På väg hem efter lite helgjobb i Uppsala i lördags stannar vi som vanligt i Knivsta. In i kupén kliver en kvinna i 40-45-årsåldern med sin son som ser ut att vara kanske åtta.
En lång diskussion, eller kanske snarare monolog, uppstår kring huruvida sonen eller modern ska sitta närmast fönstret. Sonen har inga synpuynkter. Modern diskuterar mest med sig själv. Jag börjar redan här bli irriterad, för jag tycker det är en rätt trivial sak och det är fler som sitter i kupén som kanske inte är intresserade av för- och nackdelarna med att sitta vid just fönstret.
När de väl har satt sig börjar morsan igen. Den här gången handlar det om huruvida det är bättre att åka framlänges eller baklänges. Sonen svarar ytterst sällan - mest sitter han och stirrar ut genom fönstret - och när han gör det är det med ett ja, eller nej. Eller det spelar ingen roll. Morsan förstår fortfarande inte att sonen inte är så intresserad av just det här meningsutbytet. Hon babblar på ändå.
Jag tittar på sonen och tycker han verkar vara en synnerligen väluppfostrad grabb. Han svarar sin hulda moder troget och inte otrevligt - trots att det är helt uppenbart att han inte bryr sig ett dugg om vad det nu är hon pladdrar om. Vi andra bryr oss ännu mindre, jag känner ju inte henne men tvingas ändå utstå hennes verbala lösaktighet. Jag vill mest att det ska vara tyst så att jag kan koncentrera mig på min Word feud-match [typ Alfapet på mobilen].
Det blir för en stund tyst. Tills morsan börjar harkla sig. Typ oavbrutet. Och inte små, torra harklingar av typen "ursäkta, jag vill gärna ha lite uppmärksamhet". Långa, slemmiga, högljudda harklingar. Seriöst? Ser hon inte att vi är fler som sitter här? I Kina, har jag hört, är det rätt accepterat att både harkla sig och spotta ut eventuellt slem i princip var som helst. Men nu var vi inte i Kina, utan i Knivsta. Och sist jag kollade är det inte riktigt lika kulturellt accepterat i Knivsta att ge ifrån sig guturala harkelljud bland sina medmänniskor.
Jag hade god lust att säga något. Men vågade inte. Jag testade att stirra ut henne. Hon såg att jag tittade på henne vid ett par tillfällen. Men hon fortsatte att hiva upp sitt slem och - antar jag - svälja det igen. Nästan upproriskt gjorde hon det till och med medan hon tittade mig djupt i ögonen.
Efter en stunds äckel kommer hon på en annan sak att prata med sig själv om. Huruvida sonen ska läsa Kalle Anka eller du vet, den där boken där man lär sig om hur allting funkar. Min hjärna arbetar febrilt - menar hon Bibeln? Kanske, jag vet inte. Eller någon Tom Tits-bok? Det är svårt att tänka när morsan mellan sina harklingar pratar med sig själv om huruvida Kalle eller den andra boken passar bäst. Och så åker de ju baklänges - är det så bra att läsa då? Lång monolog igen. Sonen bryr sig inte, han vill förmodligen att hon ska vara tyst. Till slut får han Kalle Anka. Och det blir tyst. Det enda som ackompanjerar tågens rytmiska dunkande är morsans harklingar. Hela vägen in till Stockholm C.
12 september 2011
1 september 2011
SJ höjer priserna - igen
Det finns inga ord för att beskriva hur mycket jag hatar det och hur förbannad jag blir när jag tänker på det. Jag talar om företaget som konstant hamnar nära botten när i Svenskt Kvalitetsindex gör sina kundnöjdhetsmätningar. Jag talar om SJ.
Idag har de gjort det igen - höjt priserna. I smyg. Ingen information någonstans. Inte på hemsidan. Inte på perronger. Inte ombord. Jag frågade båda nötterna till tågvärdar på tåget hem om de visste något om prishöjningarna. Nöt A hade ingen aning och trodde att jag snackade om SL:s prishöjningar. Nej, jag talar om prishöjningarna som din egen arbetsgivare genomför. Nöt B sa att han hade skummat något om det på intranätet, men visste inte så mycket mer. Det är mycket möjligt att SJ har meddelat sina anställda att det kommer en prishöjning, förmodligen ett meddelande i stil med: imorgon måste alla tågvärdar ha hjälm till sin uniform. Vi har höjt priserna rätt rejält och det kan bli upplopp bland resenärerna. Men sin fula vana trogen skiter SJ högaktligen i att informera sina kunder om sådant som är relevant för resandet, som till exempel att de höjer priserna. Samtidigt fortsätter sms:en att rulla in. Inställda tåg. Försenade tåg. Tåg med fel vagnsammansättning. Vad fan är det jag betalar för egentligen?
Hur mycket höjs priserna då? Ja, SJ:s brist på information genomsyrar liksom alla aspekter av företaget. På webben går det inte att ta reda på några priser över huvud taget om man inte köper enskilda resor. Vad ett pendlarkort kostar framgår liksom inte någonstans. Alternativet är att gå in i en resebutik. Som pendlare gör man väldigt sällan det, man fyller på sitt kort i automaterna som finns på stationerna istället. Imorgon ska jag dock för er skull, kära läsare, försöka överkomma mina kräkreflexer och ta mig in i en av SJ:s resebutiker och fråga. Förutsatt att de vet, förstås.
Så här mycket kan jag dock avslöja redan nu. Ett klippkort om 10 resor, kostade fram till igår 514 kronor. Nöt B, här ovan, mumlade något om en generell prishöjning på 3 procent - trodde han. Några minuter tidigare hade jag fyllt på mitt kort - och nästan svimmat - så jag hade ju facit. Eh, testa att lägga en tvåa framför den siffran så träffar du mitt i prick kompis. Vi snackar alltså 23 procent. Inte tre. 23.
Hur SJ har mage att höja priserna så mycket, trots två katastrofala år i rad ur kundperspektiv och två framgångsrika år ur vinstmaximeringsperspektiv övergår mitt förstånd. Varför ska jag betala, och inte bara det utan betala mer, för något som i allt väsentligt fungerar under all kritik - för att inte säga knappt fungerar över huvud taget? Det är så ruttet, så uselt av dem att jag måste göra något. Måste jag flytta till Uppsala? Det vill jag inte, jag gillar Stockholm bättre. Måste jag börja jobba i Stockholm? Kanske. Måste jag sluta åka med SJ fram tills dess? Definitivt. Så fort jag har använt upp de nio resorna jag har kvar på mitt klippkort övergår jag till att pendla med SL och Upptåget. Om det inte visar sig att SJ har ett fantastiskt bra erbjudande på sina vanliga månadskort förstås, men det tvivlar jag på.
Idag har de gjort det igen - höjt priserna. I smyg. Ingen information någonstans. Inte på hemsidan. Inte på perronger. Inte ombord. Jag frågade båda nötterna till tågvärdar på tåget hem om de visste något om prishöjningarna. Nöt A hade ingen aning och trodde att jag snackade om SL:s prishöjningar. Nej, jag talar om prishöjningarna som din egen arbetsgivare genomför. Nöt B sa att han hade skummat något om det på intranätet, men visste inte så mycket mer. Det är mycket möjligt att SJ har meddelat sina anställda att det kommer en prishöjning, förmodligen ett meddelande i stil med: imorgon måste alla tågvärdar ha hjälm till sin uniform. Vi har höjt priserna rätt rejält och det kan bli upplopp bland resenärerna. Men sin fula vana trogen skiter SJ högaktligen i att informera sina kunder om sådant som är relevant för resandet, som till exempel att de höjer priserna. Samtidigt fortsätter sms:en att rulla in. Inställda tåg. Försenade tåg. Tåg med fel vagnsammansättning. Vad fan är det jag betalar för egentligen?
Hur mycket höjs priserna då? Ja, SJ:s brist på information genomsyrar liksom alla aspekter av företaget. På webben går det inte att ta reda på några priser över huvud taget om man inte köper enskilda resor. Vad ett pendlarkort kostar framgår liksom inte någonstans. Alternativet är att gå in i en resebutik. Som pendlare gör man väldigt sällan det, man fyller på sitt kort i automaterna som finns på stationerna istället. Imorgon ska jag dock för er skull, kära läsare, försöka överkomma mina kräkreflexer och ta mig in i en av SJ:s resebutiker och fråga. Förutsatt att de vet, förstås.
Så här mycket kan jag dock avslöja redan nu. Ett klippkort om 10 resor, kostade fram till igår 514 kronor. Nöt B, här ovan, mumlade något om en generell prishöjning på 3 procent - trodde han. Några minuter tidigare hade jag fyllt på mitt kort - och nästan svimmat - så jag hade ju facit. Eh, testa att lägga en tvåa framför den siffran så träffar du mitt i prick kompis. Vi snackar alltså 23 procent. Inte tre. 23.
Hur SJ har mage att höja priserna så mycket, trots två katastrofala år i rad ur kundperspektiv och två framgångsrika år ur vinstmaximeringsperspektiv övergår mitt förstånd. Varför ska jag betala, och inte bara det utan betala mer, för något som i allt väsentligt fungerar under all kritik - för att inte säga knappt fungerar över huvud taget? Det är så ruttet, så uselt av dem att jag måste göra något. Måste jag flytta till Uppsala? Det vill jag inte, jag gillar Stockholm bättre. Måste jag börja jobba i Stockholm? Kanske. Måste jag sluta åka med SJ fram tills dess? Definitivt. Så fort jag har använt upp de nio resorna jag har kvar på mitt klippkort övergår jag till att pendla med SL och Upptåget. Om det inte visar sig att SJ har ett fantastiskt bra erbjudande på sina vanliga månadskort förstås, men det tvivlar jag på.
Sms-karusellen fortsätter
Igår fick jag jättemånga sms av SJ.
Ett par av dem kom typ en minut efter tågets ordinarie avgångstid och förmedlade att tåget nu istället skulle gå om kanske tre minuter. Vad vill SJ att jag ska göra med den informationen? Antingen sitter jag ju redan på tåget och har ingen nytta av informationen (förutsatt att ombordpersonalen gör utrop i högtalarna) eller så hade jag inte tänkt ta det tåget hur som helst.
Ibland kan man förvisso dra nytta av att ett tåg är några minuter försenat, t.ex. om man själv kommer till stationen lite sent. Men då skyndar man sig till plattformen istället, man stannar ju inte för att plocka upp sin mobil och läsa ett sms om att tåget som skulle ha gått för en minut sedan nu går om en minut istället.
Missförstå mig rätt - det är jättebra att SJ i större utsträckning meddelar sina resenärer om förseningar. Men det betyder ju inte att man ska sluta göra avväganden - all information är inte relevant information.
Igår fick jag också ett annat sms två gånger. Alltså exakt samma sms, två gånger i följd. Vem är det som sitter på SJ:s sms-central och tror att man måste dubbelklicka på "sänd" för att ett meddelande ska gå iväg? Jag har skrivit om detta fenomen tidigare och nu när det visar sig inte vara en engångshändelse tycker jag att det är dags att hitta på ett namn för det. Förslag mottages tacksamt.
Avslutningsvis. Ett av de många sms:en jag fick gav mig ett gott skratt - och lite huvudbry. SJ AB: Tåg 218 den 2011-08-31 med avgångstid 07.16 från Stockholm Tåget kan komma att avgå 10 min sent från Stockholm C. Precis så stod det. Låt oss kika närmare på det här...
Vi tar det från början. Personligen tycker jag det är konstigt att säga den 2011-08-31. Jag hade hellre sett den 31 augusti 2011, eller bara 2011-08-31. Men det är mindre viktigt i sammanhanget. Jag hade också gärna sett en punkt efter den första meningen. Också mindre viktigt, visst. Sedan känns det ju lite överflödigt att säga att tåget från Stockholm är försenat från just Stockholm. Det fattar väl jag också, det är ju inte försenat från Sveg, eller hur? Sist men inte minst - kan komma att avgå 10 min sent? Vadå kan - vad betyder det? Kan det komma att gå i tid? Kan det komma att inte gå alls? Kan det komma att gå med en försening som är större eller mindre än 10 minuter?
Varför ska SJ hålla på och skicka ut icke-information av det här slaget och störa mig i min morgonsnooze? Om jag får tag på någon SJ-medarbetares mobilnummer ska jag börja sms:a dem varje dag.
Eric kan komma att ta tåg 810 idag. Det går förhoppningsvis från Stockholm och lämnar förhoppningsvis Stockholm när klockan vid Stockholm C visar 07:41.
Eric har idag på sig en grön jacka, till skillnad från den ordinarie svarta. Platsbrist borde inte vara ett problem.
Idag har Eric en stor väska med sig. Platsbrist i hans omedelbara närhet kan komma att uppstå.
På grund av ett signalfel - väckarklockan ringde alldeles för sent - missar Eric tåg 810 mot Uppsala idag. Han tar tåg 812 istället och beräknas vara på perrongen 4 minuter innan utsatt avgångstid.
Idag har Eric ett möte i Stockholm. Hans medverkan på resan mot Uppsala blir idag därför inställd.
Märk väl att alla de här sms:en kommer att skickas två gånger i rad med ett par minuters mellanrum. You have been warned.
Ett par av dem kom typ en minut efter tågets ordinarie avgångstid och förmedlade att tåget nu istället skulle gå om kanske tre minuter. Vad vill SJ att jag ska göra med den informationen? Antingen sitter jag ju redan på tåget och har ingen nytta av informationen (förutsatt att ombordpersonalen gör utrop i högtalarna) eller så hade jag inte tänkt ta det tåget hur som helst.
Ibland kan man förvisso dra nytta av att ett tåg är några minuter försenat, t.ex. om man själv kommer till stationen lite sent. Men då skyndar man sig till plattformen istället, man stannar ju inte för att plocka upp sin mobil och läsa ett sms om att tåget som skulle ha gått för en minut sedan nu går om en minut istället.
Missförstå mig rätt - det är jättebra att SJ i större utsträckning meddelar sina resenärer om förseningar. Men det betyder ju inte att man ska sluta göra avväganden - all information är inte relevant information.
Igår fick jag också ett annat sms två gånger. Alltså exakt samma sms, två gånger i följd. Vem är det som sitter på SJ:s sms-central och tror att man måste dubbelklicka på "sänd" för att ett meddelande ska gå iväg? Jag har skrivit om detta fenomen tidigare och nu när det visar sig inte vara en engångshändelse tycker jag att det är dags att hitta på ett namn för det. Förslag mottages tacksamt.
Avslutningsvis. Ett av de många sms:en jag fick gav mig ett gott skratt - och lite huvudbry. SJ AB: Tåg 218 den 2011-08-31 med avgångstid 07.16 från Stockholm Tåget kan komma att avgå 10 min sent från Stockholm C. Precis så stod det. Låt oss kika närmare på det här...
Vi tar det från början. Personligen tycker jag det är konstigt att säga den 2011-08-31. Jag hade hellre sett den 31 augusti 2011, eller bara 2011-08-31. Men det är mindre viktigt i sammanhanget. Jag hade också gärna sett en punkt efter den första meningen. Också mindre viktigt, visst. Sedan känns det ju lite överflödigt att säga att tåget från Stockholm är försenat från just Stockholm. Det fattar väl jag också, det är ju inte försenat från Sveg, eller hur? Sist men inte minst - kan komma att avgå 10 min sent? Vadå kan - vad betyder det? Kan det komma att gå i tid? Kan det komma att inte gå alls? Kan det komma att gå med en försening som är större eller mindre än 10 minuter?
Varför ska SJ hålla på och skicka ut icke-information av det här slaget och störa mig i min morgonsnooze? Om jag får tag på någon SJ-medarbetares mobilnummer ska jag börja sms:a dem varje dag.
Eric kan komma att ta tåg 810 idag. Det går förhoppningsvis från Stockholm och lämnar förhoppningsvis Stockholm när klockan vid Stockholm C visar 07:41.
Eric har idag på sig en grön jacka, till skillnad från den ordinarie svarta. Platsbrist borde inte vara ett problem.
Idag har Eric en stor väska med sig. Platsbrist i hans omedelbara närhet kan komma att uppstå.
På grund av ett signalfel - väckarklockan ringde alldeles för sent - missar Eric tåg 810 mot Uppsala idag. Han tar tåg 812 istället och beräknas vara på perrongen 4 minuter innan utsatt avgångstid.
Idag har Eric ett möte i Stockholm. Hans medverkan på resan mot Uppsala blir idag därför inställd.
Märk väl att alla de här sms:en kommer att skickas två gånger i rad med ett par minuters mellanrum. You have been warned.
30 augusti 2011
Ett steg i rätt riktning - men mycket kvarstår
Äntligen satsas det lite mer på järnvägen i det här landet. Regeringen har enligt dn.se föreslagit ett tillskott om 3,6 miljarder för de två kommande åren. Därmed kommer anslaget att uppgå till sju miljarder per år för 2012 och 2013. Enligt Trafikverkets egna beräkningar behövs förvisso 8 miljarder årligen, men man får ändå säga att regeringen har tagit ett steg i rätt riktning.
Annat var det förra året. Då gjorde man en engångssatsning utöver budgeten med 800 miljoner kronor. Det låter ju fint, men då ska man komma ihåg att de året dessförinnan hade dragit ner på anslaget med 700 miljoner. "Satsningen" på 800 miljoner var alltså i praktiken 100 miljoner.
I sammanhanget kan det vara intressant att veta att när järnvägen får sju miljarder får vägarna elva miljarder. Och medan det funderas på hur i hela friden vi ska kunna rädda Saab, kvarstår det löjliga avkastningskravet på SJ. När tänker regeringen på allvar börja höja incitamenten för att åka tåg istället för bil så att vi förutom en vettig infrastrukturpolitik får en vettig klimatpolitik?
Annat var det förra året. Då gjorde man en engångssatsning utöver budgeten med 800 miljoner kronor. Det låter ju fint, men då ska man komma ihåg att de året dessförinnan hade dragit ner på anslaget med 700 miljoner. "Satsningen" på 800 miljoner var alltså i praktiken 100 miljoner.
I sammanhanget kan det vara intressant att veta att när järnvägen får sju miljarder får vägarna elva miljarder. Och medan det funderas på hur i hela friden vi ska kunna rädda Saab, kvarstår det löjliga avkastningskravet på SJ. När tänker regeringen på allvar börja höja incitamenten för att åka tåg istället för bil så att vi förutom en vettig infrastrukturpolitik får en vettig klimatpolitik?
8 augusti 2011
Allt är inte SJ:s fel
I helgen var jag på kräftskiva i Lingbo. Jag åkte med en för mig närstående person, som önskar förbli anonym. Vi kan kalla henne GK.
Eftersom SJ:s prissättning saknar alla former av logik var det dyrare att beställa en ToR-biljett från Stockholm till Lingbo än att först köpa en separat biljett till Uppsala och därifrån ta en ToR-biljett till Lingbo. GK skulle alltså först ta sig till Uppsala, där jag skulle möta henne efter jobbet och så skulle vi tillsammans åka vidare till kräftskivan. Att ta sig till Uppsala låter kanske som en enkel match, men GK är inte jättevan vid att åka sträckan Stockholm-Uppsala… Jag råkar ringa henne 14:09 och det visar sig att hon är på Stockholm Central.
Jag: Jaha, ska du ta 14:11, eller?
GK: Nej, det går ett 14:20-någonting…
Jag (skeptiskt): Gör det? Det visste jag inte... Står det på informationstavlan?
GK: Nej…
Jag: Men det går ju ett 14:11, försök hinna med det!
GK: OK, jag lägger på! [Klick]
Under tiden kollar jag SJ:s hemsida för att se vilket tåg det kan ha varit som GK trodde att hon skulle ta. Det var SL-pendeltåg till Upplands Väsby och Upptåg därifrån till Uppsala hon ofrivilligt hade siktat in sig på. Någon minut senare ringer hon upp igen.
GK: Jag hann inte…
Jag: OK, det var pendeltåget till Upplands Väsby du hade sett… Nästa SJ-tåg går om en timme, så du får ta det där pendeltåget ändå. Och byta i Upplands Väsby till Upptåget.
Vi pratar lite om hur man löser biljett till Upptåget innan vi lägger på igen. En sådär 35 minuter senare ringer telefonen igen.
GK (uppgivet): Jag har gjort fel igen!
Jag: Vadårå, vad har hänt?
GK: Jag gick av i Märsta…
Jag (suck): Men GK… Vänta lite, så ska jag kolla alternativen på internet...
[Medan jag kollar Internet ojar sig GK lite över att det kunde bli så tokigt]
Jag: OK, du får helt enkelt ta nästa pendeltåg till Upplands Väsby och därifrån ta Upptåget.
GK: OK… Hur lång tid har jag på mig i Upplands Väsby då?
Jag: Sju minuter, så om det finns en biljettautomat på perrongen är det ju lugnt, annars kanske du får lösa biljett ombord.
GK: OK…
Jag: Men GK, nu får du inte göra några fler fel, annars kommer vi missa tåget till Lingbo… Så hoppa hellre på Upptåget och lös biljett ombord än att chansa på att köpa biljett innan om det känns tight…
GK: OK, jag ska försöka inte göra fler fel…
Jag: Mm, kom ihåg nu: Upplands Väsby. Upplands Väsby!
GK: OK, vi ses snart!
Egentligen hade GK tänkt ha 40 minuter tillgodo för att hinna uträtta ett ärende i Uppsala men nu blev det till slut åtta minuter och ärendet fick förbli outrättat. Inte på grund av SJ, utan på grund av den mänskliga faktorn. Allt är tydligen inte SJ:s fel.
3 augusti 2011
SJ dumpar 11-åringar
Det är lite sorgligt att man precis har haft en tågsemester där allt fungerade hur bra som helst, och så fort man kommer hem nås man av nyheten att SJ har kastat av en 11-årig flicka från tåget mellan Örebro och Göteborg.
Den äldre systern råkade vara på toaletten (med biljetterna) när konduktören kom förbi, vilket flickan inte lyckades förmedla - tydligen var hon blyg och hennes svenska inte den bästa. Och då slänger konduktören av henne. Bara sådär. Vad är det för jävla sätt, SJ?! Har ni en policy som tillåter att man dumpar barn som inte förstår vad er personal säger på ställen de kanske aldrig har varit, utan någon de känner och utan att åtminstonne se till att någon på stationen ifråga kan ta hand om henne? 11 år! Dumpad på okänd mark.
Ni säger kanske att det var ett enskilt dåligt beslut fattat av en enskild anställd - men hur man hanterar sådana här situationer måste ni ju ha utbildningar för. Och har ni inte det så är felet ert, och i så fall borde ni ta mig fan skämmas. Jag blir så förbannad att jag saknar ord. Hoppas ni tänker ersätta flickan och hennes familj för det lidande de måste ha upplevt under tiden hon var försvunnen. Och inte med någon jävla värdecheck på SJ heller.
Edit: Jag måste dela med mig av en fantastisk reflektion i sammanhanget och retweetar (heter det fortfarande så om man för över ett citat från en s.k. mikroblogg till - vad som rimligtvis borde vara - en makroblogg?):
Den äldre systern råkade vara på toaletten (med biljetterna) när konduktören kom förbi, vilket flickan inte lyckades förmedla - tydligen var hon blyg och hennes svenska inte den bästa. Och då slänger konduktören av henne. Bara sådär. Vad är det för jävla sätt, SJ?! Har ni en policy som tillåter att man dumpar barn som inte förstår vad er personal säger på ställen de kanske aldrig har varit, utan någon de känner och utan att åtminstonne se till att någon på stationen ifråga kan ta hand om henne? 11 år! Dumpad på okänd mark.
Ni säger kanske att det var ett enskilt dåligt beslut fattat av en enskild anställd - men hur man hanterar sådana här situationer måste ni ju ha utbildningar för. Och har ni inte det så är felet ert, och i så fall borde ni ta mig fan skämmas. Jag blir så förbannad att jag saknar ord. Hoppas ni tänker ersätta flickan och hennes familj för det lidande de måste ha upplevt under tiden hon var försvunnen. Och inte med någon jävla värdecheck på SJ heller.
Edit: Jag måste dela med mig av en fantastisk reflektion i sammanhanget och retweetar (heter det fortfarande så om man för över ett citat från en s.k. mikroblogg till - vad som rimligtvis borde vara - en makroblogg?):
Flicka avslängd för att hon inte kunde uppvisa biljett? Ironiskt med tanke på alla som haft biljett när SJ inte kunnat uppvisa något tåg.
Cred @RudolfChristian
SJ ligger efter - långt efter
Åter från tågsemestern. I någon slags dubbel bemärkelse. Jag har ju både varit ledig från att behöva åka tåg med SJ och trafikverket som leverantörer och tillbringat större delen av den ledigheten med att åka tåg med andra, i andra länder.
Skillnaderna mellan SJ och andra, europeiska, tågbolag är tyvärr slående. De danska, tyska och franska tåg jag har åkt i två och en halv vecka funkade nästintill fläckfritt. En smärre incident i Danmark (något tekniskt problem) gjorde att vi fick byta tåg på vägen men det tog max fem minuter, och den tiden tog vi igen innan vi nådde slutdestinationen. Allt - från informationen och kundservicen generellt till tågens standard och komfort - var enormt mycket bättre än vad som erbjuds i Sverige idag.
Undantaget var tågen i Spanien, de har en del att jobba med när det gäller moderniseringen av sina tåg. Men vi kom i alla fall i tid. Och till skillnad från vad SJ kan erbjuda i sina Intercityvagnar hade till och med de sunkigaste av tåg i Spanien åtminstonne AC - som fungerade.
Därför finns det egentligen inte så mycket att säga om sommarens tågluff, förutom att allt fungerade precis som det ska och att SJ har en hel del att lära av sina europeiska kusiner.
Skillnaderna mellan SJ och andra, europeiska, tågbolag är tyvärr slående. De danska, tyska och franska tåg jag har åkt i två och en halv vecka funkade nästintill fläckfritt. En smärre incident i Danmark (något tekniskt problem) gjorde att vi fick byta tåg på vägen men det tog max fem minuter, och den tiden tog vi igen innan vi nådde slutdestinationen. Allt - från informationen och kundservicen generellt till tågens standard och komfort - var enormt mycket bättre än vad som erbjuds i Sverige idag.
Undantaget var tågen i Spanien, de har en del att jobba med när det gäller moderniseringen av sina tåg. Men vi kom i alla fall i tid. Och till skillnad från vad SJ kan erbjuda i sina Intercityvagnar hade till och med de sunkigaste av tåg i Spanien åtminstonne AC - som fungerade.
Därför finns det egentligen inte så mycket att säga om sommarens tågluff, förutom att allt fungerade precis som det ska och att SJ har en hel del att lära av sina europeiska kusiner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)