I förrgår när jag skulle åka hem var det dags för lite förseningar igen. Old news, eller hur? Anledningen var dock ny: polisen hade begärt tågstopp vid Knivsta. Tydligen skulle de in och jaga obehöriga på spårområdet.
Jag blir lite fascinerad varje gång man får höra en ny anledning till förseningarna, jag tycker ju att jag borde ha varit med om det mesta. Snart kan jag nog fylla en hel A-Ö-lista på anledningar till förseningar... Såhär ser den ut än så länge.
A - Anslutande tåg är försenat, vi väntar på det
B - Brand på spårområdet
C
D - Dörrfel
E - Elfel
F - Fel i allmänhet
G - Godståg har företräde på spåret
H - Hala spår (pga löv, snö eller is)
I - Inväntar en lokförare till tåget
J
K - Köbildning in till station
L - Lokfel
M - Mötande tåg
N - Nedriven kontaktledning (eller "Någon" har dragit ur en kabel, eller "Någon" har öppnat en dörr)
O - Obehöriga på spårområdet
P - Polisen har begärt tågstopp (eller Personalbrist)
Q
R - Reducerad hastighet pga instrumentfel
S - Strömlöst (eller Signalstopp)
T - Tekniska problem (eller Trafikverkets fel)
U - Urspårning
V - Vi väntar på kaffet (eller vagnfel eller växelfel)
X - X2000-fel (läs: det står ett X2000 på spåret framför oss)
Y
Z
Å - Åskstorm har fällt träd över spåren
Ä - "Ärligt talat vet jag inte vad som är fel"
Ö - Övriga fel
Det återstår några bokstäver, jag gissar att det blir svårt att hitta anledningar på Q, Y och Z. Men om någon kan så kan SJ och Trafikverket. Fortsättningen följer...
Fotnot: jag har varit med om samtliga förklaringar ovan. Och några till, som sammanfattas som "Övriga fel".
11 maj 2011
9 maj 2011
Guide: Hur man lurar och förnedrar kunder
Lek med tanken att du kör ett tåg mellan Uppsala och Stockholm i rusningstid en tidig fredagkväll. Du vill spela dina resenärer ett ordentligt spratt och samtidigt förnedra dem en gnutta. Följande upplägg har testats i verkligheten och bevittnats av undertecknad. Såhär gör du:
1) Kör tåget till Märsta.
2) Råka ut för ett elfel "strax norr om Stockholm". Meddela resenärerna att det kan ta hur lång tid som helst. Kom ihåg att påpeka att det inte är ditt tågbolags fel, utan Trafikverkets.
Redan i det här skedet kommer några resenärer att tänka till själva - från Märsta går både bussar och pendeltåg mot Stockholm... Några kanske kliver av men de flesta sitter nog kvar.
3) Gör det därför allmänt känt genom utrop i högtalarsystemet att man faktiskt kan gå över till pendeltåget som går om ungefär en kvart. Elfelet påverkar förvisso även pendeln, så den går inte hela vägen. Men man kommer i alla fall till Solna, varifrån man kan ta buss eller tunnelbana in till Stockholm.
Nu blir det fart på folk. 90 procent av resenärerna kliver av tåget inom loppet av 90 sekunder - en ganska imponerande syn faktiskt. Från tåget ser man pendeltågsperrongen och 100-tals, kanske till och med uppåt 1000 personer försöka tränga sig på pendeltåget. De kan se fram emot trängsel, förmodligen ståplats hela vägen och en massa svett under sin relativt långsamma färd mot - just det, inte Stockholm - Solna. Det är inte ens samma stad, ifall ni inte visste det.
4) Även om de flesta har klivit av går det nog att få av några till, de veliga. Hur då? Stäng av tåget. Det blir knäpptyst och känslan av att det faktiskt kan ta hur lång tid som helst blir allt tydligare. Några till kliver nog av och lommar iväg bort mot pendeltåget.
Kvar sitter bara de som har svårt för att fatta (pga av att de inte kan svenska, är lite tröga eller både och) och tvivlarna (vi som har varit med för länge för att tro på något vi hör från SJ, oavsett om de bara förmedlar information från Trafikverket eller ej).
5) Nu är det dags för förnedringen. Fort som tusan; sätt igång tåget och se till att tågvärden blåser i sin visselpipa. En kort och så tyst vissling som möjligt duger bra, man vill ju inte att folk ska höra och börja rusa tillbaka ombord på tåget. Stäng dörrarna och börja rulla. Glid långsamt, långsamt förbi det ännu stillastående pendeltåget 50 meter till höger om dig. När de fåtal passagerare som är kvar på ditt tåg har fått en ordentlig chans att vinka till de 100-tals snopna människor du precis har lurat till att stå och svettas tillsammans i trängseln på pendeltåget kan du plocka upp farten och susa vidare mot Stockholm. Mission accomplished.
Ja, såhär gick det alltså till i fredags. SJ fick hundratals människor att lämna tåget till förmån för pendeln vid Märsta. Många fick säkert köpa biljett för SL-trafiken, SL uppskattar säkert lite extra business. Sen rullade vi som satt kvar vidare mot Stockholm, rakt framför näsan på de som hade lurats att kliva av tåget. Innan pendeltåget ens lämnade Märsta.
Vi som satt kvar blev bara 20 minuter försenade. När pendeln kom fram till Solna vet jag inte. Och hur lång tid det tog att ta sig från Solna in till stan vet jag inte heller. Jag vet bara att jag inte hade velat vara en av dem som vet.
1) Kör tåget till Märsta.
2) Råka ut för ett elfel "strax norr om Stockholm". Meddela resenärerna att det kan ta hur lång tid som helst. Kom ihåg att påpeka att det inte är ditt tågbolags fel, utan Trafikverkets.
Redan i det här skedet kommer några resenärer att tänka till själva - från Märsta går både bussar och pendeltåg mot Stockholm... Några kanske kliver av men de flesta sitter nog kvar.
3) Gör det därför allmänt känt genom utrop i högtalarsystemet att man faktiskt kan gå över till pendeltåget som går om ungefär en kvart. Elfelet påverkar förvisso även pendeln, så den går inte hela vägen. Men man kommer i alla fall till Solna, varifrån man kan ta buss eller tunnelbana in till Stockholm.
Nu blir det fart på folk. 90 procent av resenärerna kliver av tåget inom loppet av 90 sekunder - en ganska imponerande syn faktiskt. Från tåget ser man pendeltågsperrongen och 100-tals, kanske till och med uppåt 1000 personer försöka tränga sig på pendeltåget. De kan se fram emot trängsel, förmodligen ståplats hela vägen och en massa svett under sin relativt långsamma färd mot - just det, inte Stockholm - Solna. Det är inte ens samma stad, ifall ni inte visste det.
4) Även om de flesta har klivit av går det nog att få av några till, de veliga. Hur då? Stäng av tåget. Det blir knäpptyst och känslan av att det faktiskt kan ta hur lång tid som helst blir allt tydligare. Några till kliver nog av och lommar iväg bort mot pendeltåget.
Kvar sitter bara de som har svårt för att fatta (pga av att de inte kan svenska, är lite tröga eller både och) och tvivlarna (vi som har varit med för länge för att tro på något vi hör från SJ, oavsett om de bara förmedlar information från Trafikverket eller ej).
5) Nu är det dags för förnedringen. Fort som tusan; sätt igång tåget och se till att tågvärden blåser i sin visselpipa. En kort och så tyst vissling som möjligt duger bra, man vill ju inte att folk ska höra och börja rusa tillbaka ombord på tåget. Stäng dörrarna och börja rulla. Glid långsamt, långsamt förbi det ännu stillastående pendeltåget 50 meter till höger om dig. När de fåtal passagerare som är kvar på ditt tåg har fått en ordentlig chans att vinka till de 100-tals snopna människor du precis har lurat till att stå och svettas tillsammans i trängseln på pendeltåget kan du plocka upp farten och susa vidare mot Stockholm. Mission accomplished.
Ja, såhär gick det alltså till i fredags. SJ fick hundratals människor att lämna tåget till förmån för pendeln vid Märsta. Många fick säkert köpa biljett för SL-trafiken, SL uppskattar säkert lite extra business. Sen rullade vi som satt kvar vidare mot Stockholm, rakt framför näsan på de som hade lurats att kliva av tåget. Innan pendeltåget ens lämnade Märsta.
Vi som satt kvar blev bara 20 minuter försenade. När pendeln kom fram till Solna vet jag inte. Och hur lång tid det tog att ta sig från Solna in till stan vet jag inte heller. Jag vet bara att jag inte hade velat vara en av dem som vet.
5 maj 2011
Inte det snabbaste djuret i skogen
I helgen gick min sambo och jag till resebutiken på Stockholm C för att fixa sommarens semesterresa, en tågluff till genom Tyskland, ner längs med Frankrikes västkust och över till Barcelona (så fick jag det sagt också...). Det låter kanske konstigt att jag väljer att åka tåg på semestern med tanke på hur mycket galla jag spyr över tågtrafiken i Sverige. Och visst finns det saker som inte funkar med tågen i Europa också - det är inte alltid lika fräscht som på SJ (framförallt inte i Östeuropa), tågen går kanske inte alltid lika fort och det kan till och med vara så att man inte riktigt vet vart man är på väg. Men man kommer i alla fall nästan alltid fram när de säger att man ska komma fram.
Hur som helst, i helgen var vi som sagt inne på SJ:s resebutik för att fixa våra interrailkort. Det tog en och en halv timme. En och en halv timme! Visst, 20 minuter var ren kötid, så det kanske inte räknas. Men mer än en timme framme vid disken är ändå på tok för lång tid, eller? Och det var inte så att vi var särskilt krångliga - vi hade till och med på förhand bestämt när vi ville vara var och vilka tåg vi skulle behöva ta när för att det skulle bli så. Vi visste avgångarna på minuten, tack vare Deutsche Bahns fantastiska hemsida. Och ändå tog det mer än en timme för SJ-kvinnan (vi kan kalla henne S) att fixa två interrailkort, en kupébokning och två-tre platsbokningar. Typ hälften av tiden satt hon och bläddrade i en telefonkatalogliknande tidtabell för hela Europa. Varför vet jag inte, vi hade ju gett henne allt hon behövde.
Det var nog egentligen bara tack vare en herre vid namn Thomas som det inte tog ännu längre tid. Saker som S inte fixade på en halvtimme styrde han upp på tre minuter när hon väl bad honom om hjälp. Så om ni funderar på att skaffa interrailkort på resebutiken på Stockholm Central, be till er gud att ni hamnar i Thomas kassa. Och om ni får en kvinna vars namn börjar på S, tror jag i ärlighetens namn ni tjänar tid på att gå och ta en ny nummerlapp istället och hoppas att få en annan kassa nästa gång.
Fotnot: S ska ändå ha ett litet erkännande för att hon till slut bad om ursäkt för att det hade tagit så lång tid. Det är skönt att vissa människor har lite självinsikt i alla fall.
Hur som helst, i helgen var vi som sagt inne på SJ:s resebutik för att fixa våra interrailkort. Det tog en och en halv timme. En och en halv timme! Visst, 20 minuter var ren kötid, så det kanske inte räknas. Men mer än en timme framme vid disken är ändå på tok för lång tid, eller? Och det var inte så att vi var särskilt krångliga - vi hade till och med på förhand bestämt när vi ville vara var och vilka tåg vi skulle behöva ta när för att det skulle bli så. Vi visste avgångarna på minuten, tack vare Deutsche Bahns fantastiska hemsida. Och ändå tog det mer än en timme för SJ-kvinnan (vi kan kalla henne S) att fixa två interrailkort, en kupébokning och två-tre platsbokningar. Typ hälften av tiden satt hon och bläddrade i en telefonkatalogliknande tidtabell för hela Europa. Varför vet jag inte, vi hade ju gett henne allt hon behövde.
Det var nog egentligen bara tack vare en herre vid namn Thomas som det inte tog ännu längre tid. Saker som S inte fixade på en halvtimme styrde han upp på tre minuter när hon väl bad honom om hjälp. Så om ni funderar på att skaffa interrailkort på resebutiken på Stockholm Central, be till er gud att ni hamnar i Thomas kassa. Och om ni får en kvinna vars namn börjar på S, tror jag i ärlighetens namn ni tjänar tid på att gå och ta en ny nummerlapp istället och hoppas att få en annan kassa nästa gång.
Fotnot: S ska ändå ha ett litet erkännande för att hon till slut bad om ursäkt för att det hade tagit så lång tid. Det är skönt att vissa människor har lite självinsikt i alla fall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)