler som sitter här? I Kina, har jag hört, är det rätt accepterat att både harkla sig och spotta ut eventuellt slem i princip var som helst. Men nu var vi inte i Kina, utan i Knivsta. Och sist jag kollade är det inte riktigt lika kulturellt accepterat i Knivsta att ge ifrån sig guturala harkelljud bland sina medmänniskor.
Jag hade god lust att säga något. Men vågade inte. Jag testade att stirra ut henne. Hon såg att jag tittade på henne vid ett par tillfällen. Men hon fortsatte att hiva upp sitt slem och - antar jag - svälja det igen. Nästan upproriskt gjorde hon det till och med medan hon tittade mig djupt i ögonen.
Efter en stunds äckel kommer hon på en annan sak att prata med sig själv om. Huruvida sonen ska läsa Kalle Anka eller du vet, den där boken där man lär sig om hur allting funkar. Min hjärna arbetar febrilt - menar hon Bibeln? Kanske, jag vet inte. Eller någon Tom Tits-bok? Det är svårt att tänka när morsan mellan sina harklingar pratar med sig själv om huruvida Kalle eller den andra boken passar bäst. Och så åker de ju baklänges - är det så bra att läsa då? Lång monolog igen. Sonen bryr sig inte, han vill förmodligen att hon ska vara tyst. Till slut får han Kalle Anka. Och det blir tyst. Det enda som ackompanjerar tågens rytmiska dunkande är morsans harklingar. Hela vägen in till Stockholm C.
En lång diskussion, eller kanske snarare monolog, uppstår kring huruvida sonen eller modern ska sitta närmast fönstret. Sonen har inga synpuynkter. Modern diskuterar mest med sig själv. Jag börjar redan här bli irriterad, för jag tycker det är en rätt trivial sak och det är fler som sitter i kupén som kanske inte är intresserade av för- och nackdelarna med att sitta vid just fönstret.
När de väl har satt sig börjar morsan igen. Den här gången handlar det om huruvida det är bättre att åka framlänges eller baklänges. Sonen svarar ytterst sällan - mest sitter han och stirrar ut genom fönstret - och när han gör det är det med ett ja, eller nej. Eller det spelar ingen roll. Morsan förstår fortfarande inte att sonen inte är så intresserad av just det här meningsutbytet. Hon babblar på ändå.
Jag tittar på sonen och tycker han verkar vara en synnerligen väluppfostrad grabb. Han svarar sin hulda moder troget och inte otrevligt - trots att det är helt uppenbart att han inte bryr sig ett dugg om vad det nu är hon pladdrar om. Vi andra bryr oss ännu mindre, jag känner ju inte henne men tvingas ändå utstå hennes verbala lösaktighet. Jag vill mest att det ska vara tyst så att jag kan koncentrera mig på min Word feud-match [typ Alfapet på mobilen].
Det blir för en stund tyst. Tills morsan börjar harkla sig. Typ oavbrutet. Och inte små, torra harklingar av typen "ursäkta, jag vill gärna ha lite uppmärksamhet". Långa, slemmiga, högljudda harklingar. Seriöst? Ser hon inte att vi är fler som sitter här? I Kina, har jag hört, är det rätt accepterat att både harkla sig och spotta ut eventuellt slem i princip var som helst. Men nu var vi inte i Kina, utan i Knivsta. Och sist jag kollade är det inte riktigt lika kulturellt accepterat i Knivsta att ge ifrån sig guturala harkelljud bland sina medmänniskor.
Jag hade god lust att säga något. Men vågade inte. Jag testade att stirra ut henne. Hon såg att jag tittade på henne vid ett par tillfällen. Men hon fortsatte att hiva upp sitt slem och - antar jag - svälja det igen. Nästan upproriskt gjorde hon det till och med medan hon tittade mig djupt i ögonen.
Efter en stunds äckel kommer hon på en annan sak att prata med sig själv om. Huruvida sonen ska läsa Kalle Anka eller du vet, den där boken där man lär sig om hur allting funkar. Min hjärna arbetar febrilt - menar hon Bibeln? Kanske, jag vet inte. Eller någon Tom Tits-bok? Det är svårt att tänka när morsan mellan sina harklingar pratar med sig själv om huruvida Kalle eller den andra boken passar bäst. Och så åker de ju baklänges - är det så bra att läsa då? Lång monolog igen. Sonen bryr sig inte, han vill förmodligen att hon ska vara tyst. Till slut får han Kalle Anka. Och det blir tyst. Det enda som ackompanjerar tågens rytmiska dunkande är morsans harklingar. Hela vägen in till Stockholm C.
1 september 2011
SJ höjer priserna - igen
Det finns inga ord för att beskriva hur mycket jag hatar det och hur förbannad jag blir när jag tänker på det. Jag talar om företaget som konstant hamnar nära botten när i Svenskt Kvalitetsindex gör sina kundnöjdhetsmätningar. Jag talar om SJ.
Idag har de gjort det igen - höjt priserna. I smyg. Ingen information någonstans. Inte på hemsidan. Inte på perronger. Inte ombord. Jag frågade båda nötterna till tågvärdar på tåget hem om de visste något om prishöjningarna. Nöt A hade ingen aning och trodde att jag snackade om SL:s prishöjningar. Nej, jag talar om prishöjningarna som din egen arbetsgivare genomför. Nöt B sa att han hade skummat något om det på intranätet, men visste inte så mycket mer. Det är mycket möjligt att SJ har meddelat sina anställda att det kommer en prishöjning, förmodligen ett meddelande i stil med: imorgon måste alla tågvärdar ha hjälm till sin uniform. Vi har höjt priserna rätt rejält och det kan bli upplopp bland resenärerna. Men sin fula vana trogen skiter SJ högaktligen i att informera sina kunder om sådant som är relevant för resandet, som till exempel att de höjer priserna. Samtidigt fortsätter sms:en att rulla in. Inställda tåg. Försenade tåg. Tåg med fel vagnsammansättning. Vad fan är det jag betalar för egentligen?
Hur mycket höjs priserna då? Ja, SJ:s brist på information genomsyrar liksom alla aspekter av företaget. På webben går det inte att ta reda på några priser över huvud taget om man inte köper enskilda resor. Vad ett pendlarkort kostar framgår liksom inte någonstans. Alternativet är att gå in i en resebutik. Som pendlare gör man väldigt sällan det, man fyller på sitt kort i automaterna som finns på stationerna istället. Imorgon ska jag dock för er skull, kära läsare, försöka överkomma mina kräkreflexer och ta mig in i en av SJ:s resebutiker och fråga. Förutsatt att de vet, förstås.
Så här mycket kan jag dock avslöja redan nu. Ett klippkort om 10 resor, kostade fram till igår 514 kronor. Nöt B, här ovan, mumlade något om en generell prishöjning på 3 procent - trodde han. Några minuter tidigare hade jag fyllt på mitt kort - och nästan svimmat - så jag hade ju facit. Eh, testa att lägga en tvåa framför den siffran så träffar du mitt i prick kompis. Vi snackar alltså 23 procent. Inte tre. 23.
Hur SJ har mage att höja priserna så mycket, trots två katastrofala år i rad ur kundperspektiv och två framgångsrika år ur vinstmaximeringsperspektiv övergår mitt förstånd. Varför ska jag betala, och inte bara det utan betala mer, för något som i allt väsentligt fungerar under all kritik - för att inte säga knappt fungerar över huvud taget? Det är så ruttet, så uselt av dem att jag måste göra något. Måste jag flytta till Uppsala? Det vill jag inte, jag gillar Stockholm bättre. Måste jag börja jobba i Stockholm? Kanske. Måste jag sluta åka med SJ fram tills dess? Definitivt. Så fort jag har använt upp de nio resorna jag har kvar på mitt klippkort övergår jag till att pendla med SL och Upptåget. Om det inte visar sig att SJ har ett fantastiskt bra erbjudande på sina vanliga månadskort förstås, men det tvivlar jag på.
Idag har de gjort det igen - höjt priserna. I smyg. Ingen information någonstans. Inte på hemsidan. Inte på perronger. Inte ombord. Jag frågade båda nötterna till tågvärdar på tåget hem om de visste något om prishöjningarna. Nöt A hade ingen aning och trodde att jag snackade om SL:s prishöjningar. Nej, jag talar om prishöjningarna som din egen arbetsgivare genomför. Nöt B sa att han hade skummat något om det på intranätet, men visste inte så mycket mer. Det är mycket möjligt att SJ har meddelat sina anställda att det kommer en prishöjning, förmodligen ett meddelande i stil med: imorgon måste alla tågvärdar ha hjälm till sin uniform. Vi har höjt priserna rätt rejält och det kan bli upplopp bland resenärerna. Men sin fula vana trogen skiter SJ högaktligen i att informera sina kunder om sådant som är relevant för resandet, som till exempel att de höjer priserna. Samtidigt fortsätter sms:en att rulla in. Inställda tåg. Försenade tåg. Tåg med fel vagnsammansättning. Vad fan är det jag betalar för egentligen?
Hur mycket höjs priserna då? Ja, SJ:s brist på information genomsyrar liksom alla aspekter av företaget. På webben går det inte att ta reda på några priser över huvud taget om man inte köper enskilda resor. Vad ett pendlarkort kostar framgår liksom inte någonstans. Alternativet är att gå in i en resebutik. Som pendlare gör man väldigt sällan det, man fyller på sitt kort i automaterna som finns på stationerna istället. Imorgon ska jag dock för er skull, kära läsare, försöka överkomma mina kräkreflexer och ta mig in i en av SJ:s resebutiker och fråga. Förutsatt att de vet, förstås.
Så här mycket kan jag dock avslöja redan nu. Ett klippkort om 10 resor, kostade fram till igår 514 kronor. Nöt B, här ovan, mumlade något om en generell prishöjning på 3 procent - trodde han. Några minuter tidigare hade jag fyllt på mitt kort - och nästan svimmat - så jag hade ju facit. Eh, testa att lägga en tvåa framför den siffran så träffar du mitt i prick kompis. Vi snackar alltså 23 procent. Inte tre. 23.
Hur SJ har mage att höja priserna så mycket, trots två katastrofala år i rad ur kundperspektiv och två framgångsrika år ur vinstmaximeringsperspektiv övergår mitt förstånd. Varför ska jag betala, och inte bara det utan betala mer, för något som i allt väsentligt fungerar under all kritik - för att inte säga knappt fungerar över huvud taget? Det är så ruttet, så uselt av dem att jag måste göra något. Måste jag flytta till Uppsala? Det vill jag inte, jag gillar Stockholm bättre. Måste jag börja jobba i Stockholm? Kanske. Måste jag sluta åka med SJ fram tills dess? Definitivt. Så fort jag har använt upp de nio resorna jag har kvar på mitt klippkort övergår jag till att pendla med SL och Upptåget. Om det inte visar sig att SJ har ett fantastiskt bra erbjudande på sina vanliga månadskort förstås, men det tvivlar jag på.
Sms-karusellen fortsätter
Igår fick jag jättemånga sms av SJ.
Ett par av dem kom typ en minut efter tågets ordinarie avgångstid och förmedlade att tåget nu istället skulle gå om kanske tre minuter. Vad vill SJ att jag ska göra med den informationen? Antingen sitter jag ju redan på tåget och har ingen nytta av informationen (förutsatt att ombordpersonalen gör utrop i högtalarna) eller så hade jag inte tänkt ta det tåget hur som helst.
Ibland kan man förvisso dra nytta av att ett tåg är några minuter försenat, t.ex. om man själv kommer till stationen lite sent. Men då skyndar man sig till plattformen istället, man stannar ju inte för att plocka upp sin mobil och läsa ett sms om att tåget som skulle ha gått för en minut sedan nu går om en minut istället.
Missförstå mig rätt - det är jättebra att SJ i större utsträckning meddelar sina resenärer om förseningar. Men det betyder ju inte att man ska sluta göra avväganden - all information är inte relevant information.
Igår fick jag också ett annat sms två gånger. Alltså exakt samma sms, två gånger i följd. Vem är det som sitter på SJ:s sms-central och tror att man måste dubbelklicka på "sänd" för att ett meddelande ska gå iväg? Jag har skrivit om detta fenomen tidigare och nu när det visar sig inte vara en engångshändelse tycker jag att det är dags att hitta på ett namn för det. Förslag mottages tacksamt.
Avslutningsvis. Ett av de många sms:en jag fick gav mig ett gott skratt - och lite huvudbry. SJ AB: Tåg 218 den 2011-08-31 med avgångstid 07.16 från Stockholm Tåget kan komma att avgå 10 min sent från Stockholm C. Precis så stod det. Låt oss kika närmare på det här...
Vi tar det från början. Personligen tycker jag det är konstigt att säga den 2011-08-31. Jag hade hellre sett den 31 augusti 2011, eller bara 2011-08-31. Men det är mindre viktigt i sammanhanget. Jag hade också gärna sett en punkt efter den första meningen. Också mindre viktigt, visst. Sedan känns det ju lite överflödigt att säga att tåget från Stockholm är försenat från just Stockholm. Det fattar väl jag också, det är ju inte försenat från Sveg, eller hur? Sist men inte minst - kan komma att avgå 10 min sent? Vadå kan - vad betyder det? Kan det komma att gå i tid? Kan det komma att inte gå alls? Kan det komma att gå med en försening som är större eller mindre än 10 minuter?
Varför ska SJ hålla på och skicka ut icke-information av det här slaget och störa mig i min morgonsnooze? Om jag får tag på någon SJ-medarbetares mobilnummer ska jag börja sms:a dem varje dag.
Eric kan komma att ta tåg 810 idag. Det går förhoppningsvis från Stockholm och lämnar förhoppningsvis Stockholm när klockan vid Stockholm C visar 07:41.
Eric har idag på sig en grön jacka, till skillnad från den ordinarie svarta. Platsbrist borde inte vara ett problem.
Idag har Eric en stor väska med sig. Platsbrist i hans omedelbara närhet kan komma att uppstå.
På grund av ett signalfel - väckarklockan ringde alldeles för sent - missar Eric tåg 810 mot Uppsala idag. Han tar tåg 812 istället och beräknas vara på perrongen 4 minuter innan utsatt avgångstid.
Idag har Eric ett möte i Stockholm. Hans medverkan på resan mot Uppsala blir idag därför inställd.
Märk väl att alla de här sms:en kommer att skickas två gånger i rad med ett par minuters mellanrum. You have been warned.
Ett par av dem kom typ en minut efter tågets ordinarie avgångstid och förmedlade att tåget nu istället skulle gå om kanske tre minuter. Vad vill SJ att jag ska göra med den informationen? Antingen sitter jag ju redan på tåget och har ingen nytta av informationen (förutsatt att ombordpersonalen gör utrop i högtalarna) eller så hade jag inte tänkt ta det tåget hur som helst.
Ibland kan man förvisso dra nytta av att ett tåg är några minuter försenat, t.ex. om man själv kommer till stationen lite sent. Men då skyndar man sig till plattformen istället, man stannar ju inte för att plocka upp sin mobil och läsa ett sms om att tåget som skulle ha gått för en minut sedan nu går om en minut istället.
Missförstå mig rätt - det är jättebra att SJ i större utsträckning meddelar sina resenärer om förseningar. Men det betyder ju inte att man ska sluta göra avväganden - all information är inte relevant information.
Igår fick jag också ett annat sms två gånger. Alltså exakt samma sms, två gånger i följd. Vem är det som sitter på SJ:s sms-central och tror att man måste dubbelklicka på "sänd" för att ett meddelande ska gå iväg? Jag har skrivit om detta fenomen tidigare och nu när det visar sig inte vara en engångshändelse tycker jag att det är dags att hitta på ett namn för det. Förslag mottages tacksamt.
Avslutningsvis. Ett av de många sms:en jag fick gav mig ett gott skratt - och lite huvudbry. SJ AB: Tåg 218 den 2011-08-31 med avgångstid 07.16 från Stockholm Tåget kan komma att avgå 10 min sent från Stockholm C. Precis så stod det. Låt oss kika närmare på det här...
Vi tar det från början. Personligen tycker jag det är konstigt att säga den 2011-08-31. Jag hade hellre sett den 31 augusti 2011, eller bara 2011-08-31. Men det är mindre viktigt i sammanhanget. Jag hade också gärna sett en punkt efter den första meningen. Också mindre viktigt, visst. Sedan känns det ju lite överflödigt att säga att tåget från Stockholm är försenat från just Stockholm. Det fattar väl jag också, det är ju inte försenat från Sveg, eller hur? Sist men inte minst - kan komma att avgå 10 min sent? Vadå kan - vad betyder det? Kan det komma att gå i tid? Kan det komma att inte gå alls? Kan det komma att gå med en försening som är större eller mindre än 10 minuter?
Varför ska SJ hålla på och skicka ut icke-information av det här slaget och störa mig i min morgonsnooze? Om jag får tag på någon SJ-medarbetares mobilnummer ska jag börja sms:a dem varje dag.
Eric kan komma att ta tåg 810 idag. Det går förhoppningsvis från Stockholm och lämnar förhoppningsvis Stockholm när klockan vid Stockholm C visar 07:41.
Eric har idag på sig en grön jacka, till skillnad från den ordinarie svarta. Platsbrist borde inte vara ett problem.
Idag har Eric en stor väska med sig. Platsbrist i hans omedelbara närhet kan komma att uppstå.
På grund av ett signalfel - väckarklockan ringde alldeles för sent - missar Eric tåg 810 mot Uppsala idag. Han tar tåg 812 istället och beräknas vara på perrongen 4 minuter innan utsatt avgångstid.
Idag har Eric ett möte i Stockholm. Hans medverkan på resan mot Uppsala blir idag därför inställd.
Märk väl att alla de här sms:en kommer att skickas två gånger i rad med ett par minuters mellanrum. You have been warned.
30 augusti 2011
Ett steg i rätt riktning - men mycket kvarstår
Äntligen satsas det lite mer på järnvägen i det här landet. Regeringen har enligt dn.se föreslagit ett tillskott om 3,6 miljarder för de två kommande åren. Därmed kommer anslaget att uppgå till sju miljarder per år för 2012 och 2013. Enligt Trafikverkets egna beräkningar behövs förvisso 8 miljarder årligen, men man får ändå säga att regeringen har tagit ett steg i rätt riktning.
Annat var det förra året. Då gjorde man en engångssatsning utöver budgeten med 800 miljoner kronor. Det låter ju fint, men då ska man komma ihåg att de året dessförinnan hade dragit ner på anslaget med 700 miljoner. "Satsningen" på 800 miljoner var alltså i praktiken 100 miljoner.
I sammanhanget kan det vara intressant att veta att när järnvägen får sju miljarder får vägarna elva miljarder. Och medan det funderas på hur i hela friden vi ska kunna rädda Saab, kvarstår det löjliga avkastningskravet på SJ. När tänker regeringen på allvar börja höja incitamenten för att åka tåg istället för bil så att vi förutom en vettig infrastrukturpolitik får en vettig klimatpolitik?
Annat var det förra året. Då gjorde man en engångssatsning utöver budgeten med 800 miljoner kronor. Det låter ju fint, men då ska man komma ihåg att de året dessförinnan hade dragit ner på anslaget med 700 miljoner. "Satsningen" på 800 miljoner var alltså i praktiken 100 miljoner.
I sammanhanget kan det vara intressant att veta att när järnvägen får sju miljarder får vägarna elva miljarder. Och medan det funderas på hur i hela friden vi ska kunna rädda Saab, kvarstår det löjliga avkastningskravet på SJ. När tänker regeringen på allvar börja höja incitamenten för att åka tåg istället för bil så att vi förutom en vettig infrastrukturpolitik får en vettig klimatpolitik?
8 augusti 2011
Allt är inte SJ:s fel
I helgen var jag på kräftskiva i Lingbo. Jag åkte med en för mig närstående person, som önskar förbli anonym. Vi kan kalla henne GK.
Eftersom SJ:s prissättning saknar alla former av logik var det dyrare att beställa en ToR-biljett från Stockholm till Lingbo än att först köpa en separat biljett till Uppsala och därifrån ta en ToR-biljett till Lingbo. GK skulle alltså först ta sig till Uppsala, där jag skulle möta henne efter jobbet och så skulle vi tillsammans åka vidare till kräftskivan. Att ta sig till Uppsala låter kanske som en enkel match, men GK är inte jättevan vid att åka sträckan Stockholm-Uppsala… Jag råkar ringa henne 14:09 och det visar sig att hon är på Stockholm Central.
Jag: Jaha, ska du ta 14:11, eller?
GK: Nej, det går ett 14:20-någonting…
Jag (skeptiskt): Gör det? Det visste jag inte... Står det på informationstavlan?
GK: Nej…
Jag: Men det går ju ett 14:11, försök hinna med det!
GK: OK, jag lägger på! [Klick]
Under tiden kollar jag SJ:s hemsida för att se vilket tåg det kan ha varit som GK trodde att hon skulle ta. Det var SL-pendeltåg till Upplands Väsby och Upptåg därifrån till Uppsala hon ofrivilligt hade siktat in sig på. Någon minut senare ringer hon upp igen.
GK: Jag hann inte…
Jag: OK, det var pendeltåget till Upplands Väsby du hade sett… Nästa SJ-tåg går om en timme, så du får ta det där pendeltåget ändå. Och byta i Upplands Väsby till Upptåget.
Vi pratar lite om hur man löser biljett till Upptåget innan vi lägger på igen. En sådär 35 minuter senare ringer telefonen igen.
GK (uppgivet): Jag har gjort fel igen!
Jag: Vadårå, vad har hänt?
GK: Jag gick av i Märsta…
Jag (suck): Men GK… Vänta lite, så ska jag kolla alternativen på internet...
[Medan jag kollar Internet ojar sig GK lite över att det kunde bli så tokigt]
Jag: OK, du får helt enkelt ta nästa pendeltåg till Upplands Väsby och därifrån ta Upptåget.
GK: OK… Hur lång tid har jag på mig i Upplands Väsby då?
Jag: Sju minuter, så om det finns en biljettautomat på perrongen är det ju lugnt, annars kanske du får lösa biljett ombord.
GK: OK…
Jag: Men GK, nu får du inte göra några fler fel, annars kommer vi missa tåget till Lingbo… Så hoppa hellre på Upptåget och lös biljett ombord än att chansa på att köpa biljett innan om det känns tight…
GK: OK, jag ska försöka inte göra fler fel…
Jag: Mm, kom ihåg nu: Upplands Väsby. Upplands Väsby!
GK: OK, vi ses snart!
Egentligen hade GK tänkt ha 40 minuter tillgodo för att hinna uträtta ett ärende i Uppsala men nu blev det till slut åtta minuter och ärendet fick förbli outrättat. Inte på grund av SJ, utan på grund av den mänskliga faktorn. Allt är tydligen inte SJ:s fel.
3 augusti 2011
SJ dumpar 11-åringar
Det är lite sorgligt att man precis har haft en tågsemester där allt fungerade hur bra som helst, och så fort man kommer hem nås man av nyheten att SJ har kastat av en 11-årig flicka från tåget mellan Örebro och Göteborg.
Den äldre systern råkade vara på toaletten (med biljetterna) när konduktören kom förbi, vilket flickan inte lyckades förmedla - tydligen var hon blyg och hennes svenska inte den bästa. Och då slänger konduktören av henne. Bara sådär. Vad är det för jävla sätt, SJ?! Har ni en policy som tillåter att man dumpar barn som inte förstår vad er personal säger på ställen de kanske aldrig har varit, utan någon de känner och utan att åtminstonne se till att någon på stationen ifråga kan ta hand om henne? 11 år! Dumpad på okänd mark.
Ni säger kanske att det var ett enskilt dåligt beslut fattat av en enskild anställd - men hur man hanterar sådana här situationer måste ni ju ha utbildningar för. Och har ni inte det så är felet ert, och i så fall borde ni ta mig fan skämmas. Jag blir så förbannad att jag saknar ord. Hoppas ni tänker ersätta flickan och hennes familj för det lidande de måste ha upplevt under tiden hon var försvunnen. Och inte med någon jävla värdecheck på SJ heller.
Edit: Jag måste dela med mig av en fantastisk reflektion i sammanhanget och retweetar (heter det fortfarande så om man för över ett citat från en s.k. mikroblogg till - vad som rimligtvis borde vara - en makroblogg?):
Den äldre systern råkade vara på toaletten (med biljetterna) när konduktören kom förbi, vilket flickan inte lyckades förmedla - tydligen var hon blyg och hennes svenska inte den bästa. Och då slänger konduktören av henne. Bara sådär. Vad är det för jävla sätt, SJ?! Har ni en policy som tillåter att man dumpar barn som inte förstår vad er personal säger på ställen de kanske aldrig har varit, utan någon de känner och utan att åtminstonne se till att någon på stationen ifråga kan ta hand om henne? 11 år! Dumpad på okänd mark.
Ni säger kanske att det var ett enskilt dåligt beslut fattat av en enskild anställd - men hur man hanterar sådana här situationer måste ni ju ha utbildningar för. Och har ni inte det så är felet ert, och i så fall borde ni ta mig fan skämmas. Jag blir så förbannad att jag saknar ord. Hoppas ni tänker ersätta flickan och hennes familj för det lidande de måste ha upplevt under tiden hon var försvunnen. Och inte med någon jävla värdecheck på SJ heller.
Edit: Jag måste dela med mig av en fantastisk reflektion i sammanhanget och retweetar (heter det fortfarande så om man för över ett citat från en s.k. mikroblogg till - vad som rimligtvis borde vara - en makroblogg?):
Flicka avslängd för att hon inte kunde uppvisa biljett? Ironiskt med tanke på alla som haft biljett när SJ inte kunnat uppvisa något tåg.
Cred @RudolfChristian
SJ ligger efter - långt efter
Åter från tågsemestern. I någon slags dubbel bemärkelse. Jag har ju både varit ledig från att behöva åka tåg med SJ och trafikverket som leverantörer och tillbringat större delen av den ledigheten med att åka tåg med andra, i andra länder.
Skillnaderna mellan SJ och andra, europeiska, tågbolag är tyvärr slående. De danska, tyska och franska tåg jag har åkt i två och en halv vecka funkade nästintill fläckfritt. En smärre incident i Danmark (något tekniskt problem) gjorde att vi fick byta tåg på vägen men det tog max fem minuter, och den tiden tog vi igen innan vi nådde slutdestinationen. Allt - från informationen och kundservicen generellt till tågens standard och komfort - var enormt mycket bättre än vad som erbjuds i Sverige idag.
Undantaget var tågen i Spanien, de har en del att jobba med när det gäller moderniseringen av sina tåg. Men vi kom i alla fall i tid. Och till skillnad från vad SJ kan erbjuda i sina Intercityvagnar hade till och med de sunkigaste av tåg i Spanien åtminstonne AC - som fungerade.
Därför finns det egentligen inte så mycket att säga om sommarens tågluff, förutom att allt fungerade precis som det ska och att SJ har en hel del att lära av sina europeiska kusiner.
Skillnaderna mellan SJ och andra, europeiska, tågbolag är tyvärr slående. De danska, tyska och franska tåg jag har åkt i två och en halv vecka funkade nästintill fläckfritt. En smärre incident i Danmark (något tekniskt problem) gjorde att vi fick byta tåg på vägen men det tog max fem minuter, och den tiden tog vi igen innan vi nådde slutdestinationen. Allt - från informationen och kundservicen generellt till tågens standard och komfort - var enormt mycket bättre än vad som erbjuds i Sverige idag.
Undantaget var tågen i Spanien, de har en del att jobba med när det gäller moderniseringen av sina tåg. Men vi kom i alla fall i tid. Och till skillnad från vad SJ kan erbjuda i sina Intercityvagnar hade till och med de sunkigaste av tåg i Spanien åtminstonne AC - som fungerade.
Därför finns det egentligen inte så mycket att säga om sommarens tågluff, förutom att allt fungerade precis som det ska och att SJ har en hel del att lära av sina europeiska kusiner.
5 juli 2011
Önskvärda bokstäver
Jag trodde inte det var möjligt, men nu har jag hört en ny anledning till varför ett tåg jag sitter på är försenat. Man har lagt växlarna fel... Vi ska åka förbi Märsta och Knivsta, men växlarna är lagda mot Arlanda. Under de tio minuterna det tog att åtgärda problemet satt jag och klurade på om jag kunde använda detta till min A-Ö-lista över förseningsanledningar. Behöver något på C, J, Q, Y eller Z. Det blir nog svårt den här gången. Men om det nu ändå ska vara förseningar, för det ska det tydligen vara, tycker jag gott att Trafikverket kan lägga manken till och börja hosta fram lite problem som börjar på de här bokstäverna. Ska det vara så svårt?
28 juni 2011
Förseningar, svett och syrebrist
Idag tog jag med mig en termometer på tåget. På väg till jobbet (kl. 07:36) var det beskedliga 25,6 grader i vagnen. På väg hem var det, föga förvånande, ännu varmare. Hela 32 grader. Lägg till rejält med syrebrist på det. Jag hade tyvärr ingen syrehaltsmätare med mig, men det känns ju lika syrefattigt som jag föreställer mig att Östersjöns botten är. Det är inte OK.
Jag frågade Peter "Fråga lokföraren" Olsson hur det kommer sig att det blir så varmt, och huruvida man har funderat på att installera AC på tågen.
Anledningen till att det blir så varmt ombord på Intercityvagnarna är att det inte finns någon AC-anläggning i dom. Tanken från början var att detta skulle installeras när vagnarna upprustades. Problemet som uppstod var att varje vagn skulle bli så tung med AC-anläggning att hastigheten skull bli tvungen att sänkas. [...] Vi lever under strikta regelverk där allt är uträknat i form av hastighet i förhållande till vikt och tillgänglig broms m.m. Beslut togs då att inte installera AC i vagnarna till förmån för kortare restid mellan A och B. Tyvärr finns det sällan ett jättebra och ett jättedåligt alternativ, snarare ett dåligt och ett mindre dåligt. Vi bedömde att detta var det minst dåliga.
OK, så AC väger för mycket och då kan tågen inte gå lika snabbt. Inte för att jag vet vad en AC-anläggning kan väga men har svårt att tänka mig att det är särskilt mycket i förhållande till vad ett helt tåg, eller ens en enskild vagn väger. Och visst kan man väl lägga på fler vagnar på ett tåg-set vid behov, men man kan inte installera AC? Låter konstigt. Dessutom har väl X2000 AC? Om jag inte har fått allt om bakfoten går väl de ganska snabbt ändå, åtminstonne jämfört med Intercitytågen? Jag får det helt enkelt inte att gå ihop.
Att välja att inte installera AC för att hålla nere restiden känns ju för övrigt lite som ett skämt med tanke på alla förseningar som är och har varit. Hade tågen varit i tid hade jag kunnat köpa resonemanget. Kanske. Men nu har vi ju både förseningar titt som tätt och bastubad på hjul till vagnar. Det är, som Peter Olsson mycket riktigt påpekar, inte jättebra eller jättedåligt. Det är bara jättedåligt. Förseningar, svett och syrebrist.
Jag frågade Peter "Fråga lokföraren" Olsson hur det kommer sig att det blir så varmt, och huruvida man har funderat på att installera AC på tågen.
Anledningen till att det blir så varmt ombord på Intercityvagnarna är att det inte finns någon AC-anläggning i dom. Tanken från början var att detta skulle installeras när vagnarna upprustades. Problemet som uppstod var att varje vagn skulle bli så tung med AC-anläggning att hastigheten skull bli tvungen att sänkas. [...] Vi lever under strikta regelverk där allt är uträknat i form av hastighet i förhållande till vikt och tillgänglig broms m.m. Beslut togs då att inte installera AC i vagnarna till förmån för kortare restid mellan A och B. Tyvärr finns det sällan ett jättebra och ett jättedåligt alternativ, snarare ett dåligt och ett mindre dåligt. Vi bedömde att detta var det minst dåliga.
OK, så AC väger för mycket och då kan tågen inte gå lika snabbt. Inte för att jag vet vad en AC-anläggning kan väga men har svårt att tänka mig att det är särskilt mycket i förhållande till vad ett helt tåg, eller ens en enskild vagn väger. Och visst kan man väl lägga på fler vagnar på ett tåg-set vid behov, men man kan inte installera AC? Låter konstigt. Dessutom har väl X2000 AC? Om jag inte har fått allt om bakfoten går väl de ganska snabbt ändå, åtminstonne jämfört med Intercitytågen? Jag får det helt enkelt inte att gå ihop.
Att välja att inte installera AC för att hålla nere restiden känns ju för övrigt lite som ett skämt med tanke på alla förseningar som är och har varit. Hade tågen varit i tid hade jag kunnat köpa resonemanget. Kanske. Men nu har vi ju både förseningar titt som tätt och bastubad på hjul till vagnar. Det är, som Peter Olsson mycket riktigt påpekar, inte jättebra eller jättedåligt. Det är bara jättedåligt. Förseningar, svett och syrebrist.
Fem minuter tidigare
I ett par veckor framöver tidigareläggs alla norrgående tåg med fem minuter på grund av banarbeten. Banarbeten är bra, ni ska veta att de behövs. Däremot har informationen om att tågen numer avgår fem minuter tidigare - som vanligt - varit under all kritik.
Igår hade jag tur. En god vän som skulle ta ett tidigare tåg än mig ringde och tipsade om att vara på plats fem minuter tidigare än vanligt. Han själv, däremot, fick lära sig den hårda vägen. Han kom till Stockholm C några minuter innan avgångstiden (trodde han) bara för att få veta att tåget hade gått. Och så blev det en halvtimmes väntan på nästa tåg.
Smått förundrad över den totala avsaknaden av information begav jag mig iväg till centralen. Visst står den nya avgångstiden på informationstavlorna men vi som pendlar kan ju tiderna utan och innan och dyker ofta upp bara någon minut innan tåget ska gå. Och ska det ske någon förändring så förväntar man sig ju någon slags informationskampanj.
OK, jag ska vara rättvis - informationen kom. I det här fallet kom den i två led. Först ombord på tåget, när det redan hade lämnat Stockholm (fem minuter för tidigt alltså). Lite som i förbigående kommer utropet: ...och som ni märkte avgick vi lite tidigare än vanligt och det gör alla norrgående tåg fram till den 17 juli på grund av banarbeten... Jo tack, vi som var ombord när det hände märkte att ni avgick tidigare. Och det märker nog ett par hundra människor till om några minuter när de kommer upp till perrongen och det inte står något tåg där. Och de får inte bara en halvtimmes väntan på nästa avgång - de får vänta i en timme - eftersom morgonrusningen anses vara över när 09:06-tåget har gått (säga vad man vill om det). Jag kan inte låta bli att undra hur många människor som missade sitt tänkta tåg för att det avgick tidigare än vanligt, helt utan någon förhandsinformation från SJ:s sida.
Just det, det var ju ett andra led i informationen också... Det var det sms som kom 11:52, med ungefär samma innehåll som utropet ombord. Det är ju jättebra att det kommer ett sådant sms, men för väldigt många människor är ju skadan redan skedd. Hade det varit omöjligt att skicka det sms:et i fredags? Eller i lördags? Varför inte i söndags? Ja, SJ hade till och med kunnat skicka det tidigt samma morgon och det hade besparat ganska många människor ganska mycket frustration. Vad är det som är så svårt? Jag förstår det bara inte.
Jag ser framför mig ett ledningsmöte där de sitter och spånar idéer för hur de ska informera sina kunder om ändrade avgångstider. De sitter och smuttar på morgonkaffet och funderar så att det knakar tills någon utbrister: Jag har det! Vi skickar ett sms! Lättnaden i rummet är påtaglig, äntligen har någon levererat. Nästa knäckfråga är när de ska skicka sms:et. Det blir nästan helt tyst igen, det enda som hörs är lite sporadiskt kaffesörplande. Tills en farbror med kanellängdssmulor i mustaschen säger: jag tycker vi skickar det på måndag 11:52, det känns rätt.
Fotnot: det ska tilläggas att sms-tjänsten inte omfattar alla sträckor, så hur SJ tänker att de ska informera alla andra pendlare har jag ingen aning om.
Igår hade jag tur. En god vän som skulle ta ett tidigare tåg än mig ringde och tipsade om att vara på plats fem minuter tidigare än vanligt. Han själv, däremot, fick lära sig den hårda vägen. Han kom till Stockholm C några minuter innan avgångstiden (trodde han) bara för att få veta att tåget hade gått. Och så blev det en halvtimmes väntan på nästa tåg.
Smått förundrad över den totala avsaknaden av information begav jag mig iväg till centralen. Visst står den nya avgångstiden på informationstavlorna men vi som pendlar kan ju tiderna utan och innan och dyker ofta upp bara någon minut innan tåget ska gå. Och ska det ske någon förändring så förväntar man sig ju någon slags informationskampanj.
OK, jag ska vara rättvis - informationen kom. I det här fallet kom den i två led. Först ombord på tåget, när det redan hade lämnat Stockholm (fem minuter för tidigt alltså). Lite som i förbigående kommer utropet: ...och som ni märkte avgick vi lite tidigare än vanligt och det gör alla norrgående tåg fram till den 17 juli på grund av banarbeten... Jo tack, vi som var ombord när det hände märkte att ni avgick tidigare. Och det märker nog ett par hundra människor till om några minuter när de kommer upp till perrongen och det inte står något tåg där. Och de får inte bara en halvtimmes väntan på nästa avgång - de får vänta i en timme - eftersom morgonrusningen anses vara över när 09:06-tåget har gått (säga vad man vill om det). Jag kan inte låta bli att undra hur många människor som missade sitt tänkta tåg för att det avgick tidigare än vanligt, helt utan någon förhandsinformation från SJ:s sida.
Just det, det var ju ett andra led i informationen också... Det var det sms som kom 11:52, med ungefär samma innehåll som utropet ombord. Det är ju jättebra att det kommer ett sådant sms, men för väldigt många människor är ju skadan redan skedd. Hade det varit omöjligt att skicka det sms:et i fredags? Eller i lördags? Varför inte i söndags? Ja, SJ hade till och med kunnat skicka det tidigt samma morgon och det hade besparat ganska många människor ganska mycket frustration. Vad är det som är så svårt? Jag förstår det bara inte.
Jag ser framför mig ett ledningsmöte där de sitter och spånar idéer för hur de ska informera sina kunder om ändrade avgångstider. De sitter och smuttar på morgonkaffet och funderar så att det knakar tills någon utbrister: Jag har det! Vi skickar ett sms! Lättnaden i rummet är påtaglig, äntligen har någon levererat. Nästa knäckfråga är när de ska skicka sms:et. Det blir nästan helt tyst igen, det enda som hörs är lite sporadiskt kaffesörplande. Tills en farbror med kanellängdssmulor i mustaschen säger: jag tycker vi skickar det på måndag 11:52, det känns rätt.
Fotnot: det ska tilläggas att sms-tjänsten inte omfattar alla sträckor, så hur SJ tänker att de ska informera alla andra pendlare har jag ingen aning om.
21 juni 2011
Något helt annorlunda
Imorse tänkte jag testa något nytt, jag tog ett tåg som går tidigare än det jag brukar ta. Avgångstid 07:41 från Stockholm C. Med mig ombord tar jag som vanligt dagens nummer av 18 minuter.
Jag tror inte på horoskop men brukar ändå läsa dem - jag tycker de har ett slags bisarrt underhållningsvärde. Du har länge drömt om att göra något helt annorlunda och nu har du en bra chans att testa om det är något för dig. Nja, jag har väl kanske inte drömt om att ta ett tidigare tåg än vanligt - och inte har jag tänkt på det särskilt länge heller - men det här kanske ändå är chansen att se om det är för mig. Går det här bra kanske jag ska fortsätta ta det något tidigare tåget...
Tåget börjar rulla och det rullar på bra. I ungefär 300 meter. Då stannar vi. Vi har inte ens passerat Karlberg. Efter kanske fem minuter bryts tystnaden: Jaaa, det var lokföraren här... Utropen börjar alltid på samma sätt. Anledningen till att vi står här är att vi har problem med det norra loket och det här innebär att vi kommer att vända tillbaka till plattformen för att försöka fixa det här. Prioritet är att få bort tåget från spåret så att vi inte står i vägen för andra.
Fem minuter senare rullar vi ungefär tio meter tillbaka mot Stockholm. Och så stannar vi. Tre minuter efter det tar vi fem meter till. Och stannar. Jag hinner tänka lite på hur surrealistiskt det känns att vara på väg mot Stockholm så tidigt på morgonen. Som om jag pendlade åt andra hållet. Eller som om jag har haft världens kortaste arbetsdag och redan är på väg hem efter jobbet. Jag hinner också bli lite orolig över att jag ska missa nästa tåg, det jag brukar ta. Till slut rullar vi trots allt in på Stockholm C igen, och jag hoppar på 08:11-tåget med kanske tre minuter tillgodo. Precis som vanligt.
08:23 kommer sms:et om att tåget med avgångstid 07:41 är inställt pga fordonsskada. Resenärer hänvisas till avgången 08:11. Notera att det här sms:et alltså kommer efter att vi borde ha varit framme i Uppsala, så jag förstår inte riktigt varför de skickar ut det. De som står i Märsta och Knivsta och väntar borde väl rimligtvis redan ha fått information om förseningen via högtalarutrop? Eller så var det bra att skicka ut meddelandet ändå, men varför i hela fridens namn går det inte att göra tidigare?
Nåja, på horoskopets uppmaning att testa något annorlunda och se om det är för mig, kan jag ganska lugnt säga att jag har testat. Och det var inte för mig. End of story, eller? Nja, inte riktigt. När vi kommer till Märsta går min stol sönder.
OK, jag är ingen liten kille, men så stor är jag inte att allt jag sätter mig på brukar falla i bitar. Det är inte första gången jag ser en trasig stol på ett SJ-tåg heller ska ni veta. Om SJ inte hade haft ett avkastningskrav på tio procent från politiskt håll hade de kanske haft råd att satsa på lite kvalitetsbultar till stolarna istället.
Jag tror inte på horoskop men brukar ändå läsa dem - jag tycker de har ett slags bisarrt underhållningsvärde. Du har länge drömt om att göra något helt annorlunda och nu har du en bra chans att testa om det är något för dig. Nja, jag har väl kanske inte drömt om att ta ett tidigare tåg än vanligt - och inte har jag tänkt på det särskilt länge heller - men det här kanske ändå är chansen att se om det är för mig. Går det här bra kanske jag ska fortsätta ta det något tidigare tåget...
Tåget börjar rulla och det rullar på bra. I ungefär 300 meter. Då stannar vi. Vi har inte ens passerat Karlberg. Efter kanske fem minuter bryts tystnaden: Jaaa, det var lokföraren här... Utropen börjar alltid på samma sätt. Anledningen till att vi står här är att vi har problem med det norra loket och det här innebär att vi kommer att vända tillbaka till plattformen för att försöka fixa det här. Prioritet är att få bort tåget från spåret så att vi inte står i vägen för andra.
Fem minuter senare rullar vi ungefär tio meter tillbaka mot Stockholm. Och så stannar vi. Tre minuter efter det tar vi fem meter till. Och stannar. Jag hinner tänka lite på hur surrealistiskt det känns att vara på väg mot Stockholm så tidigt på morgonen. Som om jag pendlade åt andra hållet. Eller som om jag har haft världens kortaste arbetsdag och redan är på väg hem efter jobbet. Jag hinner också bli lite orolig över att jag ska missa nästa tåg, det jag brukar ta. Till slut rullar vi trots allt in på Stockholm C igen, och jag hoppar på 08:11-tåget med kanske tre minuter tillgodo. Precis som vanligt.
08:23 kommer sms:et om att tåget med avgångstid 07:41 är inställt pga fordonsskada. Resenärer hänvisas till avgången 08:11. Notera att det här sms:et alltså kommer efter att vi borde ha varit framme i Uppsala, så jag förstår inte riktigt varför de skickar ut det. De som står i Märsta och Knivsta och väntar borde väl rimligtvis redan ha fått information om förseningen via högtalarutrop? Eller så var det bra att skicka ut meddelandet ändå, men varför i hela fridens namn går det inte att göra tidigare?
 |
| Foto: Gustav Gerell |
Sammanfattningsvis kunde dagen ha börjat bättre. Och även om jag som sagt inte tror på horoskop är det bäst att ta det säkra före det osäkra - det kommer att dröja innan ni ser mig göra något helt annorlunda igen. Som att försöka ta sig till jobbet en halvtimme tidigare.
17 juni 2011
Nu går det undan
En god vän meddelar att han sitter på tåget. Tåget är försenat. Anledningen? Ett fönster i loket går inte att dra upp, och då kan man ju inte åka.
Sen kan man ju undra varför någon skulle vilja dra ner fönstret till att börja med. Kanske för att det blir så förbannat varmt på tågen när det är sommar (jag vet, man kan inte tro att det är sommar just idag)? Har ni funderat på att installera AC, SJ? Så skulle man slippa mecka med fönstrena över huvud taget.
Visst har SJ funderat på att installera AC, har jag lärt mig. Men då blir tågen tydligen för tunga och går för långsamt. Och SJ prioriterar att det går snabbt... Jodå, Speedy Gonzalez, nog går det snabbt när ni inte kör pga av ett öppet fönster. Jättesnabbt.
Sen kan man ju undra varför någon skulle vilja dra ner fönstret till att börja med. Kanske för att det blir så förbannat varmt på tågen när det är sommar (jag vet, man kan inte tro att det är sommar just idag)? Har ni funderat på att installera AC, SJ? Så skulle man slippa mecka med fönstrena över huvud taget.
Visst har SJ funderat på att installera AC, har jag lärt mig. Men då blir tågen tydligen för tunga och går för långsamt. Och SJ prioriterar att det går snabbt... Jodå, Speedy Gonzalez, nog går det snabbt när ni inte kör pga av ett öppet fönster. Jättesnabbt.
16 juni 2011
En välkommen förändring
Jag har en bra känsla. Häromdagen fick jag sms från SJ AB där det stod att de tänker utveckla [sms-]tjänsten något genom att utöka valmöjligheterna för [mig] som prenumerant. Ordet något gör ju att man inte har alltför höga förväntingar, så spontant skeptisk gick jag in på sj.se/sms för att se vad det kunde röra sig om. Och det ska erkännas; jag gick rätt snabbt från min spontana skepticism till att vara avvaktande positiv. Det visar sig nämligen att någon har tänkt till - nu kan man äntligen välja lite mer specifikt vilka avgångar man vill ha information om. Vadå något? Det här är ju revolutionerande (givet att det är SJ:s sms-tjänst vi pratar om...)!
Det har nämligen varit lite småjobbigt att få sms klockan sju på morgonen om att ett tåg som ska lämna Uppsala är försenat. Det har liksom ingenting med mig att göra eftersom jag bor i Stockholm. Jag är ju bara intresserad av avgångar från Stockholm på morgonen och från Uppsala på eftermiddagen/kvällen - vilket tydligen har varit omöjligt att fixa förrän nu. Så förutsatt att detta funkar utan problem, SJ, är det en mycket välkommen förändring.
Om ni vill fortsätta utveckla sms-tjänsten, SJ, så har jag förresten ett tips. Se till att man som prenumerant får välja om man vill ha information om förseningar och/eller tågens sammansättning (antal vagnar, antal förstaklassvagnar osv). Personligen är jag helt ointresserad av huruvida en förstaklassvagn saknas eller inte, så ni får gärna sluta sms:a mig om det. Annars är det bra jobbat!
Det har nämligen varit lite småjobbigt att få sms klockan sju på morgonen om att ett tåg som ska lämna Uppsala är försenat. Det har liksom ingenting med mig att göra eftersom jag bor i Stockholm. Jag är ju bara intresserad av avgångar från Stockholm på morgonen och från Uppsala på eftermiddagen/kvällen - vilket tydligen har varit omöjligt att fixa förrän nu. Så förutsatt att detta funkar utan problem, SJ, är det en mycket välkommen förändring.
Om ni vill fortsätta utveckla sms-tjänsten, SJ, så har jag förresten ett tips. Se till att man som prenumerant får välja om man vill ha information om förseningar och/eller tågens sammansättning (antal vagnar, antal förstaklassvagnar osv). Personligen är jag helt ointresserad av huruvida en förstaklassvagn saknas eller inte, så ni får gärna sluta sms:a mig om det. Annars är det bra jobbat!
14 juni 2011
Konspirationsteorin
Jag vet inte om ni har märkt det men det har rått lite bloggtorka här ett tag. En av anledningarna till det är att jag har ägnat lite tid åt research, och det har gått sådär. För nästan fyra veckor sedan skickade jag några frågor till "Fråga lokföraren" i hopp om att få ett par saker uppklarade, som jag sedan kunde ha som underlag till några blogginlägg. Jag har dock ännu inte fått svar. Jag har för mig att de lovar att alla får svar på sina frågor, även om alla frågor inte publiceras i ombordtidningen Kupé, men jag har alltså inte hört något på nästan fyra veckor. Skickade därför frågorna igår igen, och hoppas på lite mer respons denna gång.
Den måhända något hybriska tanken att någon insyltad person på SJ på något sätt har kommit över min blogg och listat ut att frågeställaren är jag, har faktiskt slagit mig. Är det möjligt att lokföraren i "Fråga lokföraren" har beordrats att inte svara på mina frågor? De kanske tänker att det bästa sättet att kväsa denna SJ-kritiska blogg är att beröva den näring, och därför möts mina frågor av en mur av tystnad... När, eller kanske snarare om, jag får svar har jag förhoppningsvis lite material till några nya inlägg framöver. Tills dess är alla ni andra välkomna att gå med i min nya sekt, det enda kravet är att ni helt förutsättningslöst köper konspirationsteorin att SJ vet vem jag är, inte gillar det jag skriver och att de därför bojkottar mina frågor.
Edit: Jag har nu fått svar av Peter, lokföraren i "Fråga lokföraren". Ska redogöra för några frågor och svar i kommande inlägg. Tack Peter - din spalt är fortfarande det bästa med SJ...
Den måhända något hybriska tanken att någon insyltad person på SJ på något sätt har kommit över min blogg och listat ut att frågeställaren är jag, har faktiskt slagit mig. Är det möjligt att lokföraren i "Fråga lokföraren" har beordrats att inte svara på mina frågor? De kanske tänker att det bästa sättet att kväsa denna SJ-kritiska blogg är att beröva den näring, och därför möts mina frågor av en mur av tystnad... När, eller kanske snarare om, jag får svar har jag förhoppningsvis lite material till några nya inlägg framöver. Tills dess är alla ni andra välkomna att gå med i min nya sekt, det enda kravet är att ni helt förutsättningslöst köper konspirationsteorin att SJ vet vem jag är, inte gillar det jag skriver och att de därför bojkottar mina frågor.
Edit: Jag har nu fått svar av Peter, lokföraren i "Fråga lokföraren". Ska redogöra för några frågor och svar i kommande inlägg. Tack Peter - din spalt är fortfarande det bästa med SJ...
11 maj 2011
A-Ö
I förrgår när jag skulle åka hem var det dags för lite förseningar igen. Old news, eller hur? Anledningen var dock ny: polisen hade begärt tågstopp vid Knivsta. Tydligen skulle de in och jaga obehöriga på spårområdet.
Jag blir lite fascinerad varje gång man får höra en ny anledning till förseningarna, jag tycker ju att jag borde ha varit med om det mesta. Snart kan jag nog fylla en hel A-Ö-lista på anledningar till förseningar... Såhär ser den ut än så länge.
A - Anslutande tåg är försenat, vi väntar på det
B - Brand på spårområdet
C
D - Dörrfel
E - Elfel
F - Fel i allmänhet
G - Godståg har företräde på spåret
H - Hala spår (pga löv, snö eller is)
I - Inväntar en lokförare till tåget
J
K - Köbildning in till station
L - Lokfel
M - Mötande tåg
N - Nedriven kontaktledning (eller "Någon" har dragit ur en kabel, eller "Någon" har öppnat en dörr)
O - Obehöriga på spårområdet
P - Polisen har begärt tågstopp (eller Personalbrist)
Q
R - Reducerad hastighet pga instrumentfel
S - Strömlöst (eller Signalstopp)
T - Tekniska problem (eller Trafikverkets fel)
U - Urspårning
V - Vi väntar på kaffet (eller vagnfel eller växelfel)
X - X2000-fel (läs: det står ett X2000 på spåret framför oss)
Y
Z
Å - Åskstorm har fällt träd över spåren
Ä - "Ärligt talat vet jag inte vad som är fel"
Ö - Övriga fel
Det återstår några bokstäver, jag gissar att det blir svårt att hitta anledningar på Q, Y och Z. Men om någon kan så kan SJ och Trafikverket. Fortsättningen följer...
Fotnot: jag har varit med om samtliga förklaringar ovan. Och några till, som sammanfattas som "Övriga fel".
Jag blir lite fascinerad varje gång man får höra en ny anledning till förseningarna, jag tycker ju att jag borde ha varit med om det mesta. Snart kan jag nog fylla en hel A-Ö-lista på anledningar till förseningar... Såhär ser den ut än så länge.
A - Anslutande tåg är försenat, vi väntar på det
B - Brand på spårområdet
C
D - Dörrfel
E - Elfel
F - Fel i allmänhet
G - Godståg har företräde på spåret
H - Hala spår (pga löv, snö eller is)
I - Inväntar en lokförare till tåget
J
K - Köbildning in till station
L - Lokfel
M - Mötande tåg
N - Nedriven kontaktledning (eller "Någon" har dragit ur en kabel, eller "Någon" har öppnat en dörr)
O - Obehöriga på spårområdet
P - Polisen har begärt tågstopp (eller Personalbrist)
Q
R - Reducerad hastighet pga instrumentfel
S - Strömlöst (eller Signalstopp)
T - Tekniska problem (eller Trafikverkets fel)
U - Urspårning
V - Vi väntar på kaffet (eller vagnfel eller växelfel)
X - X2000-fel (läs: det står ett X2000 på spåret framför oss)
Y
Z
Å - Åskstorm har fällt träd över spåren
Ä - "Ärligt talat vet jag inte vad som är fel"
Ö - Övriga fel
Det återstår några bokstäver, jag gissar att det blir svårt att hitta anledningar på Q, Y och Z. Men om någon kan så kan SJ och Trafikverket. Fortsättningen följer...
Fotnot: jag har varit med om samtliga förklaringar ovan. Och några till, som sammanfattas som "Övriga fel".
9 maj 2011
Guide: Hur man lurar och förnedrar kunder
Lek med tanken att du kör ett tåg mellan Uppsala och Stockholm i rusningstid en tidig fredagkväll. Du vill spela dina resenärer ett ordentligt spratt och samtidigt förnedra dem en gnutta. Följande upplägg har testats i verkligheten och bevittnats av undertecknad. Såhär gör du:
1) Kör tåget till Märsta.
2) Råka ut för ett elfel "strax norr om Stockholm". Meddela resenärerna att det kan ta hur lång tid som helst. Kom ihåg att påpeka att det inte är ditt tågbolags fel, utan Trafikverkets.
Redan i det här skedet kommer några resenärer att tänka till själva - från Märsta går både bussar och pendeltåg mot Stockholm... Några kanske kliver av men de flesta sitter nog kvar.
3) Gör det därför allmänt känt genom utrop i högtalarsystemet att man faktiskt kan gå över till pendeltåget som går om ungefär en kvart. Elfelet påverkar förvisso även pendeln, så den går inte hela vägen. Men man kommer i alla fall till Solna, varifrån man kan ta buss eller tunnelbana in till Stockholm.
Nu blir det fart på folk. 90 procent av resenärerna kliver av tåget inom loppet av 90 sekunder - en ganska imponerande syn faktiskt. Från tåget ser man pendeltågsperrongen och 100-tals, kanske till och med uppåt 1000 personer försöka tränga sig på pendeltåget. De kan se fram emot trängsel, förmodligen ståplats hela vägen och en massa svett under sin relativt långsamma färd mot - just det, inte Stockholm - Solna. Det är inte ens samma stad, ifall ni inte visste det.
4) Även om de flesta har klivit av går det nog att få av några till, de veliga. Hur då? Stäng av tåget. Det blir knäpptyst och känslan av att det faktiskt kan ta hur lång tid som helst blir allt tydligare. Några till kliver nog av och lommar iväg bort mot pendeltåget.
Kvar sitter bara de som har svårt för att fatta (pga av att de inte kan svenska, är lite tröga eller både och) och tvivlarna (vi som har varit med för länge för att tro på något vi hör från SJ, oavsett om de bara förmedlar information från Trafikverket eller ej).
5) Nu är det dags för förnedringen. Fort som tusan; sätt igång tåget och se till att tågvärden blåser i sin visselpipa. En kort och så tyst vissling som möjligt duger bra, man vill ju inte att folk ska höra och börja rusa tillbaka ombord på tåget. Stäng dörrarna och börja rulla. Glid långsamt, långsamt förbi det ännu stillastående pendeltåget 50 meter till höger om dig. När de fåtal passagerare som är kvar på ditt tåg har fått en ordentlig chans att vinka till de 100-tals snopna människor du precis har lurat till att stå och svettas tillsammans i trängseln på pendeltåget kan du plocka upp farten och susa vidare mot Stockholm. Mission accomplished.
Ja, såhär gick det alltså till i fredags. SJ fick hundratals människor att lämna tåget till förmån för pendeln vid Märsta. Många fick säkert köpa biljett för SL-trafiken, SL uppskattar säkert lite extra business. Sen rullade vi som satt kvar vidare mot Stockholm, rakt framför näsan på de som hade lurats att kliva av tåget. Innan pendeltåget ens lämnade Märsta.
Vi som satt kvar blev bara 20 minuter försenade. När pendeln kom fram till Solna vet jag inte. Och hur lång tid det tog att ta sig från Solna in till stan vet jag inte heller. Jag vet bara att jag inte hade velat vara en av dem som vet.
1) Kör tåget till Märsta.
2) Råka ut för ett elfel "strax norr om Stockholm". Meddela resenärerna att det kan ta hur lång tid som helst. Kom ihåg att påpeka att det inte är ditt tågbolags fel, utan Trafikverkets.
Redan i det här skedet kommer några resenärer att tänka till själva - från Märsta går både bussar och pendeltåg mot Stockholm... Några kanske kliver av men de flesta sitter nog kvar.
3) Gör det därför allmänt känt genom utrop i högtalarsystemet att man faktiskt kan gå över till pendeltåget som går om ungefär en kvart. Elfelet påverkar förvisso även pendeln, så den går inte hela vägen. Men man kommer i alla fall till Solna, varifrån man kan ta buss eller tunnelbana in till Stockholm.
Nu blir det fart på folk. 90 procent av resenärerna kliver av tåget inom loppet av 90 sekunder - en ganska imponerande syn faktiskt. Från tåget ser man pendeltågsperrongen och 100-tals, kanske till och med uppåt 1000 personer försöka tränga sig på pendeltåget. De kan se fram emot trängsel, förmodligen ståplats hela vägen och en massa svett under sin relativt långsamma färd mot - just det, inte Stockholm - Solna. Det är inte ens samma stad, ifall ni inte visste det.
4) Även om de flesta har klivit av går det nog att få av några till, de veliga. Hur då? Stäng av tåget. Det blir knäpptyst och känslan av att det faktiskt kan ta hur lång tid som helst blir allt tydligare. Några till kliver nog av och lommar iväg bort mot pendeltåget.
Kvar sitter bara de som har svårt för att fatta (pga av att de inte kan svenska, är lite tröga eller både och) och tvivlarna (vi som har varit med för länge för att tro på något vi hör från SJ, oavsett om de bara förmedlar information från Trafikverket eller ej).
5) Nu är det dags för förnedringen. Fort som tusan; sätt igång tåget och se till att tågvärden blåser i sin visselpipa. En kort och så tyst vissling som möjligt duger bra, man vill ju inte att folk ska höra och börja rusa tillbaka ombord på tåget. Stäng dörrarna och börja rulla. Glid långsamt, långsamt förbi det ännu stillastående pendeltåget 50 meter till höger om dig. När de fåtal passagerare som är kvar på ditt tåg har fått en ordentlig chans att vinka till de 100-tals snopna människor du precis har lurat till att stå och svettas tillsammans i trängseln på pendeltåget kan du plocka upp farten och susa vidare mot Stockholm. Mission accomplished.
Ja, såhär gick det alltså till i fredags. SJ fick hundratals människor att lämna tåget till förmån för pendeln vid Märsta. Många fick säkert köpa biljett för SL-trafiken, SL uppskattar säkert lite extra business. Sen rullade vi som satt kvar vidare mot Stockholm, rakt framför näsan på de som hade lurats att kliva av tåget. Innan pendeltåget ens lämnade Märsta.
Vi som satt kvar blev bara 20 minuter försenade. När pendeln kom fram till Solna vet jag inte. Och hur lång tid det tog att ta sig från Solna in till stan vet jag inte heller. Jag vet bara att jag inte hade velat vara en av dem som vet.
5 maj 2011
Inte det snabbaste djuret i skogen
I helgen gick min sambo och jag till resebutiken på Stockholm C för att fixa sommarens semesterresa, en tågluff till genom Tyskland, ner längs med Frankrikes västkust och över till Barcelona (så fick jag det sagt också...). Det låter kanske konstigt att jag väljer att åka tåg på semestern med tanke på hur mycket galla jag spyr över tågtrafiken i Sverige. Och visst finns det saker som inte funkar med tågen i Europa också - det är inte alltid lika fräscht som på SJ (framförallt inte i Östeuropa), tågen går kanske inte alltid lika fort och det kan till och med vara så att man inte riktigt vet vart man är på väg. Men man kommer i alla fall nästan alltid fram när de säger att man ska komma fram.
Hur som helst, i helgen var vi som sagt inne på SJ:s resebutik för att fixa våra interrailkort. Det tog en och en halv timme. En och en halv timme! Visst, 20 minuter var ren kötid, så det kanske inte räknas. Men mer än en timme framme vid disken är ändå på tok för lång tid, eller? Och det var inte så att vi var särskilt krångliga - vi hade till och med på förhand bestämt när vi ville vara var och vilka tåg vi skulle behöva ta när för att det skulle bli så. Vi visste avgångarna på minuten, tack vare Deutsche Bahns fantastiska hemsida. Och ändå tog det mer än en timme för SJ-kvinnan (vi kan kalla henne S) att fixa två interrailkort, en kupébokning och två-tre platsbokningar. Typ hälften av tiden satt hon och bläddrade i en telefonkatalogliknande tidtabell för hela Europa. Varför vet jag inte, vi hade ju gett henne allt hon behövde.
Det var nog egentligen bara tack vare en herre vid namn Thomas som det inte tog ännu längre tid. Saker som S inte fixade på en halvtimme styrde han upp på tre minuter när hon väl bad honom om hjälp. Så om ni funderar på att skaffa interrailkort på resebutiken på Stockholm Central, be till er gud att ni hamnar i Thomas kassa. Och om ni får en kvinna vars namn börjar på S, tror jag i ärlighetens namn ni tjänar tid på att gå och ta en ny nummerlapp istället och hoppas att få en annan kassa nästa gång.
Fotnot: S ska ändå ha ett litet erkännande för att hon till slut bad om ursäkt för att det hade tagit så lång tid. Det är skönt att vissa människor har lite självinsikt i alla fall.
Hur som helst, i helgen var vi som sagt inne på SJ:s resebutik för att fixa våra interrailkort. Det tog en och en halv timme. En och en halv timme! Visst, 20 minuter var ren kötid, så det kanske inte räknas. Men mer än en timme framme vid disken är ändå på tok för lång tid, eller? Och det var inte så att vi var särskilt krångliga - vi hade till och med på förhand bestämt när vi ville vara var och vilka tåg vi skulle behöva ta när för att det skulle bli så. Vi visste avgångarna på minuten, tack vare Deutsche Bahns fantastiska hemsida. Och ändå tog det mer än en timme för SJ-kvinnan (vi kan kalla henne S) att fixa två interrailkort, en kupébokning och två-tre platsbokningar. Typ hälften av tiden satt hon och bläddrade i en telefonkatalogliknande tidtabell för hela Europa. Varför vet jag inte, vi hade ju gett henne allt hon behövde.
Det var nog egentligen bara tack vare en herre vid namn Thomas som det inte tog ännu längre tid. Saker som S inte fixade på en halvtimme styrde han upp på tre minuter när hon väl bad honom om hjälp. Så om ni funderar på att skaffa interrailkort på resebutiken på Stockholm Central, be till er gud att ni hamnar i Thomas kassa. Och om ni får en kvinna vars namn börjar på S, tror jag i ärlighetens namn ni tjänar tid på att gå och ta en ny nummerlapp istället och hoppas att få en annan kassa nästa gång.
Fotnot: S ska ändå ha ett litet erkännande för att hon till slut bad om ursäkt för att det hade tagit så lång tid. Det är skönt att vissa människor har lite självinsikt i alla fall.
27 april 2011
Tidigarelagd information - en timme senare
Idag kunde man klockan 14:16 läsa på unt.se att det var stopp i tågtrafiken. Nästan en timme senare kom sms:et från SJ...
Hej! Tidigarelagd information. Det råder för närvarande stopp i trafiken mellan Stockholm och Upplands Väsby. Trafikverket beräknar trafikstarten till 16:00. Bussar ersätter mellan Märsta och Stockholm. MVH SJ
Men vänta nu... Tidigarelagd information? Tidigare än vadå? När hade de tänkt skicka ut informationen egentligen? Att UNT kan gå ut med information om stoppet innan SJ själva tycker jag tyder på att informationen är senarelagd snarare än tidigarelagd, men det kanske bara är jag.
Att medier vet mer om förseningar än vad SJ gör är heller inte något nytt. För ett par veckor sedan kunde resenärer strandsatta på Stockholm Central vittna om hur de fick mer information genom att surfa mellan nyhetssajter på sina smartphones än vad de fick av SJ. Är inte det lite pinsamt SJ? Att man får mer information av vilken nyhetssajt som helst än vad man får direkt av er på plats, inne på Stockholm Centralstation?
Idag var det alltså samma sak. I UNT-artikeln stod det att ersättningsbussar var på väg. En resenär kommenterade artikeln och skrev att han hade frågat personalen på Stockholm C om detta. De hade inte en aning. Och de kunde heller inte svara på var (de eventuella) ersättningsbussarna går från.
Personligen har jag för övrigt bara sett en enda ersättningsbuss på fyra års pendlande. Och det lär ju inte vara för att det bara har varit problem en enda gång. Nej, jag tror att ersättningsbussar är SJ:s standardsvar - något de hänvisar till varje gång problemen ser ut att bli lite mer långvariga. Det ger sken av att de har läget under kontroll, att de tar hand om sina resenärer. Jag förundras lite över att folk fortfarande går på det. Är det bara jag som har insett att det här med ersättningsbussar är en myt?
Hej! Tidigarelagd information. Det råder för närvarande stopp i trafiken mellan Stockholm och Upplands Väsby. Trafikverket beräknar trafikstarten till 16:00. Bussar ersätter mellan Märsta och Stockholm. MVH SJ
Men vänta nu... Tidigarelagd information? Tidigare än vadå? När hade de tänkt skicka ut informationen egentligen? Att UNT kan gå ut med information om stoppet innan SJ själva tycker jag tyder på att informationen är senarelagd snarare än tidigarelagd, men det kanske bara är jag.
Att medier vet mer om förseningar än vad SJ gör är heller inte något nytt. För ett par veckor sedan kunde resenärer strandsatta på Stockholm Central vittna om hur de fick mer information genom att surfa mellan nyhetssajter på sina smartphones än vad de fick av SJ. Är inte det lite pinsamt SJ? Att man får mer information av vilken nyhetssajt som helst än vad man får direkt av er på plats, inne på Stockholm Centralstation?
Idag var det alltså samma sak. I UNT-artikeln stod det att ersättningsbussar var på väg. En resenär kommenterade artikeln och skrev att han hade frågat personalen på Stockholm C om detta. De hade inte en aning. Och de kunde heller inte svara på var (de eventuella) ersättningsbussarna går från.
Personligen har jag för övrigt bara sett en enda ersättningsbuss på fyra års pendlande. Och det lär ju inte vara för att det bara har varit problem en enda gång. Nej, jag tror att ersättningsbussar är SJ:s standardsvar - något de hänvisar till varje gång problemen ser ut att bli lite mer långvariga. Det ger sken av att de har läget under kontroll, att de tar hand om sina resenärer. Jag förundras lite över att folk fortfarande går på det. Är det bara jag som har insett att det här med ersättningsbussar är en myt?
11 april 2011
Bullkalas i bistron
Tänkte att några av er kanske var nyfikna på hur det gick med mina SJ-priopoäng. Jag ringde till SJ-prio och pratade med en mycket trevlig kvinna. Förklarade det här med att jag aldrig någonsin fått förklarat för mig att man måste registrera sina egna poäng (vilket fortfarande är väldigt korkat) och fick som kompensation 10 000 poäng insatt på mitt priokort.
För 10 000 poäng kan jag få till exempel 8 kaffe med bulle. Inte illa för fyra års pendlande. Nästa gång jag hamnar på ett tåg med bistrovagn blir det bullkalas. Det förhåller sig nämligen så att SJ-priopoängen försvinner om man inte använder upp dem inom en viss tid. Varför, kan man ju i och för sig undra, men jag orkar inte göra en grej av det så det blir bullar för alltihop så fort jag får chansen.
Ärligt talat, jag tycker det var en fin gest av SJ att ge mig de där 10 000 poängen i kompensation, särskilt med tanke på att jag egentligen har rätt svårt för att bevisa att jag har rätt. Så om någon från SJ läser detta vill jag därför bara säga: tack, vi ses i bistron.
Fotnot: när man har grått SJ-priokort, som jag har, får man gratis kaffe ombord. Det är oklart huruvida de gör avdrag för kaffet när man köper sin kaffe och bulle i bistron med SJ-priokortet men det ska jag definitivt kolla upp.
För 10 000 poäng kan jag få till exempel 8 kaffe med bulle. Inte illa för fyra års pendlande. Nästa gång jag hamnar på ett tåg med bistrovagn blir det bullkalas. Det förhåller sig nämligen så att SJ-priopoängen försvinner om man inte använder upp dem inom en viss tid. Varför, kan man ju i och för sig undra, men jag orkar inte göra en grej av det så det blir bullar för alltihop så fort jag får chansen.
Ärligt talat, jag tycker det var en fin gest av SJ att ge mig de där 10 000 poängen i kompensation, särskilt med tanke på att jag egentligen har rätt svårt för att bevisa att jag har rätt. Så om någon från SJ läser detta vill jag därför bara säga: tack, vi ses i bistron.
Fotnot: när man har grått SJ-priokort, som jag har, får man gratis kaffe ombord. Det är oklart huruvida de gör avdrag för kaffet när man köper sin kaffe och bulle i bistron med SJ-priokortet men det ska jag definitivt kolla upp.
7 april 2011
Torsdag
Del 1. Morgon
Imorse förnyade jag mitt pendlarkort för en massa pengar. Eller en massa pengar förresten, jag fick det för halva priset som en del av SJ:s försök att kompensera för att strul som har varit i vinter. Så jag var rätt nöjd ändå. Jag lämnade fram mitt SJ-priokort och de drog det som vanligt. Och så kommer årets tyngsta smäll.
- Och så får du ju logga in så att du får dina poäng registrerade.
- Ursäkta?
- Ja, alltså om om du vill att dina poäng ska registreras så måste du logga in med ditt kortnummer och kvittonumret.
- Skämtar du med mig?
- Eh, neej...
- Det här är första gången någonsin som jag får höra det här. Du menar att jag har pendlat i nästan fyra år och jag har aldrig fått en enda SJ-priopoäng för det?
- Om du inte har registrerat dina poäng själv så är det nog tyvärr så... Med den här korttypen [SJ månadskort+SL månadskort] måste man registrera sina poäng själv. Men om du kontaktar kundtjä...
- Förlåt, men jag har lite svårt att förstå det här. Varför lämnar jag fram mitt SJ-priokort till er? Och varför drar ni det, om inte för att jag vill ha mina poäng registrerade?
- Jo, för då får vi upp dina uppgifter direkt i vår skärm...
Jag blev alldeles paff, jag visste inte vad jag skulle säga. Såhär i efterhand undrar jag ju vilka jävla uppgifter och vad ska ni med dem till? Och på vilket sätt underlättar det för mig som kund att ni får upp mina uppgifter, om jag inte ens kan få mina poäng registrerade? Det måste jag komma ihåg att fråga nästa gång jag har kommit över mina kräkreflexer och lyckats ta mig in i SJ:s resebutik.
I vilka andra sammanhang har man förresten någon form av klubbkort som man måste gå in och administrera sina poäng på själv? Är det så med ICA-kortet? Åhléns klubbkort? H&M:s klubbkort? Att de drar det i kassan för att få upp dina uppgifter, men vill du som kund ha ut något av det får du baske mig gå hem och logga in för att registrera dina poäng.
Fotnot: Min s.k. korttyp består av en sladdrig liten papperslapp i det mycket opraktiska formatet 51x122 mm (inte plånboksvänligt) som berättigar mig till resor i en månad mellan Stockholm och Uppsala, och ett old school månadskort på SL. Just det, ni minns säkert, den tunnaste typen av kartong (jag har torkat mig med toapapper som är styvare) och så svagt lila bläck att färdbeviset är förlorat för alltid om man får en regndroppe på det. Papperslappen och kartongbiten är värda 2500 kronor. Är det bara jag som tycker att jag åtminstonne kunde få ett plastkort (som jag sen bara kan fylla på) för de pengarna?
Fotnot 2: den här "korttypen" har jag bara på vintern, annars har jag ett "vanligt" månadskort på SJ. Och med det behöver man tydligen inte administrera sina poäng själv. Så förmodligen är poängförlusten inte lika stor som jag först trodde. Försökte precis gå in på mina sidor för att köra en damage control men lyckades - hör och häpna - inte logga in.
Del 2. Eftermiddag
Idag gick jag från jobbet lite tidigare. 16:13 var jag på Uppsala C för att hoppa på tåget hem. Direkt när jag kom in i stationshuset anade jag oråd för varken 15:39- eller 16:09-tåget hade gått. Det är bara till att sätta sig på ett. Jag väljer 15:39 för det borde ju ändå gå först om det har väntat längst. Just nu står det att det går kvart över. När klockan slår 17 över ändras avgångstiden till 16:25. 20 över ändras det till halv. Sen 20 i... Jag har berättat om detta fenomen i tidigare inlägg, men här har ni bildbeviset.
Med jämna mellanrum kommer högtalarrösten som säger: pga av ett omfattande elfel vid Stockholm Central är det för närvarande ingen trafik till eller från Stockholm. Vi återkommer när vi vet mer. Jag funderar på varför i hela friden man fortsätter att uppdatera avgångstiden i tiominutersintervaller om man vet att all tågtrafik står stilla, och inte har den blekaste aning om när felet kan vara avhjälpt? Är det ett policybeslut? Hade det det inte varit bättre att bara släcka ner den beräknade avgångstiden och istället för NY TID: 17:20 bara skriva "Vi har ingen aning"? Plötsligt händer det. Eller, inte riktigt - de skriver inte "vi har ingen aning" - men de slutar i alla fall skämma ut sig själva genom att låtsas som att felet är tillfälligt.
Jag inser snart att jag inte har något att roa mig med, nu när jag inte kan fota informationstavlan bredvid klockan. Lite rolig är förstås kombinationen av SJ:s oförmåga att hantera avgångstider och människors oförmåga att förstå att SJ inte kan hantera avgångstider, så jag underhåller mig själv genom att titta på folk. Sitter och småler för mig själv åt de som kommer löpande på perrongen för att hinna med tåget som "precis ska gå, Guuud vilken tur vi har!". Haha, vilka jäkla rookies alltså, de har uppenbarligen inte varit med i pendlarsvängen särskilt länge... Eller så är det första gången de åker tåg med SJ över huvud taget, vad vet jag.
Efter kanske två timmar ombord på det stillastående tåget har jag tröttnat även på folk som kommer springande. Jag ringer till SJ:s kundtjänst.
- SJ, du talar med Henrik
- Hej Henrik, Eric heter jag. Jag har suttit på ett tåg vid Uppsala Central i två timmar nu. Ersättningsbussar, är det något ni jobbar med?
- Vilket tåg sitter du på?
- Det som skulle ha gått 15:39.
- Vad är tågnumret?
- Det vet jag inte.
- Har du ett bokningsnummer?
- Nej, jag är pendlare. Men det har inget med saken att göra, tågen står stilla och jag vill veta hur länge man ska behöva sitta här innan ni fixar fram ersättningsbussar.
- Dröj kvar en stund.
- OK.
[Henrik försvinner i en kvart]
- Hallå, tack för att du väntade [jag vet inte riktigt om han menade det i dubbel bemärkelse, men det spelar ingen roll].
- Ja, jag hade ju inte så mycket bättre för mig...
- Ta tåg 47, det ska inkomma till Uppsala snart.
- Men du lyssnar ju inte på frågan. Jag har suttit här i två timmar och vill veta när ni kallar in ersättningsbussar. [Det här med ersättningsbussar är något som SJ gärna framhåller att de är bra på, t.ex. i det s.k. förbättringsprogrammet.]
- Men trafiken ska komma igång snart och det är det första tåget som går mot Stockholm.
- Eh, OK, tåg 47... Och det ska gå hela vägen till Stockholm?
[Mummel med en kollega eller en chef eller något] - Ja.
- Jaha... OK, vet du vilket spår det går från? För tågnumren syns inte på informationstavlorna...
[Mer mummel] - Nej, tyvärr, det har inte fått ett spår ännu.
- Men hur ska jag veta vilket tåg det är då?
- Jaaa, du får lyssna på högtalarutrop...
- Jaha, eh, OK... Tack så mycket för hjälpen då.
- Tack själv, hejdå.
Ytterst misstänksam mot vad Henrik precis har sagt plockar jag ihop mina saker och stiger av tåget. Jag är ändå mer sugen på en ersättningsbuss än på att bli blåst av SJ igen. Jag tänker att jag ska gå in på resebutiken och höra med dem. Jättemycket folk såklart, men jag träffar en bekant i kön och hakar på henne när det blir hennes tur. Där vet de heller ingenting om ersättningsbussar, men jag frågar vem som faktiskt bestämmer när det är dags att kalla in bussar. Precis då går platschefen (eller vad det nu heter på SJ-språk) förbi och kvinnan i kassan pekar på henne, förmodligen lite nöjd med att ha blivit av med mig. Jag går genast fram. Även hon påstår att det bästa är att vänta och se. Tågen står beredda, så att så snart vi får klartecken kan alla tåg rulla iväg. Jag invänder att jag redan har väntat i knappt två timmar och att jag inte vill vänta mer. Jag vill åka ersättningsbuss eller taxi. Kvinnan informerar mig att det inte finns några bussar för SL har också problem med elförsörjningen och de har lagt beslag på alla bussar. Till taxin är det 40 minuters väntetid. Det är klart att du kan försöka få tag på en taxi själv men om du inte går genom oss är det inte säkert att du blir ersatt... Jag frågar henne vad hon hade gjort om hon var jag. Hon hade tagit Upptåget till Upplands Väsby (elfelet påverkade inte Upptåget) och SL-buss därifrån. Inte helt nöjd med svaret - jag vill ju att hon ska säga att hon hade tagit taxi och skickat fakturan till SJ - frågar jag vem som betalar den biljetten. Jag kan skriva ut några sådana som gäller på Upptåget. Sagt och gjort. En stund efter kl. 18 sitter jag ändå på Upptåget - men har ingen som helst avsikt att stå och trängas med en massa andra på en SL-buss hela vägen in till stan från Upplands Väsby (jag vet nog inte ens var Upplands Väsby ligger), när jag vet att Upptåget stannar vid Arlanda och att man därifrån kan ta flyggbuss direkt till S:t Eriksplan, där jag bor... Et voilà, några minuter efter kl. 20 är jag hemma. Fyra timmar efter att jag gick från jobbet.
Såhär i efterhand kan vi konstatera att Henrik på SJ:s kundtjänst bara snackade en massa skit. Tågtrafiken beräknas enligt dn.se vara igång först imorgon bitti.
Del 3. Har jag glömt något som möjligtvis kunde göra den här pendlardagen lite extra jobbig?
Ja. Rulltrapporna på Uppsala Central funkade inte.
Imorse förnyade jag mitt pendlarkort för en massa pengar. Eller en massa pengar förresten, jag fick det för halva priset som en del av SJ:s försök att kompensera för att strul som har varit i vinter. Så jag var rätt nöjd ändå. Jag lämnade fram mitt SJ-priokort och de drog det som vanligt. Och så kommer årets tyngsta smäll.
- Och så får du ju logga in så att du får dina poäng registrerade.
- Ursäkta?
- Ja, alltså om om du vill att dina poäng ska registreras så måste du logga in med ditt kortnummer och kvittonumret.
- Skämtar du med mig?
- Eh, neej...
- Det här är första gången någonsin som jag får höra det här. Du menar att jag har pendlat i nästan fyra år och jag har aldrig fått en enda SJ-priopoäng för det?
- Om du inte har registrerat dina poäng själv så är det nog tyvärr så... Med den här korttypen [SJ månadskort+SL månadskort] måste man registrera sina poäng själv. Men om du kontaktar kundtjä...
- Förlåt, men jag har lite svårt att förstå det här. Varför lämnar jag fram mitt SJ-priokort till er? Och varför drar ni det, om inte för att jag vill ha mina poäng registrerade?
- Jo, för då får vi upp dina uppgifter direkt i vår skärm...
Jag blev alldeles paff, jag visste inte vad jag skulle säga. Såhär i efterhand undrar jag ju vilka jävla uppgifter och vad ska ni med dem till? Och på vilket sätt underlättar det för mig som kund att ni får upp mina uppgifter, om jag inte ens kan få mina poäng registrerade? Det måste jag komma ihåg att fråga nästa gång jag har kommit över mina kräkreflexer och lyckats ta mig in i SJ:s resebutik.
I vilka andra sammanhang har man förresten någon form av klubbkort som man måste gå in och administrera sina poäng på själv? Är det så med ICA-kortet? Åhléns klubbkort? H&M:s klubbkort? Att de drar det i kassan för att få upp dina uppgifter, men vill du som kund ha ut något av det får du baske mig gå hem och logga in för att registrera dina poäng.
Fotnot: Min s.k. korttyp består av en sladdrig liten papperslapp i det mycket opraktiska formatet 51x122 mm (inte plånboksvänligt) som berättigar mig till resor i en månad mellan Stockholm och Uppsala, och ett old school månadskort på SL. Just det, ni minns säkert, den tunnaste typen av kartong (jag har torkat mig med toapapper som är styvare) och så svagt lila bläck att färdbeviset är förlorat för alltid om man får en regndroppe på det. Papperslappen och kartongbiten är värda 2500 kronor. Är det bara jag som tycker att jag åtminstonne kunde få ett plastkort (som jag sen bara kan fylla på) för de pengarna?
Fotnot 2: den här "korttypen" har jag bara på vintern, annars har jag ett "vanligt" månadskort på SJ. Och med det behöver man tydligen inte administrera sina poäng själv. Så förmodligen är poängförlusten inte lika stor som jag först trodde. Försökte precis gå in på mina sidor för att köra en damage control men lyckades - hör och häpna - inte logga in.
Del 2. Eftermiddag
Idag gick jag från jobbet lite tidigare. 16:13 var jag på Uppsala C för att hoppa på tåget hem. Direkt när jag kom in i stationshuset anade jag oråd för varken 15:39- eller 16:09-tåget hade gått. Det är bara till att sätta sig på ett. Jag väljer 15:39 för det borde ju ändå gå först om det har väntat längst. Just nu står det att det går kvart över. När klockan slår 17 över ändras avgångstiden till 16:25. 20 över ändras det till halv. Sen 20 i... Jag har berättat om detta fenomen i tidigare inlägg, men här har ni bildbeviset.
Med jämna mellanrum kommer högtalarrösten som säger: pga av ett omfattande elfel vid Stockholm Central är det för närvarande ingen trafik till eller från Stockholm. Vi återkommer när vi vet mer. Jag funderar på varför i hela friden man fortsätter att uppdatera avgångstiden i tiominutersintervaller om man vet att all tågtrafik står stilla, och inte har den blekaste aning om när felet kan vara avhjälpt? Är det ett policybeslut? Hade det det inte varit bättre att bara släcka ner den beräknade avgångstiden och istället för NY TID: 17:20 bara skriva "Vi har ingen aning"? Plötsligt händer det. Eller, inte riktigt - de skriver inte "vi har ingen aning" - men de slutar i alla fall skämma ut sig själva genom att låtsas som att felet är tillfälligt.
Jag inser snart att jag inte har något att roa mig med, nu när jag inte kan fota informationstavlan bredvid klockan. Lite rolig är förstås kombinationen av SJ:s oförmåga att hantera avgångstider och människors oförmåga att förstå att SJ inte kan hantera avgångstider, så jag underhåller mig själv genom att titta på folk. Sitter och småler för mig själv åt de som kommer löpande på perrongen för att hinna med tåget som "precis ska gå, Guuud vilken tur vi har!". Haha, vilka jäkla rookies alltså, de har uppenbarligen inte varit med i pendlarsvängen särskilt länge... Eller så är det första gången de åker tåg med SJ över huvud taget, vad vet jag.
Efter kanske två timmar ombord på det stillastående tåget har jag tröttnat även på folk som kommer springande. Jag ringer till SJ:s kundtjänst.
- SJ, du talar med Henrik
- Hej Henrik, Eric heter jag. Jag har suttit på ett tåg vid Uppsala Central i två timmar nu. Ersättningsbussar, är det något ni jobbar med?
- Vilket tåg sitter du på?
- Det som skulle ha gått 15:39.
- Vad är tågnumret?
- Det vet jag inte.
- Har du ett bokningsnummer?
- Nej, jag är pendlare. Men det har inget med saken att göra, tågen står stilla och jag vill veta hur länge man ska behöva sitta här innan ni fixar fram ersättningsbussar.
- Dröj kvar en stund.
- OK.
[Henrik försvinner i en kvart]
- Hallå, tack för att du väntade [jag vet inte riktigt om han menade det i dubbel bemärkelse, men det spelar ingen roll].
- Ja, jag hade ju inte så mycket bättre för mig...
- Ta tåg 47, det ska inkomma till Uppsala snart.
- Men du lyssnar ju inte på frågan. Jag har suttit här i två timmar och vill veta när ni kallar in ersättningsbussar. [Det här med ersättningsbussar är något som SJ gärna framhåller att de är bra på, t.ex. i det s.k. förbättringsprogrammet.]
- Men trafiken ska komma igång snart och det är det första tåget som går mot Stockholm.
- Eh, OK, tåg 47... Och det ska gå hela vägen till Stockholm?
[Mummel med en kollega eller en chef eller något] - Ja.
- Jaha... OK, vet du vilket spår det går från? För tågnumren syns inte på informationstavlorna...
[Mer mummel] - Nej, tyvärr, det har inte fått ett spår ännu.
- Men hur ska jag veta vilket tåg det är då?
- Jaaa, du får lyssna på högtalarutrop...
- Jaha, eh, OK... Tack så mycket för hjälpen då.
- Tack själv, hejdå.
Ytterst misstänksam mot vad Henrik precis har sagt plockar jag ihop mina saker och stiger av tåget. Jag är ändå mer sugen på en ersättningsbuss än på att bli blåst av SJ igen. Jag tänker att jag ska gå in på resebutiken och höra med dem. Jättemycket folk såklart, men jag träffar en bekant i kön och hakar på henne när det blir hennes tur. Där vet de heller ingenting om ersättningsbussar, men jag frågar vem som faktiskt bestämmer när det är dags att kalla in bussar. Precis då går platschefen (eller vad det nu heter på SJ-språk) förbi och kvinnan i kassan pekar på henne, förmodligen lite nöjd med att ha blivit av med mig. Jag går genast fram. Även hon påstår att det bästa är att vänta och se. Tågen står beredda, så att så snart vi får klartecken kan alla tåg rulla iväg. Jag invänder att jag redan har väntat i knappt två timmar och att jag inte vill vänta mer. Jag vill åka ersättningsbuss eller taxi. Kvinnan informerar mig att det inte finns några bussar för SL har också problem med elförsörjningen och de har lagt beslag på alla bussar. Till taxin är det 40 minuters väntetid. Det är klart att du kan försöka få tag på en taxi själv men om du inte går genom oss är det inte säkert att du blir ersatt... Jag frågar henne vad hon hade gjort om hon var jag. Hon hade tagit Upptåget till Upplands Väsby (elfelet påverkade inte Upptåget) och SL-buss därifrån. Inte helt nöjd med svaret - jag vill ju att hon ska säga att hon hade tagit taxi och skickat fakturan till SJ - frågar jag vem som betalar den biljetten. Jag kan skriva ut några sådana som gäller på Upptåget. Sagt och gjort. En stund efter kl. 18 sitter jag ändå på Upptåget - men har ingen som helst avsikt att stå och trängas med en massa andra på en SL-buss hela vägen in till stan från Upplands Väsby (jag vet nog inte ens var Upplands Väsby ligger), när jag vet att Upptåget stannar vid Arlanda och att man därifrån kan ta flyggbuss direkt till S:t Eriksplan, där jag bor... Et voilà, några minuter efter kl. 20 är jag hemma. Fyra timmar efter att jag gick från jobbet.
Såhär i efterhand kan vi konstatera att Henrik på SJ:s kundtjänst bara snackade en massa skit. Tågtrafiken beräknas enligt dn.se vara igång först imorgon bitti.
Del 3. Har jag glömt något som möjligtvis kunde göra den här pendlardagen lite extra jobbig?
Ja. Rulltrapporna på Uppsala Central funkade inte.
31 mars 2011
Se upp för dörrarna, dörrarna stängs (inte)
I gårdagens 18 minuter kunde man läsa att ett tåg i lördags kväll kört med en öppen dörr. Det här ska ju inte kunna hända naturligtvis. Det är därför vi har alla de extra säkerhetsreglerna, att det är kontroll före avgång och det är till och med så att tåget inte kan rulla iväg. Det säger Johan Wadman, regionansvarig på SJ.
Så antingen har personalen gjort en kontroll men missat en dörr, eller så struntade man i kontrollen. Oroande är det hur som helst när säkerhetsrutiner inte fungerar. Dessutom säger Wadman att tåget inte kan köra med öppen dörr. Det är bevisligen inte sant. Man undrar ju lite om det finns andra saker som inte kan ske.
Till exempel undrar jag om det är tekniskt omöjligt att låsa dörrarna bara på ena sidan tåget när man står vid en perrong - kan det verkligen vara så svårt? I november förra året räddade jag två damer från att kliva/ramla ut på spåret vid Stockholm Central. Den ena stod verkligen med ena foten på sista trappsteget och den andra i luften typ en meter ovanför spåret när jag kom och vänligt men bestämt hävdade att perrongen var på andra sidan och att det var en mindre bra idé att kliva ner på spår 2. Räddaren av lårbenshalsar, at your service.
Varför man väljer att själv öppna dörren på ena sidan tåget, när motsatt dörr (den rätta) redan är vidöppen förstår jag inte. Dessutom, öppnar man en dörr borde man ju kunna förvänta sig att det ska vara en perrong där, man hoppar ju inte ner på spåret på Stockholms Central liksom. Det kan bara förklaras med damernas ålder, synen och hörseln var väl inte på topp. Helt plötsligt förstår man varför ombordpersonalen alltid, upprepade gånger, säger avstigning sker till höger [eller vänster] i tågets färdriktining. Men vore det inte enklare att helt enkelt låsa dörrar som inte ska användas?
Så antingen har personalen gjort en kontroll men missat en dörr, eller så struntade man i kontrollen. Oroande är det hur som helst när säkerhetsrutiner inte fungerar. Dessutom säger Wadman att tåget inte kan köra med öppen dörr. Det är bevisligen inte sant. Man undrar ju lite om det finns andra saker som inte kan ske.
Till exempel undrar jag om det är tekniskt omöjligt att låsa dörrarna bara på ena sidan tåget när man står vid en perrong - kan det verkligen vara så svårt? I november förra året räddade jag två damer från att kliva/ramla ut på spåret vid Stockholm Central. Den ena stod verkligen med ena foten på sista trappsteget och den andra i luften typ en meter ovanför spåret när jag kom och vänligt men bestämt hävdade att perrongen var på andra sidan och att det var en mindre bra idé att kliva ner på spår 2. Räddaren av lårbenshalsar, at your service.
Varför man väljer att själv öppna dörren på ena sidan tåget, när motsatt dörr (den rätta) redan är vidöppen förstår jag inte. Dessutom, öppnar man en dörr borde man ju kunna förvänta sig att det ska vara en perrong där, man hoppar ju inte ner på spåret på Stockholms Central liksom. Det kan bara förklaras med damernas ålder, synen och hörseln var väl inte på topp. Helt plötsligt förstår man varför ombordpersonalen alltid, upprepade gånger, säger avstigning sker till höger [eller vänster] i tågets färdriktining. Men vore det inte enklare att helt enkelt låsa dörrar som inte ska användas?
29 mars 2011
Konsten att uppskatta en försening
Det är alltid lika underhållande att se SJ försöka uppskatta när ett försenat tåg ankommer eller avgår. Man står på perrongen och väntar på tåget som ska gå 17:09. Klockan kanske är 17:08 men tåget har inte ens ankommit. Men likförbannat står det att tåget ska avgå 17:09. De räknar alltså med att tåget ska dyka upp i horisonten, hinna fram till perrongen, släppa av ett par hundra människor, släppa på ett par hundra människor, stänga dörrarna 30 sekunder innan avgång och komma iväg – på en minut.
Alternativet är att de uppskattar förseningen till 5 minuter, så det står ”ny tid – 17:14”. När klockan är 17:14 och tåget fortfarande inte är där kommer det en ny tid igen, säg 17:17. 17:17 blir den nya tiden 17:18, en minut senare blir det 17:19. Och sådär kan de hålla på hur länge som helst. Med lite tankeverksamhet borde man väl kunna göra en verklighetsanpassad uppskattning vid det första tillfället, istället för att hela tiden skjuta upp den beräknade avgångstiden med en minut åt gången. Man tänker att det inte borde vara så svårt.
Att SJ blir tvungna att uppskatta - beräkna - en försening händer tyvärr alltför ofta. Att resenärer uppskattar - är tacksamma för - förseningar sker inte lika ofta. Men häromdagen hände det mig. Jag jobbade sent och tokrusade upp till spår 4 vid Uppsala C vid 20:09 bara för att se tåget börja rulla iväg. Tusan också, en timme till nästa avgång. Om inte... En snabb koll på informationstavlan och det visar sig att jag har tur: tåget från Gävle till Stockholm som skulle ha kommit (och gått) fem minuter tidigare var försenat. Ny beräknad avgångstid: 20:08. Klockan är förvisso 20:09 men som förklaras ovan kan man lugnt räkna med att det skjuts upp ytterligare några minuter. Jag går ner från spår 4 och kommer upp på spår 8 precis som det försenade tåget rullar in. I sådana lägen uppskattar man förseningen, och man uppskattar särskilt att SJ inte kan uppskatta förseningen.
21 mars 2011
Tjuvlyssnat
Tänkte bjuda på ett skönt citat från tjuvlyssnat.se (tack Johan DH för tipset!):
Tåget har lämnat stationen men efter en stund bromsar det in och en knastrig röst hörs ur högtalaren.
Högtalarröst: Vi får ursäkta för att vi har stannat. Men det är en dvärg som har hängt sig på spåret.
Flera av passagerarna tittar förvånat på varandra. Efter en stund knastrar det till i högtalarna igen.
Högtalarröst: Nu menade jag inte en sån dvärg, utan vi kallar ju våra ljussignaler för dvärgar!
Tåget har lämnat stationen men efter en stund bromsar det in och en knastrig röst hörs ur högtalaren.
Högtalarröst: Vi får ursäkta för att vi har stannat. Men det är en dvärg som har hängt sig på spåret.
Flera av passagerarna tittar förvånat på varandra. Efter en stund knastrar det till i högtalarna igen.
Högtalarröst: Nu menade jag inte en sån dvärg, utan vi kallar ju våra ljussignaler för dvärgar!
Sämre lönsamhet + sämre punktlighet = högre lön till VD
2009 gick SJ med 460 miljoner kronor i vinst. Förra året, alltså 2010, var vinsten "bara" 294 miljoner kronor. Punktligheten försämrades också under 2010, 14 procent av alla tåg (och 34 procent av X2000-tågen) gick inte i tid. Ändå fick SJ:s VD, Jan Forsberg, en löneökning på 3,7 procent. Han tjänade nära 4 miljoner kronor under 2010.
Är inte det konstigt? Sämre lönsamhet + sämre punktlighet = högre lön till VD. Någon som kan förklara?
Är inte det konstigt? Sämre lönsamhet + sämre punktlighet = högre lön till VD. Någon som kan förklara?
18 mars 2011
Jaaa, det var lokföraren här...
Nu är det ett tag sedan jag gjorde ett inlägg och i ärlighetens namn lär de fortsätta bli mindre frekventa framåt våren när tågen faktiskt börjar gå lite mer i tid. Men misströsta icke - detta innebär ju bara att jag får mer tid att fila på varje inlägg jag trots allt gör så att de blir skarpare än någonsin! Dessutom får jag ju mer tid till lite mer resonerande inlägg om t.ex. politikernas roll i allt det här. Så visst ska det finnas godbitar för den lässugne framöver ändå.
Dagens inlägg handlar dock fortfarande om de små lustigheterna man med jämna mellanrum får höra om man pendlar med SJ. I förrgår rullade allt på som det ska, nästan i alla fall. När det var ett par hundra meter kvar till perrongen stannade vi. Så nära Uppsala C att man praktiskt taget kände lukten av de butiksvärmda kanelbullarna på Pressbyrån. Ett par minuter senare kommer förklaringen till varför vi står stilla:
"Jaaa, det var lokföraren här... Vi står stilla för att vi fick stoppsignal, så då bromsade vi och när vi bromsade gick bromsarna sönder. Sen fick vi grön signal men vi får inte köra med trasiga bromsar. Problemet med bromsarna har åtgärdats, men nu har vi fått stoppsignal igen."
Förseningen blev inte på mer än åtta minuter, vilket efter vinterkaoset ändå får sägas motsvara att tåget typ var i tid. Och så fick man sig ju ett gott skratt och något att skriva om på bloggen - så jag kan inte klaga alltför mycket.
In other news: SJ har beslutat att pendlarna ska kompenseras för allt som har varit. Hur kompensationen ser ut beror lite på vad du har för kort, men för mig innebär det att jag får mina två nästa pendlarkort för halva priset. Inte dåligt trots allt, tack för det SJ!
Dagens inlägg handlar dock fortfarande om de små lustigheterna man med jämna mellanrum får höra om man pendlar med SJ. I förrgår rullade allt på som det ska, nästan i alla fall. När det var ett par hundra meter kvar till perrongen stannade vi. Så nära Uppsala C att man praktiskt taget kände lukten av de butiksvärmda kanelbullarna på Pressbyrån. Ett par minuter senare kommer förklaringen till varför vi står stilla:
"Jaaa, det var lokföraren här... Vi står stilla för att vi fick stoppsignal, så då bromsade vi och när vi bromsade gick bromsarna sönder. Sen fick vi grön signal men vi får inte köra med trasiga bromsar. Problemet med bromsarna har åtgärdats, men nu har vi fått stoppsignal igen."
Förseningen blev inte på mer än åtta minuter, vilket efter vinterkaoset ändå får sägas motsvara att tåget typ var i tid. Och så fick man sig ju ett gott skratt och något att skriva om på bloggen - så jag kan inte klaga alltför mycket.
In other news: SJ har beslutat att pendlarna ska kompenseras för allt som har varit. Hur kompensationen ser ut beror lite på vad du har för kort, men för mig innebär det att jag får mina två nästa pendlarkort för halva priset. Inte dåligt trots allt, tack för det SJ!
3 mars 2011
Den förlorade förstaklassvagnen
Den så kallade Uppsalapendeln består av ett antal tåg som bara går fram och tillbaka mellan Stockholm och Uppsala med uppehåll i Märsta och Knivsta däremellan. Tågen går en gång i timmen, oftare när det är rusningstid. Restiden är satt till 40 minuter.
Det betyder alltså att ett tåg som går från Stockholm kommer fram till Uppsala 40 minuter senare. Det står inne på Uppsala C i ca 20 minuter innan det avgår mot Stockholm igen. När det har kommit fram till Stockholm står det där i ca 20 minuter innan det går mot Uppsala igen. Och sådär håller det på hela dagen - såvitt jag vet och under förutsättning att tåg och spår funkar. Ganska enkelt, eller hur?
Då är det ju inte så svårt att lista ut att om tåget som går från Stockholm 06:11 saknar en förstaklassvagn, så kommer tåget från Uppsala 07:09 förmodligen också att sakna en förstaklassvagn. Det är ju samma tåg. Tåget som går 08:11 från Stockholm är också samma tåg, liksom 09:09-tåget från Uppsala. Så om man har information om ett och samma tågs sammansättning avseende antal vagnar, eventuell avsaknad av vagnar och fan och hans moster; varför i hela friden kan man inte skicka ett sms om det?! Varför måste man skicka exakt samma sms fyra gånger för vad som i praktiken är samma tåg?
Det är ju inte som att det helt plötsligt dimper ner en förstaklassvagn som SJ kopplar på, och så är ”problemet” löst. Eller? Jag har i alla fall aldrig sett en förstaklassvagn bara stå och vänta på det spår som tåget ska komma in på. Eller suttit på ett tåg och hört meddelandet: "vi blir lite sena, vi ska bara koppla på en förstaklassvagn till".
Jag undrar för övrigt fortfarande vem som bryr sig. Vägrar de med förstaklassbiljett åka med om det inte finns två förstaklassvagnar?
Jag undrar för övrigt fortfarande vem som bryr sig. Vägrar de med förstaklassbiljett åka med om det inte finns två förstaklassvagnar?
2 mars 2011
Då var allting ordnat
Lokföraren (antar jag) i högtalarsystemet på tåget häromdagen: "sådärja, då var allting ordnat. Kom ihåg vilken kabel det var ni höll på med nu". Varken mer eller mindre.
Jag hade inte ens märkt att vi hade problem, tåget rullade faktiskt på rätt bra innan meddelandet kom. Men tydligen hade något alltså varit oordnat. Någon eller några "höll på" med en kabel och sen blev allting ordnat. Jag kan inte påstå att jag som passagerare märkte någon skillnad, efter att allting hade ordnats. Men det lät ju bra - allting var ordnat. Och det lät viktigt att de som hade hållt på inte skulle glömma vilken kabel det var de hade hållt på med, för då kanske allting skulle bli oordnat igen. Tåget skulle kanske rent utav stanna om de glömde vilken kabel de hade hållt på med. Så jag kunde ju inte annat än hålla med. "Glöm nu för fan inte vilken kabel ni höll på med", tänkte jag. Det funkade, vi kom fram i tid. En sådan kabel skulle jag vilja ha. En kabel som - om man håller på med den, och inte glömmer bort den - ordnar allting.
Jag hade inte ens märkt att vi hade problem, tåget rullade faktiskt på rätt bra innan meddelandet kom. Men tydligen hade något alltså varit oordnat. Någon eller några "höll på" med en kabel och sen blev allting ordnat. Jag kan inte påstå att jag som passagerare märkte någon skillnad, efter att allting hade ordnats. Men det lät ju bra - allting var ordnat. Och det lät viktigt att de som hade hållt på inte skulle glömma vilken kabel det var de hade hållt på med, för då kanske allting skulle bli oordnat igen. Tåget skulle kanske rent utav stanna om de glömde vilken kabel de hade hållt på med. Så jag kunde ju inte annat än hålla med. "Glöm nu för fan inte vilken kabel ni höll på med", tänkte jag. Det funkade, vi kom fram i tid. En sådan kabel skulle jag vilja ha. En kabel som - om man håller på med den, och inte glömmer bort den - ordnar allting.
1 mars 2011
Med mössan i hand
Det är något förnedrande med att ansöka om ersättning från SJ:s restidsgaranti. Jag känner mig som en fattig och hungrig liten bonnpôjk, som med mössan i hand ber patron om brödsmulorna från gårdagskvällens julbord. Patron slänger smulorna framför fötterna på mig och jag bugar och bockar och känner mig evigt tacksam: ”tack snälla patron, tack så hemskt mycket!”.
Idag fick jag alltså besked om att jag får ersättning från SJ för två förseningar för ett par veckor sen. Min reaktion var att bli... glad och tacksam, och det stör mig. 58 kronor - det är vad jag får om förseningen är på mer än en timme. Jag vill inte att det ska kännas som att SJ gör mig en tjänst när de ger mig de där 58 kronorna. Jag vill bara känna att jag får vad jag har rätt till. Min förlorade arbetstid är värd mer än 58 kronor. Så varför blir jag blir tacksam när jag får dessa smulor av SJ?
Jag är varken fattig eller hungrig. Jag är inte bonnpôjk heller, ifall ni undrar, men det har ju inte så mycket med saken att göra. Kanske är det bara känslan av att få rätt, att de på något plan ändå erkänner att de har gjort fel. Där finner jag min tröst. För jag vägrar tro att jag ska behöva bli glad och tacksam för pengarna i sig, för mina surt förvärvade 58 kronor.
Idag fick jag alltså besked om att jag får ersättning från SJ för två förseningar för ett par veckor sen. Min reaktion var att bli... glad och tacksam, och det stör mig. 58 kronor - det är vad jag får om förseningen är på mer än en timme. Jag vill inte att det ska kännas som att SJ gör mig en tjänst när de ger mig de där 58 kronorna. Jag vill bara känna att jag får vad jag har rätt till. Min förlorade arbetstid är värd mer än 58 kronor. Så varför blir jag blir tacksam när jag får dessa smulor av SJ?
Jag är varken fattig eller hungrig. Jag är inte bonnpôjk heller, ifall ni undrar, men det har ju inte så mycket med saken att göra. Kanske är det bara känslan av att få rätt, att de på något plan ändå erkänner att de har gjort fel. Där finner jag min tröst. För jag vägrar tro att jag ska behöva bli glad och tacksam för pengarna i sig, för mina surt förvärvade 58 kronor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)