Ett steg i rätt riktning - men mycket kvarstår

Äntligen satsas det lite mer på järnvägen i det här landet. Regeringen har enligt dn.se föreslagit ett tillskott om 3,6 miljarder för de två kommande åren. Därmed kommer anslaget att uppgå till sju miljarder per år för 2012 och 2013. Enligt Trafikverkets egna beräkningar behövs förvisso 8 miljarder årligen, men man får ändå säga att regeringen har tagit ett steg i rätt riktning.

Annat var det förra året. Då gjorde man en engångssatsning utöver budgeten med 800 miljoner kronor. Det låter ju fint, men då ska man komma ihåg att de året dessförinnan hade dragit ner på anslaget med 700 miljoner. "Satsningen" på 800 miljoner var alltså i praktiken 100 miljoner.

I sammanhanget kan det vara intressant att veta att när järnvägen får sju miljarder får vägarna elva miljarder. Och medan det funderas på hur i hela friden vi ska kunna rädda Saab, kvarstår det löjliga avkastningskravet på SJ. När tänker regeringen på allvar börja höja incitamenten för att åka tåg istället för bil så att vi förutom en vettig infrastrukturpolitik får en vettig klimatpolitik?

Allt är inte SJ:s fel

I helgen var jag på kräftskiva i Lingbo. Jag åkte med en för mig närstående person, som önskar förbli anonym. Vi kan kalla henne GK.

Eftersom SJ:s prissättning saknar alla former av logik var det dyrare att beställa en ToR-biljett från Stockholm till Lingbo än att först köpa en separat biljett till Uppsala och därifrån ta en ToR-biljett till Lingbo. GK skulle alltså först ta sig till Uppsala, där jag skulle möta henne efter jobbet och så skulle vi tillsammans åka vidare till kräftskivan. Att ta sig till Uppsala låter kanske som en enkel match, men GK är inte jättevan vid att åka sträckan Stockholm-Uppsala… Jag råkar ringa henne 14:09 och det visar sig att hon är på Stockholm Central.

Jag: Jaha, ska du ta 14:11, eller?

GK: Nej, det går ett 14:20-någonting…

Jag (skeptiskt): Gör det? Det visste jag inte... Står det på informationstavlan?

GK: Nej…

Jag: Men det går ju ett 14:11, försök hinna med det!

GK: OK, jag lägger på! [Klick]

Under tiden kollar jag SJ:s hemsida för att se vilket tåg det kan ha varit som GK trodde att hon skulle ta. Det var SL-pendeltåg till Upplands Väsby och Upptåg därifrån till Uppsala hon ofrivilligt hade siktat in sig på. Någon minut senare ringer hon upp igen.

GK: Jag hann inte…

Jag: OK, det var pendeltåget till Upplands Väsby du hade sett… Nästa SJ-tåg går om en timme, så du får ta det där pendeltåget ändå. Och byta i Upplands Väsby till Upptåget.

Vi pratar lite om hur man löser biljett till Upptåget innan vi lägger på igen. En sådär 35 minuter senare ringer telefonen igen.

GK (uppgivet): Jag har gjort fel igen!

Jag: Vadårå, vad har hänt?

GK: Jag gick av i Märsta…

Jag (suck): Men GK… Vänta lite, så ska jag kolla alternativen på internet...

[Medan jag kollar Internet ojar sig GK lite över att det kunde bli så tokigt]

Jag: OK, du får helt enkelt ta nästa pendeltåg till Upplands Väsby och därifrån ta Upptåget.

GK: OK… Hur lång tid har jag på mig i Upplands Väsby då?

Jag: Sju minuter, så om det finns en biljettautomat på perrongen är det ju lugnt, annars kanske du får lösa biljett ombord.

GK: OK…

Jag: Men GK, nu får du inte göra några fler fel, annars kommer vi missa tåget till Lingbo… Så hoppa hellre på Upptåget och lös biljett ombord än att chansa på att köpa biljett innan om det känns tight…

GK: OK, jag ska försöka inte göra fler fel…

Jag: Mm, kom ihåg nu: Upplands Väsby. Upplands Väsby!

GK: OK, vi ses snart!

Egentligen hade GK tänkt ha 40 minuter tillgodo för att hinna uträtta ett ärende i Uppsala men nu blev det till slut åtta minuter och ärendet fick förbli outrättat. Inte på grund av SJ, utan på grund av den mänskliga faktorn. Allt är tydligen inte SJ:s fel.

SJ dumpar 11-åringar

Det är lite sorgligt att man precis har haft en tågsemester där allt fungerade hur bra som helst, och så fort man kommer hem nås man av nyheten att SJ har kastat av en 11-årig flicka från tåget mellan Örebro och Göteborg.

Den äldre systern råkade vara på toaletten (med biljetterna) när konduktören kom förbi, vilket flickan inte lyckades förmedla - tydligen var hon blyg och hennes svenska inte den bästa. Och då slänger konduktören av henne. Bara sådär. Vad är det för jävla sätt, SJ?! Har ni en policy som tillåter att man dumpar barn som inte förstår vad er personal säger på ställen de kanske aldrig har varit, utan någon de känner och utan att åtminstonne se till att någon på stationen ifråga kan ta hand om henne? 11 år! Dumpad på okänd mark.

Ni säger kanske att det var ett enskilt dåligt beslut fattat av en enskild anställd - men hur man hanterar sådana här situationer måste ni ju ha utbildningar för. Och har ni inte det så är felet ert, och i så fall borde ni ta mig fan skämmas. Jag blir så förbannad att jag saknar ord. Hoppas ni tänker ersätta flickan och hennes familj för det lidande de måste ha upplevt under tiden hon var försvunnen. Och inte med någon jävla värdecheck på SJ heller.



Edit: Jag måste dela med mig av en fantastisk reflektion i sammanhanget och retweetar (heter det fortfarande så om man för över ett citat från en s.k. mikroblogg till - vad som rimligtvis borde vara - en makroblogg?):

Flicka avslängd för att hon inte kunde uppvisa biljett? Ironiskt med tanke på alla som haft biljett när SJ inte kunnat uppvisa något tåg.

 

Cred @RudolfChristian

SJ ligger efter - långt efter

Åter från tågsemestern. I någon slags dubbel bemärkelse. Jag har ju både varit ledig från att behöva åka tåg med SJ och trafikverket som leverantörer och tillbringat större delen av den ledigheten med att åka tåg med andra, i andra länder.

Skillnaderna mellan SJ och andra, europeiska, tågbolag är tyvärr slående. De danska, tyska och franska tåg jag har åkt i två och en halv vecka funkade nästintill fläckfritt. En smärre incident i Danmark (något tekniskt problem) gjorde att vi fick byta tåg på vägen men det tog max fem minuter, och den tiden tog vi igen innan vi nådde slutdestinationen. Allt - från informationen och kundservicen generellt till tågens standard och komfort - var enormt mycket bättre än vad som erbjuds i Sverige idag.

Undantaget var tågen i Spanien, de har en del att jobba med när det gäller moderniseringen av sina tåg. Men vi kom i alla fall i tid. Och till skillnad från vad SJ kan erbjuda i sina Intercityvagnar hade till och med de sunkigaste av tåg i Spanien åtminstonne AC - som fungerade.

Därför finns det egentligen inte så mycket att säga om sommarens tågluff, förutom att allt fungerade precis som det ska och att SJ har en hel del att lära av sina europeiska kusiner.