Det var inte jag

I förrgår attackerades alltså en tågmästare på Uppsalapendeln av en resenär. For the record: det var inte jag.

Däremot har jag många gånger tänkt på hur jobbigt det måste vara att ha ett av Sveriges minst omtyckta företag som arbetsgivare. Oavsett om alla brister som resenärerna upplever beror på tågoperatörerna (i mitt fall SJ), Trafikverket, politikerna eller någon helt annan - så är det ju väldigt sällan ombordpersonalens fel när något går snett. Men det är de som står i skottgluggen, tillsammans med kollegorna på resebutikerna.

Av ombordpersonalen förväntar jag mig egentligen två saker. Ett trevligt bemötande, vilket man faktiskt oftast får, och viss grundläggande information när något inte funkar. Det senare är det väl lite sisådär med, men det är ju faktiskt inte alltid personalen själva har fått någon information att förmedla.

Så jag tycker nog lite synd om de som jobbar på t.ex. SJ. Så mycket skit de får ta för något de oftast inte kan rå för. Det har uppenbarligen sina nackdelar att representera ett av Sveriges sämsta företag.