Ett steg fram, två steg bak

Jag blir så jävla förbannad på SJ:s idioti. Igår köpte jag en kombinationsbiljett, så jag får åka med SJ och med SL. Tidigare har man till detta ändamål haft ett sladdrig kvitto och en kartongbit, som jag också har beklagat mig över i tidigare inlägg. Numer ska man ha dels sitt vanliga pendlarkort till SJ-sträckan och så ett SL-accesskort till lokaltrafiken. Trodde jag.

Jag var rätt nöjd med den här nyheten - två plastkort är bättre än två pappersbitar. Visst, jag har ju sett framför mig att man ska kunna ha ett enda kort men så långt har tydligen ingen på SJ/SL tänkt. Hur som helst, jag tyckte det var ett steg i rätt riktning.

Sen upptäckte jag att accesskortet funkar fint i tunnelbanan, men inte alls på bussarna. Nä, på bussarna ska man tydligen visa upp kvittot som man fick när man laddade på sina två plastkort. Det fick jag gå in på SL-center och ta reda på. Sa jag förresten hur jävla korkat det här är? Det är jäääävligt korkat.

Så nu har jag två plastkort och ett kvitto att hålla reda på under mina dagliga resor till och från jobbet. Dvs en sak mer än vad det var tidigare. Förklaringen? SJ har bestämt att accesskortet bara ska funka som "spärröppnare" hos SL och att det inte är ett färdbevis. Färdbeviset är själva kvittot. Visst kan jag slopa accesskortet och bara visa kvittot även i tunnelbanan, då får jag ju bara två saker att hålla reda på. Men jag vill ju inte stå i kö till kuren med spärrvakten varje gång jag ska åka tunnelbana liksom, klart jag väljer att gå i spärrarna om jag kan.

Men även om man köper den i idén om att accesskortet bara är en spärröppnare och att man ska kunna uppvisa kvittot vid anmodan - varför kan inte accesskortet öppna den "virtuella spärren" på bussen och att man på motsvarande sätt väntas kunna visa upp kvittot om någon frågar? Men till och med det är ju onödigt egentligen, för seriöst - hur svårt kan det vara att programmera ett kort som visar att man har betalat X antal kronor för att resa obehindrat med SJ en viss sträcka och med SL under 30 dagar?

Man ska ge dem att de aldrig har påstått annat än att accesskortet är en spärröppnare. De skriver till och med i broschyren jag fick att det är en spärröppnare för "tunnelbana och pendeltåg". De nämner inte ens bussarna, som att bussarna inte ingår i Storstockholms Lokaltrafik liksom.

Med all denna nyvunna kunskap om hur det funkar gick jag upp till SJ-loungen. Jag hade ändå lite tid att döda. Jag frågade mannen som satt där varför spärröppnaren inte bara kan funka på bussen. Han visste inte att det var så. Jag förklarade hela grejen, och sa att jag gärna ville veta varför det inte gick att bara ha acceskortet som färdbevis (inklusive på bussen). Han visste inte - såklart, jag hade ju precis fått förklara allting för honom - men ringde ett samtal.

En bit in i samtalet sa han jaja, man ska visa upp kvittot? Och så tittade han lite menande mot mig. Och det funkar inte med accesskortet på bussen, nähänej... Det här visste jag ju redan som sagt - jag hade ju precis talat om för honom hur det funkar. Så jag sa, ganska högt, jag vet det - min fråga är VARFÖR inte? Han hörde mig, jag vet att han hörde mig. Ställde han frågan varför till sin kollega? Nej. Han avslutade samtalet och vände sig till mig. Och förklarade att man måste visa upp kvittot. Jag vet redan det, min fråga var VARFÖR den så kallade spärröppnaren inte bara kan blippa grönt även på bussen? Jag medger att jag redan här var en smula irriterad, han tycktes ju inte lyssna på mig över huvud taget. Ja, nej, jag fick tyvärr inget svar på det. Klart du inte får svar när du inte ens ställer frågan din jävla imbecill, tänker jag. Han fortsätter, men det är så det ska vara. Och så ler han det där fejkleendet som man ibland möts av när någon som jobbar i servicebranschen måste le fast de tycker en kund är jobbig. Ni vet nog vad jag menar.

Jag blev så fruktansvärt provocerad. Höjde rösten lite. Han gick in i defense-mode och vad jag än sa eller frågade hädanefter bemöttes med ett tyvärr, det är bara så det är eller kort och gott bara tyvärr. Och så det där fejkleendet. Inte undra på att SJ konstant hamnar i botten i kundnöjdhetsundersökningar - de är så sjuuukt dåliga på information och känslan för service tycks vara obefintlig. Jag gick upp med en fråga, som han varken kunde svara på själv eller ansträngde sig särskilt hårt för att ta reda på svaret för. Inget jag ska göra mitt bästa för att föra frågan vidare till min chef, så kanske vi kan höra av oss?. Ingenting sånt - bara ett det är så det ska vara. Poängen är ju att jag som betalande kund inte alls tycker att det är så det ska vara - försök fatta hur jävla korkat det är! Jag har tre olika typer av biljetter/färdbevis/spärröppnare för att åka med två olika trafikföretag. I mina öron låter det som minst en biljettyp/färdbevis/spärröppnare för mycket. Eller? Fortfarande irriterad gick jag därifrån och hoppade på nästa tåg. Det här får bli ett blogginlägg, tänkte jag.

Jo, just det - anledningen till att jag hade tid att tjafsa med idioten uppe på loungen? Mitt tåg var inställt.