"Växelfel, det blir enkelspårstrafik", får vi höra. Kryper fram lite till. Stannar. "Måste släppa förbi tåg som ska söderut", får vi höra. Släpper förbi ett tåg. Kryper fram lite till. Stannar. Släpper förbi ytterligare ett södergående tåg.
Vi har stannat vid perrongen i Rosersberg, vi har stannat mitt i skogen. Vi har stannat på snötäckta åkrar och vid perrongen i Knivsta. Släppt förbi säkert tio tåg. Inte åkt förbi ett enda. Varför är det bara vi som släpper förbi tåg? Varför blir aldrig vi förbisläppta?
Har inte ätit frukost, tänkte göra det när jag kom fram till Uppsala. Är hungrig. Börjar sikta in mig på lunch istället. Till middag blir det fisksoppa. Om jag kommer hem, kommer jag hem?
Har suttit på tåget i tre timmar när jag skriver dessa rader. Har ingen aning om var vi är eller hur långt det är kvar. Har inte hört något från personalen på mer än en timme. Det är snötäckta fält på var sida om oss. Ett till tåg svischar förbi på väg söderut medan vi står stilla. Och snön fortsätter falla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar