Gästinlägget: Niklas Hill

Det verkar som att jag råkat avpublicera ett tidigare inlägg, vilket inte alls var meningen. Håll tillgodo.

Det händer med jämna mellanrum att vänner och bekanta hör av sig och undrar om de får göra ett gästinlägg i bloggen. Hittills har det stannat där någonstans, med en intresseanmälan - det är ingen som har tagit det där nästa steget och faktiskt författat något. Tills nu. Det är med stor glädje jag om en liten stund presenterar Ett tåg i tagets allra första gästskribent.

I sammanhanget bör jag kanske säga att eventuell kritik mot tågbolag eller andra, liksom påhopp av olika slag får stå för textförfattaren. Detsamma gäller förstås eventuella positiva omdömen - sånt vill jag verkligen inte befatta mig med.

Men nu alltså, plats åt dagens gästskribent: Niklas Hill!



Vegetarisk köttlasagne

Huvudskälet till att jag väljer att åka tåg är att det är det bästa alternativet för miljön. Av samma anledning äter jag inte kött. Att vara tågresenär och vegetarian är alltså en ganska logisk kombination.

Ändå är SJ:s vegetariska utbud minst sagt begränsat. Länge fanns det en enda köttfri rätt, en vegetarisk lasagne som till skillnad från alla andra rätter inte roterades. Sedan försvann den plötsligen. Efter kundprotester kom den tillbaka och ersattes sedan av nya köttfria rätter som till och med är ätbara. Problemet är bara att de oftast ta slut väldigt fort.

Jag minns en tågresa där den vegetariska maten verkade ha tagit slut i bistron. Som det visade sig hade dagens matleverans bara innehållit en enda portion utan kött. Den hade bistrovärden gömt undan så att en
riktig vegetarian skulle få den, så hon tog fram den när jag frågade. Vi var dock två vegetarianer som fick dela på den och en halv SJ-måltid som lunch är trots allt inte särskilt mättande.

Efter den erfarenheten gick jag över till att köpa med mig mat. Maten som finns att köpa på stationen är oftast både godare, mer hälsosam och billigare. Och den produceras inte under lika vidriga förhållanden som SJ:s bistromat.

Så egentligen är det enda skälet till att uppsöka bistrovagnen att hämta ut gratiskaffe.

Nu är det är ju ändå rätt praktiskt att kunna köpa mat på tåget, särskilt om tåget går tidigt på morgonen. Så när SJ införde möjligheten att köpa till vegetariska varmrätter redan vid bokningen kändes det värt att prova. Äntligen en garanti att det skulle finnas mat som jag kan äta! Trodde jag.

Första – och sista – gången jag testade att förbeställa mat var på en affärsresa till Oslo. Resan skulle börja halv nio och halv tre skulle jag komma fram. Jag skulle ha ett möte i direkt anslutning till ankomsten så det var ganska naturligt att äta lunch på tåget. När vi började bli hungriga gick min kollega och jag till kiosken för att hämta vår förbeställda mat: lasagne med pesto. Efter att ha väntat några minuter på att få maten uppvärmd upptäckte vi att den ”vegetariska” rätten till största delen bestod av köttfärs.

Ombordpersonalen blev minst lika upprörda som vi, inköpsansvarig fick en rejäl utskällning i telefon. Mycket mer än så kunde de ändå inte göra åt situationen, för precis som vanligt hade de ingen annan vegetarisk mat ombord. Så de bjöd på ostmacka och kaffebröd istället. Mättande var det inte och det är förstås aldrig bra att gå in i ett viktigt möte hungrig.

De på kundtjänst var efteråt väldigt snabbt att erbjuda pengarna tillbaka för maträtten. Med tanke på att de ändå inte hade levererat den var det mest en självklarhet. Men de tvärvägrade att kompensera mig utöver det. Intrycket jag fick var att de mest tyckte att jag fick skylla mig själv som envisades med att krångla och inte äta kött. Ett bemötande som kändes extra dåligt med tanke på hur väl ombordpersonalen ändå hade hanterat situationen.

Att slarva bort specialmat är ingen bagatell. I mitt fall fick jag gå in i ett viktigt möte utan att ha ätit lunch och det är nog så illa. För en allergiker som får i sig fel mat hade det kunnat sluta avsevärt mycket värre än så.

Niklas Hill