28 juni 2011

Förseningar, svett och syrebrist

Idag tog jag med mig en termometer på tåget. På väg till jobbet (kl. 07:36) var det beskedliga 25,6 grader i vagnen. På väg hem var det, föga förvånande, ännu varmare. Hela 32 grader. Lägg till rejält med syrebrist på det. Jag hade tyvärr ingen syrehaltsmätare med mig, men det känns ju lika syrefattigt som jag föreställer mig att Östersjöns botten är. Det är inte OK.

Jag frågade Peter "Fråga lokföraren" Olsson hur det kommer sig att det blir så varmt, och huruvida man har funderat på att installera AC på tågen.

Anledningen till att det blir så varmt ombord på Intercityvagnarna är att det inte finns någon AC-anläggning i dom. Tanken från början var att detta skulle installeras när vagnarna upprustades. Problemet som uppstod var att varje vagn skulle bli så tung med AC-anläggning att hastigheten skull bli tvungen att sänkas. [...] Vi lever under strikta regelverk där allt är uträknat i form av hastighet i förhållande till vikt och tillgänglig broms m.m. Beslut togs då att inte installera AC i vagnarna till förmån för kortare restid mellan A och B. Tyvärr finns det sällan ett jättebra och ett jättedåligt alternativ, snarare ett dåligt och ett mindre dåligt. Vi bedömde att detta var det minst dåliga.

OK, så AC väger för mycket och då kan tågen inte gå lika snabbt. Inte för att jag vet vad en AC-anläggning kan väga men har svårt att tänka mig att det är särskilt mycket i förhållande till vad ett helt tåg, eller ens en enskild vagn väger. Och visst kan man väl lägga på fler vagnar på ett tåg-set vid behov, men man kan inte installera AC? Låter konstigt. Dessutom har väl X2000 AC? Om jag inte har fått allt om bakfoten går väl de ganska snabbt ändå, åtminstonne jämfört med Intercitytågen? Jag får det helt enkelt inte att gå ihop.

Att välja att inte installera AC för att hålla nere restiden känns ju för övrigt lite som ett skämt med tanke på alla förseningar som är och har varit. Hade tågen varit i tid hade jag kunnat köpa resonemanget. Kanske. Men nu har vi ju både förseningar titt som tätt och bastubad på hjul till vagnar. Det är, som Peter Olsson mycket riktigt påpekar, inte jättebra eller jättedåligt. Det är bara jättedåligt. Förseningar, svett och syrebrist.

3 kommentarer:

  1. Det hela handlar om relationen broms/vikt. En personvagn har bara block eller skivbromsar medan en motorvagn, typ x2000, oftast har både el och magnetskenbromsar. Den kan alltså väga betydligt mer då den kan bromsa mer. Om man kopplar på fler personvagnar på ett loktåg så får man förutom extra vikt även de vagnarnas bromsförmåga på köpet. Hade jag vetat vad grejerna väger hade jag gärna gjort ett räkneexempel. Gissar dock att en AC-anläggning för en personvagn väger runt ett ton.

    SvaraRadera
  2. Hej Anonym,

    Din förklaring låter naturligtvis rimlig. Jag tycker bara det är lustigt att anföra som argument (bland andra) att tågen ska kunna gå snabbare, när de defacto går väldigt långsamt (eller inte alls).

    Dessutom kan det ju inte vara omöjligt för SJ:s vagninköpare att hitta vagnar med AC, men som trots det funkar på våra slitna spår...

    Allt gott,

    Eric

    SvaraRadera
  3. SJ har inte köpt vagnar sen 80-talet. Lok-vagn-konceptet är inget som man vill satsa på, trots att flexibiliteten är överlägsen. En portabel AC väger inte ett ton och kan kyla ett rum i vagnstorlek. Varför en sån är olämplig till att åka tåg vet inte jag, men ett ton ska det väl inte behöva väga bara för att det åker tåg. Eller så konstruerar man nån passiv variant med kylflänsar som kyls av fartvinden. Sanningen är självklart att SJ är för snåla, att dom bara köper in onödigt dyra eller dåliga grejer och att dom skiter i kunden. Dom får ju trots allt sina pengar ändå.

    SvaraRadera