Imorse höll jag på att missa tåget för att caféet där jag ibland köper frukost att ta med mig har ny, alldeles för långsam, personal. Ibland har jag till och med fått lämna kön och strunta i frukosten för att hinna med tåget - bara för att snubben är för långsam. Det är inte han som får dagens ros.
Nej, dagens ros går istället till en SJ-anställd. Jag tror hon heter Cathrin (försökte lägga namnbrickan på minnet). När jag kom till spår 3 typ en minut innan avgång - med frukost, som tur var - noterade jag att en annan resenär tappade sitt kort. Hon plockade upp det, blippade det och gick - till synes lite skakad - mot tåget.
Jag fattade inte riktigt varför såg så skärrad ut förrän Cathrin kom fram, la en hand på den unga kvinnans axel och sa: den här dagen började inte så bra för dig - först ramlade du och sen tappade du kortet... Gick det bra? Kvinnan svarade att det gick sådär och sedan något annat som jag inte riktigt hörde. Den fantstiska Cathrin säger då: men du, ta och sätt dig här i första klass, så får du det lugnt och skönt och kan koppla av lite, och så ger hon den unga kvinnan en sista tröstande klapp på ryggen.
Cathrin - hatten av till dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar