Jaaa, det var lokföraren här...

Nu är det ett tag sedan jag gjorde ett inlägg och i ärlighetens namn lär de fortsätta bli mindre frekventa framåt våren när tågen faktiskt börjar gå lite mer i tid. Men misströsta icke - detta innebär ju bara att jag får mer tid att fila på varje inlägg jag trots allt gör så att de blir skarpare än någonsin! Dessutom får jag ju mer tid till lite mer resonerande inlägg om t.ex. politikernas roll i allt det här. Så visst ska det finnas godbitar för den lässugne framöver ändå.

Dagens inlägg handlar dock fortfarande om de små lustigheterna man med jämna mellanrum får höra om man pendlar med SJ. I förrgår rullade allt på som det ska, nästan i alla fall. När det var ett par hundra meter kvar till perrongen stannade vi. Så nära Uppsala C att man praktiskt taget kände lukten av de butiksvärmda kanelbullarna på Pressbyrån. Ett par minuter senare kommer förklaringen till varför vi står stilla:

"Jaaa, det var lokföraren här... Vi står stilla för att vi fick stoppsignal, så då bromsade vi och när vi bromsade gick bromsarna sönder. Sen fick vi grön signal men vi får inte köra med trasiga bromsar. Problemet med bromsarna har åtgärdats, men nu har vi fått stoppsignal igen."

Förseningen blev inte på mer än åtta minuter, vilket efter vinterkaoset ändå får sägas motsvara att tåget typ var i tid. Och så fick man sig ju ett gott skratt och något att skriva om på bloggen - så jag kan inte klaga alltför mycket.

In other news: SJ har beslutat att pendlarna ska kompenseras för allt som har varit. Hur kompensationen ser ut beror lite på vad du har för kort, men för mig innebär det att jag får mina två nästa pendlarkort för halva priset. Inte dåligt trots allt, tack för det SJ!