SJ höjer priserna - igen

Det finns inga ord för att beskriva hur mycket jag hatar det och hur förbannad jag blir när jag tänker på det. Jag talar om företaget som konstant hamnar nära botten när i Svenskt Kvalitetsindex gör sina kundnöjdhetsmätningar. Jag talar om SJ.

Idag har de gjort det igen - höjt priserna. I smyg. Ingen information någonstans. Inte på hemsidan. Inte på perronger. Inte ombord. Jag frågade båda nötterna till tågvärdar på tåget hem om de visste något om prishöjningarna. Nöt A hade ingen aning och trodde att jag snackade om SL:s prishöjningar. Nej, jag talar om prishöjningarna som din egen arbetsgivare genomför. Nöt B sa att han hade skummat något om det på intranätet, men visste inte så mycket mer. Det är mycket möjligt att SJ har meddelat sina anställda att det kommer en prishöjning, förmodligen ett meddelande i stil med: imorgon måste alla tågvärdar ha hjälm till sin uniform. Vi har höjt priserna rätt rejält och det kan bli upplopp bland resenärerna. Men sin fula vana trogen skiter SJ högaktligen i att informera sina kunder om sådant som är relevant för resandet, som till exempel att de höjer priserna. Samtidigt fortsätter sms:en att rulla in. Inställda tåg. Försenade tåg. Tåg med fel vagnsammansättning. Vad fan är det jag betalar för egentligen?

Hur mycket höjs priserna då? Ja, SJ:s brist på information genomsyrar liksom alla aspekter av företaget. På webben går det inte att ta reda på några priser över huvud taget om man inte köper enskilda resor. Vad ett pendlarkort kostar framgår liksom inte någonstans. Alternativet är att gå in i en resebutik. Som pendlare gör man väldigt sällan det, man fyller på sitt kort i automaterna som finns på stationerna istället. Imorgon ska jag dock för er skull, kära läsare, försöka överkomma mina kräkreflexer och ta mig in i en av SJ:s resebutiker och fråga. Förutsatt att de vet, förstås.

Så här mycket kan jag dock avslöja redan nu. Ett klippkort om 10 resor, kostade fram till igår 514 kronor. Nöt B, här ovan, mumlade något om en generell prishöjning på 3 procent - trodde han. Några minuter tidigare hade jag fyllt på mitt kort - och nästan svimmat - så jag hade ju facit. Eh, testa att lägga en tvåa framför den siffran så träffar du mitt i prick kompis. Vi snackar alltså 23 procent. Inte tre. 23.

Hur SJ har mage att höja priserna så mycket, trots två katastrofala år i rad ur kundperspektiv och två framgångsrika år ur vinstmaximeringsperspektiv övergår mitt förstånd. Varför ska jag betala, och inte bara det utan betala mer, för något som i allt väsentligt fungerar under all kritik - för att inte säga knappt fungerar över huvud taget? Det är så ruttet, så uselt av dem att jag måste göra något. Måste jag flytta till Uppsala? Det vill jag inte, jag gillar Stockholm bättre. Måste jag börja jobba i Stockholm? Kanske. Måste jag sluta åka med SJ fram tills dess? Definitivt. Så fort jag har använt upp de nio resorna jag har kvar på mitt klippkort övergår jag till att pendla med SL och Upptåget. Om det inte visar sig att SJ har ett fantastiskt bra erbjudande på sina vanliga månadskort förstås, men det tvivlar jag på.