19 april 2012

Det där är mina ben

Imorse satte jag mig i husdjurskupén, precis som vanligt. Det var tomt, bara jag där. Jag sträckte ut benen lite. Jag är nästan två meter lång, så det är skönt att kunna sträcka på benen ibland.

Efter en stund kommer det in en kvinna i 40-årsåldern. Inget konstigt i sig, det brukar komma ett par personer till och sätta sig i husdjurskupén. Hon rör sig långsamt, långsamt mot platsen precis mitt emot där jag redan sitter. Jag har varit med om det här förut, hon förväntar sig att jag ska flytta på mina ben så att hon kan sätta sig där - precis mitt emot mig...

Ursäkta, men du ser de där två grejerna som ser ut som ben? Det är ben, det är mina ben och jag tänkte ha dem där under den här resan. Lite lätt utsträckta sådär, det tycker jag är skönast. Men som du ser finns det ju väldigt många andra platser för dig att sitta på, och väljer du någon av dem kan du också ha dina ben utsträckta. Det är rätt behagligt, du borde testa. Så vad sägs - kan du ta och sätta dig någon annanstans än just där mina ben befinner sig - din jävla bekvämlighetsmarodör?

Den här monologen utspelade sig naturligtvis bara i mitt huvud - jag sa inget högt. Istället fnös jag lite, och så flyttade jag mig ett steg till höger och sträckte ut mina ben igen, väldigt demonstrativt. Oklart om poängen gick fram, man kan ju inte utgå från att folk som sätter sig mitt emot en har alla chips i påsen. Hon sträckte i alla fall ut sina ben också, så att de var precis där jag hade suttit. Sjukt provocerande.

Det finns få saker på resan som stör mig så mycket som folk som sätter sig mitt emot - fast det finns hur mycket plats som helst runtomkring. Hur många gånger ska man behöva säga det liksom? Man gör bara inte så!

Det enda som är mer fel är att sätta sig precis bredvid, om det finns en massa lediga platser runt om. Men det verkar folk ha fattat, det händer typ aldrig. Varför kan inte folk lära sig att man inte sitter mitt emot heller?

Bilden är taget i ett annat sammanhang och tillhör inte
"bekvämlighetsmarodören" i inlägget ovan.

2 kommentarer:

  1. Ja det är irriterande. När jag åker SJ så tar jag i första hand de upprustade vagnarna och någon plats som inte är mitt emot andra. I annat fall när sådana (ofta) inte finns att tillgå blir det tågvärdsvagnen (den med djurkupén) fast någon av de platserna ute i vagnen. I sista fall de äldre vagnarna med blå obekväma säten.

    -CF
    Jag kanske är lite provocerande med detta men när när det är så fullt att man måste sätta sig någonstans mitt emot annan person försöker jag hitta en kvinna, gärna liten sådan. De sitter ofta med benen ihop också så man kan sträcka ut sina ben på sidorna om deras. Män vill ju som bekant inte sitta med ben/fötter ihop. Jag är givetvis vaksam över när personen ska gå så jag inte spärrar fast dem.

    SvaraRadera
  2. Hej CF!

    Jag gör faktiskt precis som du, när jag MÅSTE sätta mig mittemot någon letar jag efter personer som inte ser ut att ta så mycket plats i anspråk - ofta råkar det vara kvinnor. Tycker inte det är konstigt i sig, det vore ju konstigt att leta upp någon som är jättelång, t.ex., och försöka krångla sig in där...

    Allt gott!

    Eric

    SvaraRadera