20 februari 2012

Bomproblematiken

Cykelparkeringen där jag ställer min cykel när jag ska hem från Uppsala ligger framför stationshuset. Jobbet ligger på andra sidan spåren. Det är begränsat med tunnlar under spåren vilket gör att man mer eller mindre rutinmässigt tvingas till något av övergångsställena, där överfarten regleras av den klassiska järnvägsbommen.

Ibland hör man varningsklockan för bomfällning ringa när man närmar sig övergångsstället. Då trampar man på, för hinner man inte över innan bommen har kommit ner kan det ta ett tag tills man kommer över.

Ofta när bommarna har gått ner så stannar de nämligen nere, till synes helt i onödan, hur länge som helst. Det har flera gånger hänt att jag har stått vid bommarna i fem minuter utan att se tillstymmelsen till ett tåg som ska passera. Detta har också gjort att jag flera gånger har varit nära att missa tåg, för som pendlare har man sällan mer än fem minuter tillgodo och man räknar inte riktigt med att behöva tillbringa fyra och en halv av dem vid en nedfälld bom. Nåja, nuförtiden har jag lärt mig räkna in en eventuell bomfällning i min restid från jobbet till stationen så det är sällan ett problem - mest irriterande att stå där och vänta på ingenting.

Ett allvarligare problem är att folk tappar förtroendet för bomsystemet när bommarna ligger nere utan att det kommer något tåg. Jag har flera gånger bevittnat hur folk helt enkelt tröttnar och bara går under eller runt  de nedfällda bommarna. Det är vanligare än man tror och jag kan inte låta bli att fundera på hur ofta det händer olyckor på grund av att bomfällningarna inte har någon trovärdighet.

Jag skrev faktisk till "Fråga lokföraren" om det här för drygt två år sedan. Fick först ett svar som jag inte riktigt förstod. Arne, som på den tiden var lokföraren i "Fråga lokföraren", återkom dock på eget initiativ med en lite fylligare förklaring efter någon dag. Jag tackade så mycket för förklaringen och ställde några kompletterande frågor kring det hela och fick då ytterligare ett svar. Ett otroligt invecklat sådant, och ska jag vara helt ärlig så förstår jag fortfarande inte hur det går till. Trots att jag har fått totalt 1220 ord, eller 7086 tecken, på ämnet. Om du är intresserad kan du ju lämna en e-postadress, så ska jag vidarebefordra vår korrespondens, men jag ska här inte försöka redogöra för hur det funkar för det vet jag som sagt fortfarande inte.

Nej, jag nöjer mig med att konstatera att det är irriterande och farligt med ologiska bomfällningar - och att det finns planer på att bygga bort dessa övergångar inom en relativt snar framtid är goda nyheter. Och vad mitt val av cykelparkering anbelangar - för visst skulle jag kunna parkera cykeln på andra sidan spåren, så att jag slipper korsa spåren över huvud taget - så har ju det knappast med saken att göra. Bomproblematiken är större än så.

2 kommentarer:

  1. Jag har tänkt mig att de måste fällas så pass tidigt att tåget kan få förvarning och hinna stanna om det är så att bommarna inte går ned. Eftersom tågen numera får dundra på lite snabbare än tidigare (kommer inte ihåg gränsen) så har de väl således längre bromssträcka.

    Att de dessutom fäller bommarna vid s:t persgatan innan avgång (tror jag, kanske även s:t olofsg.) gör ju att det tar en stund innan tåget hunnit fram.

    Håller med om att det är en stor problematik, speciellt där det är mycket gång/cykel-trafik och man enkelt kan smita förbi (till skillnad från en bil t ex).

    Du får gärna skicka över din konversation med Arne, kan vara intressant att försöka förstå :-)
    jens [snabel-a] backeman [punkt] se.

    SvaraRadera
  2. Hej Jens!

    Har skickat över min korrespondens med Arne.

    Allt gott!

    Eric

    SvaraRadera