Hört på tuben

Fem unga högstadiekillar står och snackar, mest om dataspel och om hur de lurar sina föräldrar för att kunna vara uppe och spela sent på nätterna. De varvar svenska och engelska, kanske går de på någon internationell skola.

 

Mitt i dataspelssnacket frågar plötsligt en av killarna en annan: "What's that smell you've got on you, Antonio?".

 

Svaret kommer blixtsnabbt: "It's the smell of awesomeness and happiness".

 

Betongkrock

På sidan 14 i dagens Metro kunde man se moderater och sossar skylla den icke-fungerande tågtrafiken på varandra. Surprise, eller hur?

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd (M) är dock noga med att påpeka att de allra flesta tåg avgår i tid. Det är en intressant formulering, tycker jag.

För det första - att avgå i tid och att komma fram i tid är två helt olika saker. I onsdags förra veckan avgick mitt tåg i tid, men jag kom fram tre timmar för sent. Hur ser infrastrukturministern på det? Inga problem där då?

För det andra räknar varken Trafikverket eller SJ förseningar på mindre än en kvart som en försening över huvud taget. Men lägger man på 15 minuter på en resa som egentligen bara ska ta 40 minuter tycker jag att det är en rätt duktig försening, oavsett hur Trafikverket och SJ räknar. Kom ihåg också att resegarantin börjar gälla först vid en halvtimmes försening. Så restiden mellan Stockholm och Uppsala måste förlängas med 75% innan man över huvud taget kan få ersättning för förseningen.

För det tredje räknas, såvitt jag vet, fortfarande inte helt inställda tåg som försenade utan som just inställda. Men ett inställt tåg medför ju en försening för resenären - ofta minst lika stor som en "vanlig" försening. Ett inställt tåg är alltså bra för SJ:s statistik men dåligt för resenären. Och bara den här veckan är det planerat att ställa in nästan 200 avgångar. Hur många avgångar som ställs in oplanerat återstår att se.

Slutsats? Klart att det går att ge sken av att problemen är mindre än vad de verkligen är.




För övrigt hade jag precis filat klart på det här blogginlägget när vi närmade oss Uppsala C imorse. Jag reste mig för att ta på mig jackan men plötsligt stannade tåget tvärt och jag "flög" in i väggen. Slog i handen, armbågen och smalbenet. Varför vi hade stannat så tvärt? Lokföraren eller PRAO-eleven (eller vem det nu var som körde) körde in tåget i betongblocken. Och inte kom det någon ursäkt i högtalarna. Ett "förlåt för att jag körde in i betongblocken, jag hoppas att det gick bra för er" är tydligen för mycket begärt.

Om sisådär fem minuter

Det händer mer eller mindre varje dag att jag ser folk springa till tåget, trots att det är kanske sju minuter kvar till avgångstiden. Jag kan inte låta bli att le för mig själv varje gång jag bevittnar dessa spektakel.

 

Allra roligast är de som redan befinner sig på rätt plattform, alltså bokstavligt talat en eller två meter från tåget de ska ta men som ändå är såpass oroliga att de inte ska hinna med att de känner att de måste småjogga längs med det. Vad är grejen? Varför springer man bredvid tåget som avgår om sex minuter? Och PANIKEN när tåget råkar frusta till lite eller när en visselpipa ljuder från en helt annan perrong. Då rusar de till närmsta dörr och hoppar på så fort som möjligt. Och så drar de en lättnadens suck.

Medan vi andra lugnt och stilla vandrar framåt till den vagn vi vill sitta i när tåget avgår. Om sisådär fem minuter.

Som om det inte räckte med ETT problem

Jag tillhör dem som är lite nyfiken på den nya pendeln mellan Stockholm och Uppsala, den som SL driver. Ska nog ge dem ett försök nästa gång jag måste förnya mitt månadskort.

Har dock redan sett varningstecken. Jag menar, när man får höra att de ska dra igång en ny pendel med start i mitten av december… Då kan man ju inte annat än undra om de verkligen har alla chips i påsen, eller hur? Av alla tidpunkter på året man kan dra igång en ny pendelsträcka liksom… Nåja, vi får väl ge dem en månad eller två för att se om beslutet var modigt eller bara dumdristigt.

Man kan i alla fall konstatera att de fick lite av en mardrömsstart. Första vardagen i drift och förseningarna kom som ett paket till ditt närmsta utlämningsställe (någon gång måste väl det där talesättet om brev på posten ändras, eller hur?). Anledningarna därtill var flera, enligt unt.se: en tågbrand i Hagalund, ett trasigt SJ-tåg OCH ett växelfel mellan Uppsala och Knivsta. Som om det inte räckte med ett problem. Stackarna.

Och snön fortsätter falla

Tåget kryper fram. Stannar. Kryper fram 20 meter till. Stannar. Utanför faller snön.

"Växelfel, det blir enkelspårstrafik", får vi höra. Kryper fram lite till. Stannar. "Måste släppa förbi tåg som ska söderut", får vi höra. Släpper förbi ett tåg. Kryper fram lite till. Stannar. Släpper förbi ytterligare ett södergående tåg.

Vi har stannat vid perrongen i Rosersberg, vi har stannat mitt i skogen. Vi har stannat på snötäckta åkrar och vid perrongen i Knivsta. Släppt förbi säkert tio tåg. Inte åkt förbi ett enda. Varför är det bara vi som släpper förbi tåg? Varför blir aldrig vi förbisläppta?

Har inte ätit frukost, tänkte göra det när jag kom fram till Uppsala. Är hungrig. Börjar sikta in mig på lunch istället. Till middag blir det fisksoppa. Om jag kommer hem, kommer jag hem?

Har suttit på tåget i tre timmar när jag skriver dessa rader. Har ingen aning om var vi är eller hur långt det är kvar. Har inte hört något från personalen på mer än en timme. Det är snötäckta fält på var sida om oss. Ett till tåg svischar förbi på väg söderut medan vi står stilla. Och snön fortsätter falla.
 

Borlänge

För någon månad sen var jag på tjänsteresa till Falun och jag hade bett att få biljetterna som sms. I det ena sms:et stod det Stockholm-Falun, helt korrekt. I det andra sms:et stod det att jag skulle åka hem från... BORLÄNGE?!

Jo, ja, alltså, jag visste att jag skulle behöva byta i Borlänge, men hur skulle jag ta mig dit från Falun då? Kollade mailet jag fick som bekräftelse på beställningen. Där stod det Falun-Stockholm, men mailet gäller ju inte som biljett... Suck, jag måste ringa till SJ. Det är INTE en favoritsyssla.
"Hej och välkommen till SJ, blablabla, du har könummer 42." Tänkte ta tid på min väntan, men glömde. Det måste ha varit en halvtimme minst - kändes som mer.

När det äntligen blev min tur förklarade jag att jag saknade min sms-biljett för delsträckan Falun-Borlänge. Ett bokningsnummer och ett "jaha, det fixar jag på en gång" senare fick jag sms:et.
Jag satt alltså i telefon i typ 30 minuter för att få hjälp på tre sekunder. Med något som de borde ha gjort rätt med från början. Finns det verkligen inget smidigare sätt att få hjälp med sådana här banala saker än att ringa och sitta i telefonkö?

Nåja, det var en fin resa i alla fall.

En hund med DAMP

När jag går hemifrån är det kallt. Men jag har inte fått något sms från SJ om att det skulle vara förseningar, så jag räknar inte med några problem. Strax efter Märsta surfar jag in på unt.se och möts av nyheten att det är förseningar på sträckan Stockholm-Uppsala pga ett vagnfel någonstans på vägen.

Hm, skumt... Än så länge rullar ju tåget på, jag har fortfarande inte fått något sms om att det skulle vara några problem och ombordpersonalen har inte heller gått ut med något meddelande. Och så kommer vi till Knivsta. Där får vi veta att "vi blir stående en liten stund, tio minuter ungefär". Jahap. Barn skriker utanför husdjurskupén där jag sitter. Inne i husdjurskupén ska en hund med koncentrationssvårigheter gå runt och ska nosa på allt och alla. Väskor välts med nosen, flaskor slås omkull av den ivrigt viftande svansen. Matte bryr sig inte utan verkar mest tycka att det är lite sött. Jag sätter i hörlurarna igen och drömmer mig bort. "10 minuter ungefär" blir en kvart. Blir 20 minuter. 25 minuter. Fortfarande inget sms. Ingen ursäkt. Bara skrikande barn och en hund med DAMP.