SJ rättar

Igår fick jag följande sms klockan sex på morgonen:

Tåg 808 den 25 oktober med avgångstid 07:11 från Stockholm saknar den södra förstaklassvagnen.

Jag har skrivit om den här typen av sms förut och undrar fortfarande vem som bryr sig? Finns det folk som avstår från att ta just det tåget för att en av två förstaklassvagnar saknas? Det måste det ju göra – annars skulle väl inte SJ hålla på sådär?

Nåja, sms om saknade förstaklassvagnar är i sig inget nytt – jag får dem hela tiden. Det som var nytt, däremot, var sms:et jag fick 43 minuter senare:

Rättelse av tidigare sms: Det är den norra [min fetmarkering] förstaklassvagnen som saknas på tåg 808 med avgångstid klockan 07:11 från Stockholm. Mvh SJ AB

Det här belyser ju problematikens verkliga komplexitet. Inte bara ska folk ta ställning till om de vill åka med eller inte baserat på att en förstaklassvagn saknas, de ska dessutom fundera på om de kan tänka sig att åka till jobbet i den norra eller den södra delen av samma tåg.

Själv föredrar jag husdjurskupén och oftast finns det bara en sådan. Så jag behöver sällan reflektera över nord/syd-grejen – jag följer efter hundarna. Men det var ju ändå intressant att inse att avsaknaden av förstaklassvagnar har fler dimensioner än en. Tack för det SJ.

Volymkontroll tack

Klockan är 07:12.

Sprak, knaster, knaster, sprak. JAAA, DÅ HÄLSAR VI ALLA HJÄRTLIGT VÄLKOMNA OMBORD PÅ SJ:S REGIONALTÅG 808 MOT MÄRSTA, KNIVSTA OCH UPPSALA. VI PÅBÖRJAR ALLDELES STRAX BILJETTVISERINGEN OCH ÄR TACKSAMMA OM NI HAR BILJETTER OCH EVENTUELLA RABATTKORT NÄRA TILL HANDS. OCH SÅ VILL VI PASSA PÅ OCH ÖNSKA ALLA EN TREVLIG RESA! Knaster, sprak.

De har gjort det igen. Misslyckats med att ställa in en vettig volym på högtalarsystemet. Var man inte vaken innan man klev ombord så är man det definitivt när de har basunerat ut sin morgonhälsning i 130 decibel. Har man problem med att höra sin väckarklocka på morgonen kan jag rekommendera att spela in SJ-meddelanden när de har Lordi-volym på högtalarsystemet, och ha det som väckarklocka. Man vaknar varje gång, narkoleptiker eller ej.

Jag är en sådan där person som det tar ett tag för att vakna. Som föredrar en lite mer dämpad ljudnivå runtomkring sig tills man har vaknat ordentligt. Som sneglar irriterat på folk som äter knäckebröd till frukost i min närhet. Och så bjuder SJ på en hälsning som lika gärna kunde ha varit ett flyglarm. Inte en bra start på dagen. Så snälla SJ, kan ni inte försöka ställa in högtalarsystemet på en vettig volym?

Ibland är volymen alldeles för låg också. Då hör man bara en viskning, som när de viskar i reklamfilmer för att man ska bli lite upphetsad över ett schampoo med vitt te och litchi (eller vad de nu har för mat i hårprodukterna nu för tiden). Va? Sa hon My Toyota is fantastic? Eller var det en Schweppes-reklam jag precis hörde? Nej, det måste ha varit något om att de tre sista vagnarna inte kommer in till plattformen i Märsta. Nåja, jag föredrar viskningarna. I alla fall strax efter sju på morgonen. Och förutsatt att det inte är en försening de pratar om, då vill man ju gärna höra vad de säger.

Något som är nästan lika irriterande som SJ:s felkalibrerade högtalarsystem är alla dessa feldesignade hörlurar som folk går runt med. Det kanske jag som har missförstått något, men jag trodde att det var meningen att ljudet skulle gå in i örat på den som har hörlurarna på sig. Inte utåt, mot alla som sitter runtomkring.

Särskilt dåliga är Apples standard-hörlurar. För det första fattar jag inte hur det är tänkt att man ska få in dem i örat. De är så stora att man skulle kunna tro att de var designade för elefanter. Eller Shane McGowan (större människoöron får man leta efter). För det andra så läcker de ljud som Wikileaks läcker statshemligheter. Jag hör ofta precis allting från någon annans hörlurar. Och jag vill inte höra precis allting från någon annans hörlurar.

Om det inte är designfel så måste det vara brukarna som inte förstår hur hörlurarna ska användas. Ibland tror jag verkligen att folk sätter i hörlurarna åt fel håll. Det hela förstärks naturligtvis av att folk har alldeles för hög volym, särskilt för att vara halv sju på morgonen. Och ytterligare av att det oftast är techno man hör. Jag står inte ut. Så kära medresenär: ser du de där små, små hålen på hörlurarna? De ska vara riktade inåt, mot din egen trumhinna.

30 dagars blippande

I ett inlägg för några dagar sedan påstod jag att jag skulle övergå till att pendla med SL och UL, nu när SJ höjde priserna på 10-resorskortet. Jag övervägde det på allvar. Men gjorde det ändå inte till slut. Priset på SJ:s 30-dagarskort förblev nämligen oförändrat så jag slog till med ett sånt istället.

Med mitt nya kort får jag resa obegränsat i 30 dagar. Det enda jag måste göra är att hålla upp det vid kortavläsningsmaskinerna inför varje resa för att "blippa" det. Jag förstår inte varför. Visst, det är ingen stor grej men jag förundras ändå av att det ska behövas. Jag frågade en tågvärd varför jag måste blippa kortet när jag ändå får resa obegränsat med det. Jo, förstår ni, det är tydligen så att tågvärdarnas apparater inte kan läsa av den typen av kort.

När jag för några dagar sedan blippade mitt 10-resorskort fick jag en märklig signal. Jag frågade därför en tågvärd om det hade registrerats. Han scannade av kortet, och visst hade det registrerats. Han kunde dessutom se hur många av mina 10 resor jag hade kvar. Inte nog med det, utan han kunde också se att jag hade ett saldo på tre kronor (från den tiden jag fyllde på kortet med pengar istället för med resor). Men man kan alltså inte se att jag har ett 30-dagarskort.

Hur svårt kan det vara? Det känns som att vilken programmerare som helst skulle kunna fixa det där på en förmiddag. Det enda som behövs är att det står att det är ett 30-dagarskort och vilket datum det köptes (eller går ut). Eventuella programmerare som läser denna blogg får gärna upplysa mig om vari svårigheterna ligger, när tågvärdarnas apparater uppenbarligen klarar att läsa av en massa annan information. Cc:a gärna SJ också, om ni kommer på en lösning. Men tills dess får jag väl fortsätta med blippandet.



PS. 30-dagarskortet sitter på samma fysiska plastkort som det jag hade som 10-resorskort förut. Tydligen ska man kunna byta korttyp själv i de blå maskinerna. När jag försökte gick det inte. Så jag gick in i resebutiken och de gjorde det åt mig. Mot en avgift, naturligtvis.

Åk en - betala för två

I lördags var det "Studieförbundens dag" i Uppsala. Det var också "Kulturnatten". Det var mycket folk på stan - oklart om de var där mest för det ena eller det andra.

Precis innan tåget rullar in i Uppsala kommer ett utrop i högatalarsystemet. Jaaa, då rullar vi strax in i Uppsala... Och så kan jag meddela att man dagen till ära kan köpa två biljetter till priset av en om man går in på SJ:s resebutik mellan 10 och 14.

Jaha, det var ju intressant. Nu har ju jag pendlarkort, men om jag hade velat köpa en enkelresa till Uppsala hade jag kanske velat ha den informationen innan jag köpte biljetten. Inte precis innan jag kommer fram. Och med tanke på prishöjningarna som genomfördes helt nyligen trodde jag att den nya policyn var åk en - betala för två.

Kanske var det här utspelet ett försök att lägga lite plåster på såren, för SJ:s ursäkter för den uteblivna informationen om prishöjningarna har varit ett skämt. Några av de bästa listas här nedan, lite fritt översatta.

Vi trodde inte att folk skulle bli så upprörda - det rör sig bara om en generell höjning på tre procent. Ärligt talat, går folk på det där? För personligen så bryr jag mig inte vad ni höjer priset med i snitt. Det är för mig helt irrelevant vad det kostar att pendla i Västernorrland. Däremot bryr mig om vad det kostar att pendla mellan Stockholm och Uppsala - och där är det inga tre procent, utan 23.

Vi visste inte att det fanns en efterfrågan på sådan information. Testa att läsa tidningen från förra gången ni höjde priserna.

Vi brukar inte informera om generella prisjusteringar, vilket företag gör det? Tja... SL, för att ta ett exempel från er egen bransch. Säga vad man vill om att SL höjer priserna men det fanns åtminstonne information, både på deras hemsida och genom att pressmeddelande skickades ut.

Bara för att nämna några exempel. Det roliga är att inte ens när SJ har information som kan vara gynsam för dem att sprida - till exempel nu när de hade ett erbjudande som faktiskt kunde verka lockande för folk - kan de sprida den på ett vettigt sätt. Att vara informationschef på SJ måste vara världens svåraste jobb.



Fotnot: generella prisjusteringar betyder på SJ-språk prishöjningar. Jag har aldrig varit med om att en justering har gått nedåt.

Via Kina och Märsta

På väg hem efter lite helgjobb i Uppsala i lördags stannar vi som vanligt i Knivsta. In i kupén kliver en kvinna i 40-45-årsåldern med sin son som ser ut att vara kanske åtta.

En lång diskussion, eller kanske snarare monolog, uppstår kring huruvida sonen eller modern ska sitta närmast fönstret. Sonen har inga synpuynkter. Modern diskuterar mest med sig själv. Jag börjar redan här bli irriterad, för jag tycker det är en rätt trivial sak och det är fler som sitter i kupén som kanske inte är intresserade av för- och nackdelarna med att sitta vid just fönstret.

När de väl har satt sig börjar morsan igen. Den här gången handlar det om huruvida det är bättre att åka framlänges eller baklänges. Sonen svarar ytterst sällan - mest sitter han och stirrar ut genom fönstret - och när han gör det är det med ett ja, eller nej. Eller det spelar ingen roll. Morsan förstår fortfarande inte att sonen inte är så intresserad av just det här meningsutbytet. Hon babblar på ändå.

Jag tittar på sonen och tycker han verkar vara en synnerligen väluppfostrad grabb. Han svarar sin hulda moder troget och inte otrevligt - trots att det är helt uppenbart att han inte bryr sig ett dugg om vad det nu är hon pladdrar om. Vi andra bryr oss ännu mindre, jag känner ju inte henne men tvingas ändå utstå hennes verbala lösaktighet. Jag vill mest att det ska vara tyst så att jag kan koncentrera mig på min Word feud-match [typ Alfapet på mobilen].

Det blir för en stund tyst. Tills morsan börjar harkla sig. Typ oavbrutet. Och inte små, torra harklingar av typen "ursäkta, jag vill gärna ha lite uppmärksamhet". Långa, slemmiga, högljudda harklingar. Seriöst? Ser hon inte att vi är fler som sitter här? I Kina, har jag hört, är det rätt accepterat att både harkla sig och spotta ut eventuellt slem i princip var som helst. Men nu var vi inte i Kina, utan i Knivsta. Och sist jag kollade är det inte riktigt lika kulturellt accepterat i Knivsta att ge ifrån sig guturala harkelljud bland sina medmänniskor.

Jag hade god lust att säga något. Men vågade inte. Jag testade att stirra ut henne. Hon såg att jag tittade på henne vid ett par tillfällen. Men hon fortsatte att hiva upp sitt slem och - antar jag - svälja det igen. Nästan upproriskt gjorde hon det till och med medan hon tittade mig djupt i ögonen.

Efter en stunds äckel kommer hon på en annan sak att prata med sig själv om. Huruvida sonen ska läsa Kalle Anka eller du vet, den där boken där man lär sig om hur allting funkar. Min hjärna arbetar febrilt - menar hon Bibeln? Kanske, jag vet inte. Eller någon Tom Tits-bok? Det är svårt att tänka när morsan mellan sina harklingar pratar med sig själv om huruvida Kalle eller den andra boken passar bäst. Och så åker de ju baklänges - är det så bra att läsa då? Lång monolog igen. Sonen bryr sig inte, han vill förmodligen att hon ska vara tyst. Till slut får han Kalle Anka. Och det blir tyst. Det enda som ackompanjerar tågens rytmiska dunkande är morsans harklingar. Hela vägen in till Stockholm C.

SJ höjer priserna - igen

Det finns inga ord för att beskriva hur mycket jag hatar det och hur förbannad jag blir när jag tänker på det. Jag talar om företaget som konstant hamnar nära botten när i Svenskt Kvalitetsindex gör sina kundnöjdhetsmätningar. Jag talar om SJ.

Idag har de gjort det igen - höjt priserna. I smyg. Ingen information någonstans. Inte på hemsidan. Inte på perronger. Inte ombord. Jag frågade båda nötterna till tågvärdar på tåget hem om de visste något om prishöjningarna. Nöt A hade ingen aning och trodde att jag snackade om SL:s prishöjningar. Nej, jag talar om prishöjningarna som din egen arbetsgivare genomför. Nöt B sa att han hade skummat något om det på intranätet, men visste inte så mycket mer. Det är mycket möjligt att SJ har meddelat sina anställda att det kommer en prishöjning, förmodligen ett meddelande i stil med: imorgon måste alla tågvärdar ha hjälm till sin uniform. Vi har höjt priserna rätt rejält och det kan bli upplopp bland resenärerna. Men sin fula vana trogen skiter SJ högaktligen i att informera sina kunder om sådant som är relevant för resandet, som till exempel att de höjer priserna. Samtidigt fortsätter sms:en att rulla in. Inställda tåg. Försenade tåg. Tåg med fel vagnsammansättning. Vad fan är det jag betalar för egentligen?

Hur mycket höjs priserna då? Ja, SJ:s brist på information genomsyrar liksom alla aspekter av företaget. På webben går det inte att ta reda på några priser över huvud taget om man inte köper enskilda resor. Vad ett pendlarkort kostar framgår liksom inte någonstans. Alternativet är att gå in i en resebutik. Som pendlare gör man väldigt sällan det, man fyller på sitt kort i automaterna som finns på stationerna istället. Imorgon ska jag dock för er skull, kära läsare, försöka överkomma mina kräkreflexer och ta mig in i en av SJ:s resebutiker och fråga. Förutsatt att de vet, förstås.

Så här mycket kan jag dock avslöja redan nu. Ett klippkort om 10 resor, kostade fram till igår 514 kronor. Nöt B, här ovan, mumlade något om en generell prishöjning på 3 procent - trodde han. Några minuter tidigare hade jag fyllt på mitt kort - och nästan svimmat - så jag hade ju facit. Eh, testa att lägga en tvåa framför den siffran så träffar du mitt i prick kompis. Vi snackar alltså 23 procent. Inte tre. 23.

Hur SJ har mage att höja priserna så mycket, trots två katastrofala år i rad ur kundperspektiv och två framgångsrika år ur vinstmaximeringsperspektiv övergår mitt förstånd. Varför ska jag betala, och inte bara det utan betala mer, för något som i allt väsentligt fungerar under all kritik - för att inte säga knappt fungerar över huvud taget? Det är så ruttet, så uselt av dem att jag måste göra något. Måste jag flytta till Uppsala? Det vill jag inte, jag gillar Stockholm bättre. Måste jag börja jobba i Stockholm? Kanske. Måste jag sluta åka med SJ fram tills dess? Definitivt. Så fort jag har använt upp de nio resorna jag har kvar på mitt klippkort övergår jag till att pendla med SL och Upptåget. Om det inte visar sig att SJ har ett fantastiskt bra erbjudande på sina vanliga månadskort förstås, men det tvivlar jag på.

Sms-karusellen fortsätter

Igår fick jag jättemånga sms av SJ.

Ett par av dem kom typ en minut efter tågets ordinarie avgångstid och förmedlade att tåget nu istället skulle gå om kanske tre minuter. Vad vill SJ att jag ska göra med den informationen? Antingen sitter jag ju redan på tåget och har ingen nytta av informationen (förutsatt att ombordpersonalen gör utrop i högtalarna) eller så hade jag inte tänkt ta det tåget hur som helst.

Ibland kan man förvisso dra nytta av att ett tåg är några minuter försenat, t.ex. om man själv kommer till stationen lite sent. Men då skyndar man sig till plattformen istället, man stannar ju inte för att plocka upp sin mobil och läsa ett sms om att tåget som skulle ha gått för en minut sedan nu går om en minut istället.

Missförstå mig rätt - det är jättebra att SJ i större utsträckning meddelar sina resenärer om förseningar. Men det betyder ju inte att man ska sluta göra avväganden - all information är inte relevant information.

Igår fick jag också ett annat sms två gånger. Alltså exakt samma sms, två gånger i följd. Vem är det som sitter på SJ:s sms-central och tror att man måste dubbelklicka på "sänd" för att ett meddelande ska gå iväg? Jag har skrivit om detta fenomen tidigare och nu när det visar sig inte vara en engångshändelse tycker jag att det är dags att hitta på ett namn för det. Förslag mottages tacksamt.

Avslutningsvis. Ett av de många sms:en jag fick gav mig ett gott skratt - och lite huvudbry. SJ AB: Tåg 218 den 2011-08-31 med avgångstid 07.16 från Stockholm Tåget kan komma att avgå 10 min sent från Stockholm C. Precis så stod det. Låt oss kika närmare på det här...

Vi tar det från början. Personligen tycker jag det är konstigt att säga den 2011-08-31. Jag hade hellre sett den 31 augusti 2011, eller bara 2011-08-31. Men det är mindre viktigt i sammanhanget. Jag hade också gärna sett en punkt efter den första meningen. Också mindre viktigt, visst. Sedan känns det ju lite överflödigt att säga att tåget från Stockholm är försenat från just Stockholm. Det fattar väl jag också, det är ju inte försenat från Sveg, eller hur? Sist men inte minst - kan komma att avgå 10 min sent? Vadå kan - vad betyder det? Kan det komma att gå i tid? Kan det komma att inte gå alls? Kan det komma att gå med en försening som är större eller mindre än 10 minuter?

Varför ska SJ hålla på och skicka ut icke-information av det här slaget och störa mig i min morgonsnooze? Om jag får tag på någon SJ-medarbetares mobilnummer ska jag börja sms:a dem varje dag.

Eric kan komma att ta tåg 810 idag. Det går förhoppningsvis från Stockholm och lämnar förhoppningsvis Stockholm när klockan vid Stockholm C visar 07:41.

Eric har idag på sig en grön jacka, till skillnad från den ordinarie svarta. Platsbrist borde inte vara ett problem.

Idag har Eric en stor väska med sig. Platsbrist i hans omedelbara närhet kan komma att uppstå.

På grund av ett signalfel - väckarklockan ringde alldeles för sent - missar Eric tåg 810 mot Uppsala idag. Han tar tåg 812 istället och beräknas vara på perrongen 4 minuter innan utsatt avgångstid.

Idag har Eric ett möte i Stockholm. Hans medverkan på resan mot Uppsala blir idag därför inställd.

Märk väl att alla de här sms:en kommer att skickas två gånger i rad med ett par minuters mellanrum. You have been warned.