Ibland den norra, ibland den södra

Det är lustigt - jag har alltid undrat hur många olika sms kan man få samma dag, om samma sak. Idag kom jag en liten bit närmare svaret. Minst sju.

Det började imorse, fem minuter i sex:

Tåg 804 den 23jan [sic] 2012 med avgångstid klockan 06.11 från Stockholm har den norra 1:a klass vagnen [sic] indragen.

Tio minuter över sex kom det ett annat sms, denna gång om att tåget 06:41 går som en dubbeldäckare istället för ordinarie lok och vagn.

Men en halvtimme senare är vi tillbaka på temat "tåget saknar en förstaklassvagn". Och så fortsätter det resten av dagen. SJ gick bananas med den här informationen, hela sju sms får jag alltså som handlar om det här med förstaklassvagnar. Den största variationen (förutom att det handlade om lite olika avgångar) var att det ibland var den norra förstaklassvagnen som saknades, ibland den södra.

Man undrar ju - gick förstaklassvagnarna sönder en efter en under hela dagen? Det ter sig för mig osannolikt. De måste ju ha vetat hur många förstaklassvagnar de hade när de började arbetsdagen med att sätta ihop tåg, eller? Och i så fall, hade de inte kunnat bara skicka ett sms?

Hej! Idag är risken stor att du får åka med ett tåg som saknar en förstaklassvagn. Det kan vara den norra, det kan vara den södra. Hejdå!

Jag bjuder på den SJ, om ni skulle behöva den i framtiden.

Det var inte jag

I förrgår attackerades alltså en tågmästare på Uppsalapendeln av en resenär. For the record: det var inte jag.

Däremot har jag många gånger tänkt på hur jobbigt det måste vara att ha ett av Sveriges minst omtyckta företag som arbetsgivare. Oavsett om alla brister som resenärerna upplever beror på tågoperatörerna (i mitt fall SJ), Trafikverket, politikerna eller någon helt annan - så är det ju väldigt sällan ombordpersonalens fel när något går snett. Men det är de som står i skottgluggen, tillsammans med kollegorna på resebutikerna.

Av ombordpersonalen förväntar jag mig egentligen två saker. Ett trevligt bemötande, vilket man faktiskt oftast får, och viss grundläggande information när något inte funkar. Det senare är det väl lite sisådär med, men det är ju faktiskt inte alltid personalen själva har fått någon information att förmedla.

Så jag tycker nog lite synd om de som jobbar på t.ex. SJ. Så mycket skit de får ta för något de oftast inte kan rå för. Det har uppenbarligen sina nackdelar att representera ett av Sveriges sämsta företag.

I tid men stående

Hört på väg mellan Stockholm och Göteborg igår:

Vi har nu kört in förseningen och är i tid. Tyvärr blir vi stående här ett tag för att invänta tågmöte.

Tack Liza. Hoppas väntan inte blev alltför lång.

Påven är katolik

Ja, tänk - det snöade i år igen. I Uppsala ligger snön som mest kanske två centimeter djup, enligt min egen bedömning. Två centimeter låter inte som så mycket i mina öron. Räcker det verkligen för att skapa problem i tågtrafiken? Jodå, lika säkert som att påven är katolik räcker det med två centimeter snö för att sms:en om förseningar och inställda tåg ska börja trilla in.

Jag har slutat bli förvånad när det gäller snö och inställda tåg men blir ändå lite irriterad. För typiskt nog är det tåget jag tänkte ta helt inställt, så nu får jag vänta i en halvtimme. Minst.

Upp och ner

Igår på väg hem såg jag en - till synes nykter - snubbe försöka komma upp till plattformen genom att kliva på rulltrappan som gick nedåt. Lika snabbt som han hade klivit på rulltrappan åkte han ju av den igen men han höll sig som tur var på benen. Han skakade lite på huvudet åt sig själv som för att säga "jag fattar inte att jag precis gjorde det där" och klev på rätt rulltrappa, den som gick uppåt. Iskallt.

Det hade ju varit en sak om han hade varit upptagen med att sms:a eller av någon anledning kollade på mobilen, läste tidningen medan han gick eller något liknande. Men nu var det inte så. Han bara gick på fel rulltrappa. Jag har aldrig sett någon göra så förut. Stackarn måste ju ha haft en tuff vecka på jobbet eller något och varit lite trött i huvudet...

Det gjorde i alla fall min kväll, jag satt och log för mig själv hela vägen hem till Stockholm.

Tom Hanks i Pressbyråkeps

På väg hem igår gick jag in på Pressbyrån på Uppsala C. På Pressbyrån kostar en liten, vanlig svart kaffe 15 kronor. En espresso kostar också 15 kronor. De har ett erbjudande om kaffe med bulle för 20 kronor.

Snubben framför mig i kön ber om ett paket cigg och en espresso med bulle. Han ser ut att vara runt 35, talar bra svenska men bryter lite på engelska. Damen bakom kassan är äldre och - tänker jag - ser ganska trött ut på sitt jobb.

- Och så var det en kaffe med bulle, vanligt svart kaffe?
- Nej, espresso, tack.
- Enkel eller dubbel?
- Enkel.

Damen i kassan knappar in grejerna i kassaapparaten.

- Det blir 68 kronor då.
- Men var det inte kaffe med bulle för 20 kronor?
- Nej, det gäller bara om du tar svart kaffe.
- Eh, OK, då tar jag väl det då.

Snubben tittar bort mot kaffemaskinerna - priserna hänger ovanför.

- Men en espresso kostar ju lika mycket som en svart kaffe.
- Ja, men det är kombinationen med bullen...
- Eh, OK.
- ...annars går det inte. Det är kombinationen. Vill du fortfarande ha bullen?
- Ja.

Damen slutför de nödvändiga korrigeringarna i kassan.

- Så, då blir det 64 kronor istället.

Mannen får sin pappkopp, betalar och lommar iväg mot kaffemaskinen.

Jag står där och tänker. Vadå kombinationen med bullen? En espresso med bulle är också en kombination med en bulle. Jag förstår ingenting - vad försöker hon säga? Är det fel kombination? Är det en hemlig kod? För en stund känns det som att jag precis har bevittnat en scen ur nästa Dan Brown-roman. Jahaaaa - det är kombinationen med bullen! Kombinationen kommer att avslöja allt! Bullen är nyckeln! Ta rätt bulle och rätt sorts kaffe så kommer Tom Hanks dyka upp "under cover" bakom den andra kassan i en Pressbyråkeps och Illuminatifarbröderna som har haft en superhemlig sammankomst på lagret kommer bli alldeles förskräckta när de ser honom och så kommer de roffa åt sig så många Pressbyråservetter de kan bära och rusa upp mot Upptåget för att fly till Tierp.

- Nästa!

Jaha, ojdå, det var visst min tur. Jag vaknar till. Betalar för min cola. Och hoppas att snubben tryckte på espressoknappen ändå.

SJ-frukost

Imorse kom jag till Centralen med tio minuter till godo innan tåget skulle gå. Jag hade inte hunnit äta frukost hemma så jag bestämde mig för att utforska SJ-loungen och se om man iaf kunde hitta en knäckemacka.

Blev faktiskt positivt överaskad. Det fanns två olika sorters knäckebröd, drickyoghurt, vanlig yoghurt, flingor och müsli. Och så kaffe, te, juice och vatten så klart. Pålägg är ju en relevant del av frukostmackan, tycker jag, och på den fronten var utbudet tyvärr lite magert så det drar ner betyget lite. Sammanfattningsvis var det väl inte riktigt som en hotellfrukost, men inte långt ifrån heller så jag var trots allt lite imponerad.

Har svårt att se att det kommer bli en vana att äta frukost på SJ-loungen, men i nödlägen är det skönt att veta att det är ett gångbart alternativ. Om inte annat blir det ju mycket billigare än att köpa med sig en macka och juice från något av kaféerna i centralhallen - så det ska jag försöka undvika helt i framtiden.