En dålig morgon

Igår tappade jag bort mitt pendlarkort. Kom till resebutiken vid Stockholm C på morgonen i god tid innan min avgång och gled förbi kön med mitt svarta SJ-priokort.

- Hej, jag har tappat bort mitt pendlarkort.
- Vad är det för kort?
- En kombinationsbiljett: SJ mellan Stockholm och Uppsala och så SL i Stockholm dårå.
- Vi kan tyvärr inte ge dig ett nytt.
- Men jag har kvittot.
- Det går inte.
- Varför inte?
- Vi behöver biljettnumret.
- Men jag har registrerat biljettnumret på mitt SJ Prio-konto, när jag registrerade poängen för köpet. Kan ni inte kolla upp det?
- Nej, det går inte - vi kan inte spåra det.

Jag vet inte varför hon skulle försöka spåra mitt borttappade kort. Kanske menade hon att de vill kunna försäkra sig om att ingen annan använder det. Jag var lite för morgontrött för att ge mig in i den diskussionen. Eller så var jag för trött för att ens förstå vad hon menade.

- Jaha, vad ska jag göra då?
- Du får ta det på hemförsäkringen.
- Vadå, jag ska polisanmäla att mitt pendlarkort är borttappat och gå igenom hela processen med mitt försäkringsbolag - det kommer ta flera dagar...
- Ja, så får du nog göra...
- Men hur ska jag resa under tiden, menar du att jag ska köpa ett nytt pendlarkort här och nu för att kunna resa under den tiden? Som jag redan har ett pendlarkort för?
- Ja.
- Det är ju jättekonstigt, helt sjukt.
- Ja, men så är tyvärr reglerna.
- Jag har ju kvittot, är inte det bevis nog för att jag är berättigad till resor under den här perioden?
- Tyvärr så går det int...

Det där sista hörde jag bara på lite håll, jag vände ryggen till och började gå därifrån så fort jag hörde "Tyvärr" för andra gången.

Jag funderar ett tag på att gå upp till SJ-prioloungen och klaga lite för personalen där men misstänker att de bara kommer hänvisa mig ner till resebutiken där jag precis har varit. Och dit har jag ingen lust att gå igen. Går och köper en enkelbiljett i automaten istället, tänker att det var bättre att hinna med tåget och försöka lösa problemet med mitt borttappade kort på resebutiken i Uppsala istället.

Kommer till perrongen. Tåget försenat. Typiskt. 08:23 är den nya tiden satt till. Typ 08:25 dyker ett annat tåg upp på spår 3. Jag går fram till förarhytten och lokföraren sticker ut huvudet.

- Hej, det här är inte Uppsala-tåget va?
- Nej, det här ska gå till Falun.
- OK, när då?
- Ja, det är inte jag som ska köra det men jag ska kolla.

Hon tar fram en tidtabell och bläddrar lite. Under tiden ser jag att ganska många människor har börjat gå på tåget.

- 08:44 ska det här gå. Men det stannar i Uppsala också.
- Jaha, men 08:11-tåget till Uppsala är försenat och det står att det ska gå från det här spåret om - förlåt, för - två minuter sedan...
- Jaha...
- ...men nu står ju ditt tåg här.
- Ja... Vänta lite så ska jag kolla med trafikcentralen var det tåget är någonstans.

Hon går in i förarhytten igen och ringer ett samtal. Sticker ut huvudet två minuter senare.

- Du, det där tåget är inte i närheten.
- OK, för det står ju fortfarande på skyltarna...
- Ja, de ska göra ett utrop nu.
- OK, och så kanske du kan göra ett utrop på tåget för alla som gick på nu och tror att det är Uppsala-tåget.
- Ja, det ska jag göra. Det är bra att du säger till.
- Det är lugnt.

Jag vänder mig om och precis som jag inser att att en ansenlig hop med människor har samlats bakom mig överöses jag med frågor. Vad sa hon, är det här Uppsalatåget, när går det här tåget, går det inte ett tåg 08:41 också, vad sa hon, var är det försenade tåget, stannar det här tåget i Uppsala...?

Jag svarar på några av frågorna och smiter därifrån. Orkar inte misstas för en SJ-anställd. Utropet kommer. Och jag funderar över när sms:et kan tänkas komma. Det kommer inte. Överhuvudtaget.

Jag blir förbannad när jag tänker på den där sms-tjänsten. Hela förra veckan fick jag hur många sms som helst om att tågen - ja, typ alla tåg - saknade en förstaklassvagn. Men de kan inte bemöda sig om att skicka ut ett sms när det faktiskt handlar om något relevant - som att ett tåg är försenat med vem-vet-hur-många minuter. Tåget kanske till och med blev inställt, vad vet jag, men inte tusan fick man något sms. Det är uselt.

Det bästa alternativet blir till slut att sätta sig på det där Falun-tåget. Många står. Jag lider med dem. Men är mest förbannad. För att jag har tappat bort mitt pendlarkort och tydligen inte kan få ett nytt, utan tvingas köpa ett nytt. Och för att tåget är försenat och man inte har fått någon information förän man har tagit saken i egna händer och kollat upp grejer som SJ:s personal borde hålla koll på och informera om. Sitter också och hatar de där dubbeldäckarna, som Falun-tågen är, de är så sjukt obekväma. Kan inte sova.

Sitter och dödar restid med att rensa plånboken på skräp. Hittar mitt pendlarkort i sedelfacket, där jag aldrig har haft det förut. Typiskt, då sitter jag här med ett giltigt pendlarkort och en giltig enkelbiljett som jag har köpt för att komma för sent till jobbet. Funderar på vilken av biljetterna jag ska visa upp om det blir kontroll. Det blir ingen kontroll - personalen kan nog inte ta sig fram när folk står upp i gångarna för att det är så trångt. Finner tröst i att jag i alla fall hittade mitt pendlarkort och slipper kontakta polisen, försäkringen och - framför allt - slipper gå in i SJ:s resebutik i igen.

Snälla SJ...

KAN NI SLUTA SKICKA SMS OM ATT DEN ENA ELLER DEN ANDRA FÖRSTAKLASSVAGNEN SAKNAS?! FÖR HELVETE!

Tack.

Ibland den norra, ibland den södra

Det är lustigt - jag har alltid undrat hur många olika sms kan man få samma dag, om samma sak. Idag kom jag en liten bit närmare svaret. Minst sju.

Det började imorse, fem minuter i sex:

Tåg 804 den 23jan [sic] 2012 med avgångstid klockan 06.11 från Stockholm har den norra 1:a klass vagnen [sic] indragen.

Tio minuter över sex kom det ett annat sms, denna gång om att tåget 06:41 går som en dubbeldäckare istället för ordinarie lok och vagn.

Men en halvtimme senare är vi tillbaka på temat "tåget saknar en förstaklassvagn". Och så fortsätter det resten av dagen. SJ gick bananas med den här informationen, hela sju sms får jag alltså som handlar om det här med förstaklassvagnar. Den största variationen (förutom att det handlade om lite olika avgångar) var att det ibland var den norra förstaklassvagnen som saknades, ibland den södra.

Man undrar ju - gick förstaklassvagnarna sönder en efter en under hela dagen? Det ter sig för mig osannolikt. De måste ju ha vetat hur många förstaklassvagnar de hade när de började arbetsdagen med att sätta ihop tåg, eller? Och i så fall, hade de inte kunnat bara skicka ett sms?

Hej! Idag är risken stor att du får åka med ett tåg som saknar en förstaklassvagn. Det kan vara den norra, det kan vara den södra. Hejdå!

Jag bjuder på den SJ, om ni skulle behöva den i framtiden.

Det var inte jag

I förrgår attackerades alltså en tågmästare på Uppsalapendeln av en resenär. For the record: det var inte jag.

Däremot har jag många gånger tänkt på hur jobbigt det måste vara att ha ett av Sveriges minst omtyckta företag som arbetsgivare. Oavsett om alla brister som resenärerna upplever beror på tågoperatörerna (i mitt fall SJ), Trafikverket, politikerna eller någon helt annan - så är det ju väldigt sällan ombordpersonalens fel när något går snett. Men det är de som står i skottgluggen, tillsammans med kollegorna på resebutikerna.

Av ombordpersonalen förväntar jag mig egentligen två saker. Ett trevligt bemötande, vilket man faktiskt oftast får, och viss grundläggande information när något inte funkar. Det senare är det väl lite sisådär med, men det är ju faktiskt inte alltid personalen själva har fått någon information att förmedla.

Så jag tycker nog lite synd om de som jobbar på t.ex. SJ. Så mycket skit de får ta för något de oftast inte kan rå för. Det har uppenbarligen sina nackdelar att representera ett av Sveriges sämsta företag.

I tid men stående

Hört på väg mellan Stockholm och Göteborg igår:

Vi har nu kört in förseningen och är i tid. Tyvärr blir vi stående här ett tag för att invänta tågmöte.

Tack Liza. Hoppas väntan inte blev alltför lång.

Påven är katolik

Ja, tänk - det snöade i år igen. I Uppsala ligger snön som mest kanske två centimeter djup, enligt min egen bedömning. Två centimeter låter inte som så mycket i mina öron. Räcker det verkligen för att skapa problem i tågtrafiken? Jodå, lika säkert som att påven är katolik räcker det med två centimeter snö för att sms:en om förseningar och inställda tåg ska börja trilla in.

Jag har slutat bli förvånad när det gäller snö och inställda tåg men blir ändå lite irriterad. För typiskt nog är det tåget jag tänkte ta helt inställt, så nu får jag vänta i en halvtimme. Minst.

Upp och ner

Igår på väg hem såg jag en - till synes nykter - snubbe försöka komma upp till plattformen genom att kliva på rulltrappan som gick nedåt. Lika snabbt som han hade klivit på rulltrappan åkte han ju av den igen men han höll sig som tur var på benen. Han skakade lite på huvudet åt sig själv som för att säga "jag fattar inte att jag precis gjorde det där" och klev på rätt rulltrappa, den som gick uppåt. Iskallt.

Det hade ju varit en sak om han hade varit upptagen med att sms:a eller av någon anledning kollade på mobilen, läste tidningen medan han gick eller något liknande. Men nu var det inte så. Han bara gick på fel rulltrappa. Jag har aldrig sett någon göra så förut. Stackarn måste ju ha haft en tuff vecka på jobbet eller något och varit lite trött i huvudet...

Det gjorde i alla fall min kväll, jag satt och log för mig själv hela vägen hem till Stockholm.