Det händer mer eller mindre varje dag att jag ser folk springa till tåget, trots att det är kanske sju minuter kvar till avgångstiden. Jag kan inte låta bli att le för mig själv varje gång jag bevittnar dessa spektakel.
Allra roligast är de som redan befinner sig på rätt plattform, alltså bokstavligt talat en eller två meter från tåget de ska ta men som ändå är såpass oroliga att de inte ska hinna med att de känner att de måste småjogga längs med det. Vad är grejen? Varför springer man bredvid tåget som avgår om sex minuter? Och PANIKEN när tåget råkar frusta till lite eller när en visselpipa ljuder från en helt annan perrong. Då rusar de till närmsta dörr och hoppar på så fort som möjligt. Och så drar de en lättnadens suck.
Medan vi andra lugnt och stilla vandrar framåt till den vagn vi vill sitta i när tåget avgår. Om sisådär fem minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar