Imorse lämnade vi Stockholm endast en minut efter tidtabell. Kom fram fem minuter efter utsatt ankomsttid. Väl godkänt SJ, bra jobbat!
Annat var det i fredags, jag måste bara få berätta... OK, det var kallt. Kylan ledde till att man ställde in tre Uppsalatåg i rad. Det fjärde var kraftigt försenat men skulle gissa på att det blev inställt så småningom också. Jag hängde inte kvar för att ta reda på det men de gillar att göra så. Först bara säga att det är försenat, och sen, ett par minuter innan den nya avgångstiden, meddela att tåget är inställt. Ibland kommer beskedet efter den nya avgångstiden också. "Resenärer hänvisas till nästa förbindelse". De säger inte mer än så. Vilken förbindelse? Ett annat Uppsalatåg? Ett helt annat norrgående tåg? Kommer det ersättningsbussar? Ingen vet, så alla står kvar och glor på den helt oförändrade informationstavlan som mähän. Det är rätt fascinerande, folk kan stå där i en timme och bara stirra.
Hur som helst, till slut hittade jag "nästa förbíndelse" - ett tåg som skulle gå till Mora. Jag råkar veta att det även gör uppehåll i Uppsala (psst: säg inte det till någon, det blir så trångt annars). Det skulle gå 09:45. Kl. 10:00 står vi fortfarande kvar på Stockholm Central och får beskedet att vi väntar på... kaffe. Kaffe?! Jag ser tågvärden stå på perrongen utanför fönstret så jag sticker ut huvudet och säger åt henne att de borde skita i kaffet. Inte bokstavligt, såklart, det vore lite konstigt. Det jag menar är att det känns viktigare att komma fram någon gång. Hon säger att folk har olika prioriteringar. Är det verkligen så? Tycker folk att en kopp SJ-kaffe är viktigare än att komma till jobbet? "Äsch, det gör inget att jag missar det där mötet, måste jobba över för att ta igen den fölorade arbetstiden, alternativt få lite inkomstbortfall - jag fick ju en kopp kaffe på tåget". Tillåt mig tvivla. Två minuter senare rullar vi iväg trots allt. Utan kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar