En hund med DAMP

När jag går hemifrån är det kallt. Men jag har inte fått något sms från SJ om att det skulle vara förseningar, så jag räknar inte med några problem. Strax efter Märsta surfar jag in på unt.se och möts av nyheten att det är förseningar på sträckan Stockholm-Uppsala pga ett vagnfel någonstans på vägen.

Hm, skumt... Än så länge rullar ju tåget på, jag har fortfarande inte fått något sms om att det skulle vara några problem och ombordpersonalen har inte heller gått ut med något meddelande. Och så kommer vi till Knivsta. Där får vi veta att "vi blir stående en liten stund, tio minuter ungefär". Jahap. Barn skriker utanför husdjurskupén där jag sitter. Inne i husdjurskupén ska en hund med koncentrationssvårigheter gå runt och ska nosa på allt och alla. Väskor välts med nosen, flaskor slås omkull av den ivrigt viftande svansen. Matte bryr sig inte utan verkar mest tycka att det är lite sött. Jag sätter i hörlurarna igen och drömmer mig bort. "10 minuter ungefär" blir en kvart. Blir 20 minuter. 25 minuter. Fortfarande inget sms. Ingen ursäkt. Bara skrikande barn och en hund med DAMP.