Torsdag

Del 1. Morgon

Imorse förnyade jag mitt pendlarkort för en massa pengar. Eller en massa pengar förresten, jag fick det för halva priset som en del av SJ:s försök att kompensera för att strul som har varit i vinter. Så jag var rätt nöjd ändå. Jag lämnade fram mitt SJ-priokort och de drog det som vanligt. Och så kommer årets tyngsta smäll.
- Och så får du ju logga in så att du får dina poäng registrerade.
- Ursäkta?
- Ja, alltså om om du vill att dina poäng ska registreras så måste du logga in med ditt kortnummer och kvittonumret.
- Skämtar du med mig?
- Eh, neej...
- Det här är första gången någonsin som jag får höra det här. Du menar att jag har pendlat i nästan fyra år och jag har aldrig fått en enda SJ-priopoäng för det?
- Om du inte har registrerat dina poäng själv så är det nog tyvärr så... Med den här korttypen [SJ månadskort+SL månadskort] måste man registrera sina poäng själv. Men om du kontaktar kundtjä...
- Förlåt, men jag har lite svårt att förstå det här. Varför lämnar jag fram mitt SJ-priokort till er? Och varför drar ni det, om inte för att jag vill ha mina poäng registrerade?
- Jo, för då får vi upp dina uppgifter direkt i vår skärm...

Jag blev alldeles paff, jag visste inte vad jag skulle säga. Såhär i efterhand undrar jag ju vilka jävla uppgifter och vad ska ni med dem till? Och på vilket sätt underlättar det för mig som kund att ni får upp mina uppgifter, om jag inte ens kan få mina poäng registrerade?  Det måste jag komma ihåg att fråga nästa gång jag har kommit över mina kräkreflexer och lyckats ta mig in i SJ:s resebutik.

I vilka andra sammanhang har man förresten någon form av klubbkort som man måste gå in och administrera sina poäng på själv? Är det så med ICA-kortet? Åhléns klubbkort? H&M:s klubbkort? Att de drar det i kassan för att få upp dina uppgifter, men vill du som kund ha ut något av det får du baske mig gå hem och logga in för att registrera dina poäng.

Fotnot: Min s.k. korttyp består av en sladdrig liten papperslapp i det mycket opraktiska formatet 51x122 mm (inte plånboksvänligt) som berättigar mig till resor i en månad mellan Stockholm och Uppsala, och ett old school månadskort på SL. Just det, ni minns säkert, den tunnaste typen av kartong (jag har torkat mig med toapapper som är styvare) och så svagt lila bläck att färdbeviset är förlorat för alltid om man får en regndroppe på det. Papperslappen och kartongbiten är värda 2500 kronor. Är det bara jag som tycker att jag åtminstonne kunde få ett plastkort (som jag sen bara kan fylla på) för de pengarna?

Fotnot 2: den här "korttypen" har jag bara på vintern, annars har jag ett "vanligt" månadskort på SJ. Och med det behöver man tydligen inte administrera sina poäng själv. Så förmodligen är poängförlusten inte lika stor som jag först trodde. Försökte precis gå in på mina sidor för att köra en damage control men lyckades - hör och häpna - inte logga in.


Del 2. Eftermiddag

Idag gick jag från jobbet lite tidigare. 16:13 var jag på Uppsala C för att hoppa på tåget hem. Direkt när jag kom in i stationshuset anade jag oråd för varken 15:39- eller 16:09-tåget hade gått. Det är bara till att sätta sig på ett. Jag väljer 15:39 för det borde ju ändå gå först om det har väntat längst. Just nu står det att det går kvart över. När klockan slår 17 över ändras avgångstiden till 16:25. 20 över ändras det till halv. Sen 20 i... Jag har berättat om detta fenomen i tidigare inlägg, men här har ni bildbeviset.

Med jämna mellanrum kommer högtalarrösten som säger: pga av ett omfattande elfel vid Stockholm Central är det för närvarande ingen trafik till eller från Stockholm. Vi återkommer när vi vet mer. Jag funderar på varför i hela friden man fortsätter att uppdatera avgångstiden i tiominutersintervaller om man vet att all tågtrafik står stilla, och inte har den blekaste aning om när felet kan vara avhjälpt? Är det ett policybeslut? Hade det det inte varit bättre att bara släcka ner den beräknade avgångstiden och istället för NY TID: 17:20 bara skriva "Vi har ingen aning"? Plötsligt händer det. Eller, inte riktigt - de skriver inte "vi har ingen aning" - men de slutar i alla fall skämma ut sig själva genom att låtsas som att felet är tillfälligt.

Jag inser snart att jag inte har något att roa mig med, nu när jag inte kan fota informationstavlan bredvid klockan. Lite rolig är förstås kombinationen av SJ:s oförmåga att hantera avgångstider och människors oförmåga att förstå att SJ inte kan hantera avgångstider, så jag underhåller mig själv genom att titta på folk. Sitter och småler för mig själv åt de som kommer löpande på perrongen för att hinna med tåget som "precis ska gå, Guuud vilken tur vi har!". Haha, vilka jäkla rookies alltså, de har uppenbarligen inte varit med i pendlarsvängen särskilt länge... Eller så är det första gången de åker tåg med SJ över huvud taget, vad vet jag.

Efter kanske två timmar ombord på det stillastående tåget har jag tröttnat även på folk som kommer springande. Jag ringer till SJ:s kundtjänst.
- SJ, du talar med Henrik
- Hej Henrik, Eric heter jag. Jag har suttit på ett tåg vid Uppsala Central i två timmar nu. Ersättningsbussar, är det något ni jobbar med?
- Vilket tåg sitter du på?
- Det som skulle ha gått 15:39.
- Vad är tågnumret?
- Det vet jag inte.
- Har du ett bokningsnummer?
- Nej, jag är pendlare. Men det har inget med saken att göra, tågen står stilla och jag vill veta hur länge man ska behöva sitta här innan ni fixar fram ersättningsbussar.
- Dröj kvar en stund.
- OK.
[Henrik försvinner i en kvart]
- Hallå, tack för att du väntade [jag vet inte riktigt om han menade det i dubbel bemärkelse, men det spelar ingen roll].
- Ja, jag hade ju inte så mycket bättre för mig...
- Ta tåg 47, det ska inkomma till Uppsala snart.
- Men du lyssnar ju inte på frågan. Jag har suttit här i två timmar och vill veta när ni kallar in ersättningsbussar. [Det här med ersättningsbussar är något som SJ gärna framhåller att de är bra på, t.ex. i det s.k. förbättringsprogrammet.]
- Men trafiken ska komma igång snart och det är det första tåget som går mot Stockholm.
- Eh, OK, tåg 47... Och det ska gå hela vägen till Stockholm?
[Mummel med en kollega eller en chef eller något] - Ja.
- Jaha... OK, vet du vilket spår det går från? För tågnumren syns inte på informationstavlorna...
[Mer mummel] - Nej, tyvärr, det har inte fått ett spår ännu.
- Men hur ska jag veta vilket tåg det är då?
- Jaaa, du får lyssna på högtalarutrop...
- Jaha, eh, OK... Tack så mycket för hjälpen då.
- Tack själv, hejdå.

Ytterst misstänksam mot vad Henrik precis har sagt plockar jag ihop mina saker och stiger av tåget. Jag är ändå mer sugen på en ersättningsbuss än på att bli blåst av SJ igen. Jag tänker att jag ska gå in på resebutiken och höra med dem. Jättemycket folk såklart, men jag träffar en bekant i kön och hakar på henne när det blir hennes tur. Där vet de heller ingenting om ersättningsbussar, men jag frågar vem som faktiskt bestämmer när det är dags att kalla in bussar. Precis då går platschefen (eller vad det nu heter på SJ-språk) förbi och kvinnan i kassan pekar på henne, förmodligen lite nöjd med att ha blivit av med mig. Jag går genast fram. Även hon påstår att det bästa är att vänta och se. Tågen står beredda, så att så snart vi får klartecken kan alla tåg rulla iväg. Jag invänder att jag redan har väntat i knappt två timmar och att jag inte vill vänta mer. Jag vill åka ersättningsbuss eller taxi. Kvinnan informerar mig att det inte finns några bussar för SL har också problem med elförsörjningen och de har lagt beslag på alla bussar. Till taxin är det 40 minuters väntetid. Det är klart att du kan försöka få tag på en taxi själv men om du inte går genom oss är det inte säkert att du blir ersatt... Jag frågar henne vad hon hade gjort om hon var jag. Hon hade tagit Upptåget till Upplands Väsby (elfelet påverkade inte Upptåget) och SL-buss därifrån. Inte helt nöjd med svaret - jag vill ju att hon ska säga att hon hade tagit taxi och skickat fakturan till SJ - frågar jag vem som betalar den biljetten. Jag kan skriva ut några sådana som gäller på Upptåget. Sagt och gjort. En stund efter kl. 18 sitter jag ändå på Upptåget - men har ingen som helst avsikt att stå och trängas med en massa andra på en SL-buss hela vägen in till stan från Upplands Väsby (jag vet nog inte ens var Upplands Väsby ligger), när jag vet att Upptåget stannar vid Arlanda och att man därifrån kan ta flyggbuss direkt till S:t Eriksplan, där jag bor... Et voilà, några minuter efter kl. 20 är jag hemma. Fyra timmar efter att jag gick från jobbet.

Såhär i efterhand kan vi konstatera att Henrik på SJ:s kundtjänst bara snackade en massa skit. Tågtrafiken beräknas enligt dn.se vara igång först imorgon bitti.

Del 3.  Har jag glömt något som möjligtvis kunde göra den här pendlardagen lite extra jobbig?

Ja. Rulltrapporna på Uppsala Central funkade inte.