Häromdagen kunde man i 18 minuter läsa en notis om en ny tåglinje, Blå tåget, som bland annat ska trafikera sträckan Uppsala-Stockholm.
Eller, trafikera och trafikera förresten, tåget gör en tur- och returresa om dagen. Och inte direkt i rusningstid heller; från Uppsala går det 12:09 och från Stockholm 14:17. Det lär ju knappast bli fullsatt...
Konkurrensfördelarna sägs vara gott om utrymme, bekväma säten och en restaurangvagn med mat lagad ombord. Det senare låter ju intressant, men är väl kanske egentligen avsett för de längre sträckorna. För jag har ju svårt att se att de har anpassat restiden mellan Stockholm och Uppsala för att man ska hinna få i sig lunchen (eller vad det nu heter om man väljer 14:17-alternativet) i lugn och ro. Men man får medge att restaurangvagnen i alla fall ser ganska trevlig ut, kolla själva.
En enkelbiljett kostar 125 kr på vardagar, vilket jag tycker låter lite väl saftigt, men jag ska nog ge det ett försök nästa gång jag skulle råka ha halvdag på jobbet. Så får vi se om Blå tåget blir en trevlig erfarenhet eller om det, liksom den klassiska attraktionen med samma namn på Gröna Lund, blir en ren skräckupplevelse. Jag återkommer med en rapport när jag har svaret.
14 december 2011
6 december 2011
Lögnare
SJ höjer priserna. Igen. Antingen är det dumt på ett kaxigt vis att göra det precis innan snön kommer. Eller så är det smart att göra det nu, innan snön kommer och när trafiken fakstiskt har funkat OK ett tag.
Den senaste prisjusteringen, som det så ofta heter på SJ-språk, gällde 10-resorskorten. Nu är det månadskorten som blir dyrare. Ungefär en hundring till (har jag hört, men inte bekräftat själv) får man punga ut om man pendlar mellan Stockholm och Uppsala.
SJ har i alla fall lärt sig sen sist att det är en bra idé att meddela sina kunder om förestående prishöjningar. Ja, jag väljer att kalla det för vad det är. Tydligen är det dyrare el och högre banavgifter som är anledningen denna gång. Skönt att veta att det inte går till chefsbonusar eller täcker upp tidigare förlustår då. Eller?
Sist man höjde priserna sa man från SJ-håll till UNT att det inte är aktuellt med fler prishöjningar i år. Men eftersom de nya priserna gäller från och med den 12 december har vi det nu svart på vitt - SJ är lögnare. Hade de velat undvika lögnarstämpeln hade de ju kunnat vänta typ en månad så att priserna höjdes nästa år men nu är det väl ingen som på allvar tror att folket på SJ är så utstuderade att de hade klarat av ett sådant drag? Och allvarligt talat hade jag blivit lika förbannad ändå.
Förut åkte jag faktiskt med 10-resorskortet. När priserna höjdes bytte jag till månadskort. Nu när priserna på månadskort höjs kanske jag får byta tillbaka igen - måste räkna på det. SJ tycks hur som helst vara ute för att klämma ur alla liiite mer, hela tiden.
Måtte de inte gå ut och säga nähmen, det rör sig ju bara om tre påsar chips...
Den senaste prisjusteringen, som det så ofta heter på SJ-språk, gällde 10-resorskorten. Nu är det månadskorten som blir dyrare. Ungefär en hundring till (har jag hört, men inte bekräftat själv) får man punga ut om man pendlar mellan Stockholm och Uppsala.
SJ har i alla fall lärt sig sen sist att det är en bra idé att meddela sina kunder om förestående prishöjningar. Ja, jag väljer att kalla det för vad det är. Tydligen är det dyrare el och högre banavgifter som är anledningen denna gång. Skönt att veta att det inte går till chefsbonusar eller täcker upp tidigare förlustår då. Eller?
Sist man höjde priserna sa man från SJ-håll till UNT att det inte är aktuellt med fler prishöjningar i år. Men eftersom de nya priserna gäller från och med den 12 december har vi det nu svart på vitt - SJ är lögnare. Hade de velat undvika lögnarstämpeln hade de ju kunnat vänta typ en månad så att priserna höjdes nästa år men nu är det väl ingen som på allvar tror att folket på SJ är så utstuderade att de hade klarat av ett sådant drag? Och allvarligt talat hade jag blivit lika förbannad ändå.
Förut åkte jag faktiskt med 10-resorskortet. När priserna höjdes bytte jag till månadskort. Nu när priserna på månadskort höjs kanske jag får byta tillbaka igen - måste räkna på det. SJ tycks hur som helst vara ute för att klämma ur alla liiite mer, hela tiden.
Måtte de inte gå ut och säga nähmen, det rör sig ju bara om tre påsar chips...
I väntan på en ny lokförare
Imorse hade jag ett tidigt möte så jag tog 07:11-tåget istället för det vanliga 08:11-tåget. Tur var väl det för 08:11-tåget blev inställt fick jag lära mig av ett sms som kom efter att det skulle ha gått. I vanlig ordning alltså.
På jobbet fick jag höra en historia som kanske kan förklara varför tåget blev inställt. Min kollegas hustru satt nämligen på ett tåg som helt plötsligt stannade någonstans ute på vischan mellan Uppsala och Stockholm. Man fick veta att tåget hade kört förbi två stoppsignaler och att tåget då stannar automatiskt. Inte nog med det, utan att när det här sker så ska lokföraren omedelbart tas ur tjänst. Så där står tåget mitt i ingenstans och väntar på att en ny lokförare ska komma dit för att köra tåget vidare. Det är oklart hur stor förseningen blev, jag får be min kollega kolla med sin fru...
Hur som helst ger ju den här historien upphov till en del frågor. Varför är det acceptabelt att köra förbi en stoppsignal? Vad höll lokföraren på med som gjorde att han missade två stoppsignaler? Hur tar sig en ny lokförare ut till tåget som står på spåren mitt i ingenstans? Kanske får vi svaren i morgondagens tidning. Hoppas i alla fall att lokföraren inte råkade ut för något allvarligt utan att felet kanske snarare var av teknisk karaktär.
I övrigt måste jag säga att jag är mycket nöjd med brsiten på snö hittills den här säsongen. Det gör ju att SJ och Trafikverket faktiskt funkar helt OK. Vilket i sin tur medför idétorka här på bloggen... Den riktiga prövningen kommer väl när snön ligger mer än 2 cm djup - om ni kan hålla ut till dess så ska ni nog se att det blir fart på skrivandet också!
På jobbet fick jag höra en historia som kanske kan förklara varför tåget blev inställt. Min kollegas hustru satt nämligen på ett tåg som helt plötsligt stannade någonstans ute på vischan mellan Uppsala och Stockholm. Man fick veta att tåget hade kört förbi två stoppsignaler och att tåget då stannar automatiskt. Inte nog med det, utan att när det här sker så ska lokföraren omedelbart tas ur tjänst. Så där står tåget mitt i ingenstans och väntar på att en ny lokförare ska komma dit för att köra tåget vidare. Det är oklart hur stor förseningen blev, jag får be min kollega kolla med sin fru...
Hur som helst ger ju den här historien upphov till en del frågor. Varför är det acceptabelt att köra förbi en stoppsignal? Vad höll lokföraren på med som gjorde att han missade två stoppsignaler? Hur tar sig en ny lokförare ut till tåget som står på spåren mitt i ingenstans? Kanske får vi svaren i morgondagens tidning. Hoppas i alla fall att lokföraren inte råkade ut för något allvarligt utan att felet kanske snarare var av teknisk karaktär.
I övrigt måste jag säga att jag är mycket nöjd med brsiten på snö hittills den här säsongen. Det gör ju att SJ och Trafikverket faktiskt funkar helt OK. Vilket i sin tur medför idétorka här på bloggen... Den riktiga prövningen kommer väl när snön ligger mer än 2 cm djup - om ni kan hålla ut till dess så ska ni nog se att det blir fart på skrivandet också!
30 november 2011
Dagens ros
Imorse höll jag på att missa tåget för att caféet där jag ibland köper frukost att ta med mig har ny, alldeles för långsam, personal. Ibland har jag till och med fått lämna kön och strunta i frukosten för att hinna med tåget - bara för att snubben är för långsam. Det är inte han som får dagens ros.
Nej, dagens ros går istället till en SJ-anställd. Jag tror hon heter Cathrin (försökte lägga namnbrickan på minnet). När jag kom till spår 3 typ en minut innan avgång - med frukost, som tur var - noterade jag att en annan resenär tappade sitt kort. Hon plockade upp det, blippade det och gick - till synes lite skakad - mot tåget.
Jag fattade inte riktigt varför såg så skärrad ut förrän Cathrin kom fram, la en hand på den unga kvinnans axel och sa: den här dagen började inte så bra för dig - först ramlade du och sen tappade du kortet... Gick det bra? Kvinnan svarade att det gick sådär och sedan något annat som jag inte riktigt hörde. Den fantstiska Cathrin säger då: men du, ta och sätt dig här i första klass, så får du det lugnt och skönt och kan koppla av lite, och så ger hon den unga kvinnan en sista tröstande klapp på ryggen.
Cathrin - hatten av till dig!
Nej, dagens ros går istället till en SJ-anställd. Jag tror hon heter Cathrin (försökte lägga namnbrickan på minnet). När jag kom till spår 3 typ en minut innan avgång - med frukost, som tur var - noterade jag att en annan resenär tappade sitt kort. Hon plockade upp det, blippade det och gick - till synes lite skakad - mot tåget.
Jag fattade inte riktigt varför såg så skärrad ut förrän Cathrin kom fram, la en hand på den unga kvinnans axel och sa: den här dagen började inte så bra för dig - först ramlade du och sen tappade du kortet... Gick det bra? Kvinnan svarade att det gick sådär och sedan något annat som jag inte riktigt hörde. Den fantstiska Cathrin säger då: men du, ta och sätt dig här i första klass, så får du det lugnt och skönt och kan koppla av lite, och så ger hon den unga kvinnan en sista tröstande klapp på ryggen.
Cathrin - hatten av till dig!
11 november 2011
Tåget kommer nu att gå rätt väg
Sex minuter innan avgång får man ett sms:
[Tåget] från Stockholm C mot Uppsala kommer att gå via Arlanda (och ej via Märsta) pga ett signalfel. Mvh SJ.
OK, det var ju i och för sig bra för folk att veta om de hade tänkt åka till Märsta. Och för folk som eventuellt tänkte passa på att åka med till Arlanda. Det lustiga är sms:et som kom en halvtimme senare, dvs tio minuter innan det borde ha varit framme i Uppsala:
[...] tåget kommer nu att gå rätt väg, via Märsta (och ej via Arlanda) då signalfelet är åtgärdat. Mvh SJ.
Först ska man till Märsta. Sen ska man inte till Märsta, utan till Arlanda. Sen ska man inte till Arlanda, utan till Märsta. Men det får resenärerna veta det först när tåget har passerat både Märsta och Arlanda.
Hur man än vrider och vänder på det blev alla blåsta, både de som skulle till Märsta med skippade tåget på grund av det första sms:et och de som trodde att de kunde åka med till Arlanda men som fick åka förbi Märsta istället.
Sen kan man ju i och för sig fundera på formuleringen tåget kommer nu att gå... Det antyder ju att det inte alls är för sent hoppa på eller av (beroende på vart man ska). Men det sms:et kom ju nästan en halvtimme efter utsatt avgångstid. Var det försenat? Vet inte - det fick man inget sms om.
Fotnot: det kan ju ha varit mobilnätet som var segt imorse och som gjorde att det andra sms:et kom så sent... Men jag orkar inte starta en till blogg om mobilnätet, så det får bli SJ som får skulden den här gången också.
[Tåget] från Stockholm C mot Uppsala kommer att gå via Arlanda (och ej via Märsta) pga ett signalfel. Mvh SJ.
OK, det var ju i och för sig bra för folk att veta om de hade tänkt åka till Märsta. Och för folk som eventuellt tänkte passa på att åka med till Arlanda. Det lustiga är sms:et som kom en halvtimme senare, dvs tio minuter innan det borde ha varit framme i Uppsala:
[...] tåget kommer nu att gå rätt väg, via Märsta (och ej via Arlanda) då signalfelet är åtgärdat. Mvh SJ.
Först ska man till Märsta. Sen ska man inte till Märsta, utan till Arlanda. Sen ska man inte till Arlanda, utan till Märsta. Men det får resenärerna veta det först när tåget har passerat både Märsta och Arlanda.
Hur man än vrider och vänder på det blev alla blåsta, både de som skulle till Märsta med skippade tåget på grund av det första sms:et och de som trodde att de kunde åka med till Arlanda men som fick åka förbi Märsta istället.
Sen kan man ju i och för sig fundera på formuleringen tåget kommer nu att gå... Det antyder ju att det inte alls är för sent hoppa på eller av (beroende på vart man ska). Men det sms:et kom ju nästan en halvtimme efter utsatt avgångstid. Var det försenat? Vet inte - det fick man inget sms om.
Fotnot: det kan ju ha varit mobilnätet som var segt imorse och som gjorde att det andra sms:et kom så sent... Men jag orkar inte starta en till blogg om mobilnätet, så det får bli SJ som får skulden den här gången också.
28 oktober 2011
En tyst överenskommelse
Bland pendlarna som känner till husdjurskupén finns det en tyst överenskommelse. Sätter man sig där ska man vara tyst. Man får prata, men det ska vara lågmält. Och man sätter sig aldrig rakt mittemot någon. Det senare gäller i och för sig generellt; på de ställen det finns stolar placerade mot varandra sätter man sig bara inte rakt mitt emot. Man sätter sig snett mittemot, på diagonalen ifrån varandra. På det sättet kan alla sträcka ut benen om de vill. Extra mycket gäller den här regeln i husdjurskupén. Tyvärr finns det folk som inte har förstått det här.
Jag drabbades av en av dem i förrgår på min hemresa. Jag hade satt mig i nämnda kupé och stängt dörrarna bakom mig, så som jag oftast gör i ett försök att markera att det här är ingen husdjurskupé - det är en tyst kupé. Längst in satt det en kvinna och läste tidningen. Jag kände inte igen henne, men jag såg på henne att hon kände till reglerna. Skönt.
Precis innan vi börjar rulla hör jag en gäll och mycket högludd röst komma emot vår kupé. Rösten tillhör en ung kvinna i kanske 20-årsåldern som pratar i mobil. Jag utgår från att hon ska notera min osynliga skylt med villkor för att få sätta sig i kupén och att hon bara kommer gå förbi. Det gör hon inte. Istället sliter hon upp dörren och slänger sig ner mittemot mig. Hon bryr sig inte om att stänga dörren efter sig. Det tar ett tag för det här att sjunka in. Hon pratar jättehögt i mobil OCH hon sätter sig mittemot mig. Å nej. Tidningskvinnan och jag utbyter en blick. Sen börjar tåget rulla.
Den unga kvinnans samtal handlar i början om en jobbintervju. Meh, ja visste ju inte va ja skulle säga liksom, va va de för fråga?! Sen övergår det till att handla om någon fest i fredags. Därefter om någon kille. Åh, ja bah: men asså - ååååh, han é såååå hiiiimla snyyyyggg! Åh han bah, åh ja bah, och hon bah...
Så där höll det på. Jag sökte ögonkontakt men fick ingen. Övervägde att ta fram min mobil och försöka matcha henne i hennes störighet. Men insåg snabbt att jag aldrig skulle kunna vara så störig som hon var, och hon skulle förmodligen inte märka det hur som helst. Kvinnan med tidningen fick nog. Hon fnös, suckade, reste sig upp, tog sin väska och lämnade kupén. Bakom sig smällde hon igen skjutdörrarna jättehårt. Meh: guuud, ojdå, va va de me henne då?, var det enda tjejen i mobil sa. Sen fortsatte hon babbla om något ännu mer ointressant än festen i fredags och den så hiiiimla snygga killen. Jag funderade på att göra likadant, men skulle det vara ett tecken på nederlag? Skulle jag verkligen ge den här störiga människa hela husdjurskupén för sig själv? Skulle poängen framgå om jag också smällde igen dörren i ansiktet på henne? Nej, jag skulle nog inte ge upp... Mina funderingar avbröts av biljettkontroll.
Den unga kvinnan hade ingen biljett, så hon köpte en direkt av konduktören. Fortfarande pratandes i mobil. Det kostar egentligen 100 kronor extra att köpa biljett ombord. Jag log för mig själv. Yes! Sucker!, tänkte jag. Sen bjöd konduktören på den extra avgiften så hon slapp de där extra 100 kronorna. Nej, varför?! Ingen anledning, konduktören ville bara vara snäll. Jag blev gruvligt besviken, jag ville ju att hon skulle få betala dubbel extra avgift. 100 kronor för att hon inte köpte biljett innan hon klev på tåget och 100 kronor till för att hon var störig och bröt mot husdjurskupéreglerna. Men så blev det alltså inte.
Mitt sista hopp för att få slut på lidandet stod till radioskuggan mellan Knivsta och Märsta. Jag har aldrig träffat någon som har täckning på mobiltelefonen mellan Knivsta och Märsta. Oftast upplever jag det som lite irriterande - "connection error" är inte kul när man spelar Word Feud. Men nu längtade jag. Tjejen i mobil var min värsta mardröm och jag föreställde mig att hennes värsta mardröm måste vara att tappa täckningen. Så jag längtade. Och så hände det. Hallå? Hallå? Haaaallååå? Yes!
Det blev inget mer mobiltjatter på resten av den resan. Hon satte förvisso på musik i sina utåtriktade hörlurar men det var i alla fall bättre än att sitta och lyssna på henne snacka. Det sista jag såg av tjejen var när vi hade klivit av på Stockholm C. Hon bad någon om eld och tände en cigarett. Sen gick hon in i stationshuset. Med sin tända cigg.
Jag drabbades av en av dem i förrgår på min hemresa. Jag hade satt mig i nämnda kupé och stängt dörrarna bakom mig, så som jag oftast gör i ett försök att markera att det här är ingen husdjurskupé - det är en tyst kupé. Längst in satt det en kvinna och läste tidningen. Jag kände inte igen henne, men jag såg på henne att hon kände till reglerna. Skönt.
Precis innan vi börjar rulla hör jag en gäll och mycket högludd röst komma emot vår kupé. Rösten tillhör en ung kvinna i kanske 20-årsåldern som pratar i mobil. Jag utgår från att hon ska notera min osynliga skylt med villkor för att få sätta sig i kupén och att hon bara kommer gå förbi. Det gör hon inte. Istället sliter hon upp dörren och slänger sig ner mittemot mig. Hon bryr sig inte om att stänga dörren efter sig. Det tar ett tag för det här att sjunka in. Hon pratar jättehögt i mobil OCH hon sätter sig mittemot mig. Å nej. Tidningskvinnan och jag utbyter en blick. Sen börjar tåget rulla.
Den unga kvinnans samtal handlar i början om en jobbintervju. Meh, ja visste ju inte va ja skulle säga liksom, va va de för fråga?! Sen övergår det till att handla om någon fest i fredags. Därefter om någon kille. Åh, ja bah: men asså - ååååh, han é såååå hiiiimla snyyyyggg! Åh han bah, åh ja bah, och hon bah...
Så där höll det på. Jag sökte ögonkontakt men fick ingen. Övervägde att ta fram min mobil och försöka matcha henne i hennes störighet. Men insåg snabbt att jag aldrig skulle kunna vara så störig som hon var, och hon skulle förmodligen inte märka det hur som helst. Kvinnan med tidningen fick nog. Hon fnös, suckade, reste sig upp, tog sin väska och lämnade kupén. Bakom sig smällde hon igen skjutdörrarna jättehårt. Meh: guuud, ojdå, va va de me henne då?, var det enda tjejen i mobil sa. Sen fortsatte hon babbla om något ännu mer ointressant än festen i fredags och den så hiiiimla snygga killen. Jag funderade på att göra likadant, men skulle det vara ett tecken på nederlag? Skulle jag verkligen ge den här störiga människa hela husdjurskupén för sig själv? Skulle poängen framgå om jag också smällde igen dörren i ansiktet på henne? Nej, jag skulle nog inte ge upp... Mina funderingar avbröts av biljettkontroll.
Den unga kvinnan hade ingen biljett, så hon köpte en direkt av konduktören. Fortfarande pratandes i mobil. Det kostar egentligen 100 kronor extra att köpa biljett ombord. Jag log för mig själv. Yes! Sucker!, tänkte jag. Sen bjöd konduktören på den extra avgiften så hon slapp de där extra 100 kronorna. Nej, varför?! Ingen anledning, konduktören ville bara vara snäll. Jag blev gruvligt besviken, jag ville ju att hon skulle få betala dubbel extra avgift. 100 kronor för att hon inte köpte biljett innan hon klev på tåget och 100 kronor till för att hon var störig och bröt mot husdjurskupéreglerna. Men så blev det alltså inte.
Mitt sista hopp för att få slut på lidandet stod till radioskuggan mellan Knivsta och Märsta. Jag har aldrig träffat någon som har täckning på mobiltelefonen mellan Knivsta och Märsta. Oftast upplever jag det som lite irriterande - "connection error" är inte kul när man spelar Word Feud. Men nu längtade jag. Tjejen i mobil var min värsta mardröm och jag föreställde mig att hennes värsta mardröm måste vara att tappa täckningen. Så jag längtade. Och så hände det. Hallå? Hallå? Haaaallååå? Yes!
Det blev inget mer mobiltjatter på resten av den resan. Hon satte förvisso på musik i sina utåtriktade hörlurar men det var i alla fall bättre än att sitta och lyssna på henne snacka. Det sista jag såg av tjejen var när vi hade klivit av på Stockholm C. Hon bad någon om eld och tände en cigarett. Sen gick hon in i stationshuset. Med sin tända cigg.
27 oktober 2011
Obegränsat med riskakor
För någon vecka sen fick jag ett brev från SJ. Det innehöll ett SJ-priokort. Ett svart SJ-priokort.
Den spontana reaktionen var: äntligen! Jag har ändå pendlat i fyra år, men det är först nu jag får ett svart SJ-priokort. Det kändes stort på något sätt, som att en magisk gräns var uppnådd.
Men sen funderade jag lite på vad det egentligen betyder. För det första betyder det att jag får några saker. Gratis internet ombord, alla dagar i veckan. Jag får också tillgång till SJ-koungen i Göteborg och Stockholm. Och så får jag någon slags förtur i SJ:s resebutiker.
För det andra betyder det att jag för första gången någonsin gett SJ minst 25 000 kronor under ett års tid. Jag gillar ju egentligen inte att ha uppnått denna magiska gräns. Antingen för att det är en bitter påminnelse om SJ:s konstanta prishöjningar. Eller för att det är ett tecken på dubbelmoral (eller i bästa fall bristande logik) från min sida: hur kan jag hata SJ mer än någonsin samtidigt som jag aldrig tidigare har gett dem så mycket pengar som nu?
Intressant blir det också när man bryter ner "förmånerna" som kommer med det svarta SJ-priokortet. Gratis internet ombord, alla dagar i veckan? Regionaltågen har ju inte ens internet. Tillgång till loungen i Göteborg? Ja, det säger ju sig självt... Och tror de på allvar att jag kommer gå upp en halvtimme tidigare för att hinna hänga lite på loungen i Stockholm för att äta obegränsat med riskakor innan jag åker till jobbet? Förtur på resebutiken? Jag har extremt sällan i resebutiken att göra, jag fyller på mitt pendlarkort i maskinerna på perrongen. Så vad de egentligen gör är att erbjuda en massa saker som vid en första anblick verkar schyssta, men som egentligen är rätt innehållslösa och/eller svårutnyttjade om man är en pendlare mellan Stockholm och Uppsala. Det skulle vara riskakorna då, undrar om man får smita in och bara stoppa på sig ett gäng riskakor att ta med sig på tåget?
Eftersom jag har så svårt att se fördelarna med ett svart SJ-priokort måste ju målet till nästa år att återgå till grå medlemsnivå. Jag vill betala mindre än 25 000 kronor om året för mitt pendlande med SJ - det är målet. Men jag ska fortsätta registrera poäng på allt jag köper annars är det ju fusk.
Den spontana reaktionen var: äntligen! Jag har ändå pendlat i fyra år, men det är först nu jag får ett svart SJ-priokort. Det kändes stort på något sätt, som att en magisk gräns var uppnådd.
Men sen funderade jag lite på vad det egentligen betyder. För det första betyder det att jag får några saker. Gratis internet ombord, alla dagar i veckan. Jag får också tillgång till SJ-koungen i Göteborg och Stockholm. Och så får jag någon slags förtur i SJ:s resebutiker.
För det andra betyder det att jag för första gången någonsin gett SJ minst 25 000 kronor under ett års tid. Jag gillar ju egentligen inte att ha uppnått denna magiska gräns. Antingen för att det är en bitter påminnelse om SJ:s konstanta prishöjningar. Eller för att det är ett tecken på dubbelmoral (eller i bästa fall bristande logik) från min sida: hur kan jag hata SJ mer än någonsin samtidigt som jag aldrig tidigare har gett dem så mycket pengar som nu?
Intressant blir det också när man bryter ner "förmånerna" som kommer med det svarta SJ-priokortet. Gratis internet ombord, alla dagar i veckan? Regionaltågen har ju inte ens internet. Tillgång till loungen i Göteborg? Ja, det säger ju sig självt... Och tror de på allvar att jag kommer gå upp en halvtimme tidigare för att hinna hänga lite på loungen i Stockholm för att äta obegränsat med riskakor innan jag åker till jobbet? Förtur på resebutiken? Jag har extremt sällan i resebutiken att göra, jag fyller på mitt pendlarkort i maskinerna på perrongen. Så vad de egentligen gör är att erbjuda en massa saker som vid en första anblick verkar schyssta, men som egentligen är rätt innehållslösa och/eller svårutnyttjade om man är en pendlare mellan Stockholm och Uppsala. Det skulle vara riskakorna då, undrar om man får smita in och bara stoppa på sig ett gäng riskakor att ta med sig på tåget?
Eftersom jag har så svårt att se fördelarna med ett svart SJ-priokort måste ju målet till nästa år att återgå till grå medlemsnivå. Jag vill betala mindre än 25 000 kronor om året för mitt pendlande med SJ - det är målet. Men jag ska fortsätta registrera poäng på allt jag köper annars är det ju fusk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)