Kylan är en sak. Men att SJ eller Trafikverket inte kan göra vettiga prognoser på när felen kan vara avhjälpta, förstår jag inte.
Vanligast är att de duttar med tiderna. "Tåget går nog om 30 minuter". 29 minuter senare: "Det går nog om 15 minuter". 16 minuter efter det: "Nu går det nog när som helst, säg 5 minuter". Efter 3 minuter till: "Tåget är inställt". Det här duttandet gör ju att folk inte har en chans att hitta på alternativa lösningar, man måste ju stå där eftersom tåget går "när som helst", man måste ju tro på dem...
På senare tid har jag också märkt att det blir allt vanligare att de gör tvärtom. När jag (äntligen) kom till Stockholm Central i fredags kväll noterade jag att ett tåg mot Eskilstuna, som skulle ha gått 17:55 hade fått en ny beräknad avgångstid satt till 20:00. Inte illa. Då kan ju folk åtminstone gå och käka någonstans medan de väntar. Eller bestämma sig för att det är bättre att gå tillbaka till jobbet i en timme eller så. Eller kanske hitta någon buss istället. Men helt plötsligt kom utropet i högtalarna att tåget stod inne på spår 17 A, eller vad det nu var. Gott så. Problemet var bara att klockan var några minuter i sju. Och på SJ-språk betyder "tåget står inne" ungefär "snabba på, vi ska gå om mindre än 3 minuter!". Människorna som som stod vid informationstavlorna tokrusade bort till spåret, naturligtvis överlyckliga för att det inte alls blev två timmars försening, utan bara en. Alla andra; de som satt på en restaurang med en öl och väntade tills kl. 20 eller de som satt och körde lite mer övertid på jobbet i väntan på kl. 20-avgången lär inte ha varit riktigt lika nöjda när de kom tillbaks till centralen och insåg att tåget hade gått. En timme för sent. En timme för tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar