Äntligen satsas det lite mer på järnvägen i det här landet. Regeringen har enligt dn.se föreslagit ett tillskott om 3,6 miljarder för de två kommande åren. Därmed kommer anslaget att uppgå till sju miljarder per år för 2012 och 2013. Enligt Trafikverkets egna beräkningar behövs förvisso 8 miljarder årligen, men man får ändå säga att regeringen har tagit ett steg i rätt riktning.
Annat var det förra året. Då gjorde man en engångssatsning utöver budgeten med 800 miljoner kronor. Det låter ju fint, men då ska man komma ihåg att de året dessförinnan hade dragit ner på anslaget med 700 miljoner. "Satsningen" på 800 miljoner var alltså i praktiken 100 miljoner.
I sammanhanget kan det vara intressant att veta att när järnvägen får sju miljarder får vägarna elva miljarder. Och medan det funderas på hur i hela friden vi ska kunna rädda Saab, kvarstår det löjliga avkastningskravet på SJ. När tänker regeringen på allvar börja höja incitamenten för att åka tåg istället för bil så att vi förutom en vettig infrastrukturpolitik får en vettig klimatpolitik?
30 augusti 2011
8 augusti 2011
Allt är inte SJ:s fel
I helgen var jag på kräftskiva i Lingbo. Jag åkte med en för mig närstående person, som önskar förbli anonym. Vi kan kalla henne GK.
Eftersom SJ:s prissättning saknar alla former av logik var det dyrare att beställa en ToR-biljett från Stockholm till Lingbo än att först köpa en separat biljett till Uppsala och därifrån ta en ToR-biljett till Lingbo. GK skulle alltså först ta sig till Uppsala, där jag skulle möta henne efter jobbet och så skulle vi tillsammans åka vidare till kräftskivan. Att ta sig till Uppsala låter kanske som en enkel match, men GK är inte jättevan vid att åka sträckan Stockholm-Uppsala… Jag råkar ringa henne 14:09 och det visar sig att hon är på Stockholm Central.
Jag: Jaha, ska du ta 14:11, eller?
GK: Nej, det går ett 14:20-någonting…
Jag (skeptiskt): Gör det? Det visste jag inte... Står det på informationstavlan?
GK: Nej…
Jag: Men det går ju ett 14:11, försök hinna med det!
GK: OK, jag lägger på! [Klick]
Under tiden kollar jag SJ:s hemsida för att se vilket tåg det kan ha varit som GK trodde att hon skulle ta. Det var SL-pendeltåg till Upplands Väsby och Upptåg därifrån till Uppsala hon ofrivilligt hade siktat in sig på. Någon minut senare ringer hon upp igen.
GK: Jag hann inte…
Jag: OK, det var pendeltåget till Upplands Väsby du hade sett… Nästa SJ-tåg går om en timme, så du får ta det där pendeltåget ändå. Och byta i Upplands Väsby till Upptåget.
Vi pratar lite om hur man löser biljett till Upptåget innan vi lägger på igen. En sådär 35 minuter senare ringer telefonen igen.
GK (uppgivet): Jag har gjort fel igen!
Jag: Vadårå, vad har hänt?
GK: Jag gick av i Märsta…
Jag (suck): Men GK… Vänta lite, så ska jag kolla alternativen på internet...
[Medan jag kollar Internet ojar sig GK lite över att det kunde bli så tokigt]
Jag: OK, du får helt enkelt ta nästa pendeltåg till Upplands Väsby och därifrån ta Upptåget.
GK: OK… Hur lång tid har jag på mig i Upplands Väsby då?
Jag: Sju minuter, så om det finns en biljettautomat på perrongen är det ju lugnt, annars kanske du får lösa biljett ombord.
GK: OK…
Jag: Men GK, nu får du inte göra några fler fel, annars kommer vi missa tåget till Lingbo… Så hoppa hellre på Upptåget och lös biljett ombord än att chansa på att köpa biljett innan om det känns tight…
GK: OK, jag ska försöka inte göra fler fel…
Jag: Mm, kom ihåg nu: Upplands Väsby. Upplands Väsby!
GK: OK, vi ses snart!
Egentligen hade GK tänkt ha 40 minuter tillgodo för att hinna uträtta ett ärende i Uppsala men nu blev det till slut åtta minuter och ärendet fick förbli outrättat. Inte på grund av SJ, utan på grund av den mänskliga faktorn. Allt är tydligen inte SJ:s fel.
3 augusti 2011
SJ dumpar 11-åringar
Det är lite sorgligt att man precis har haft en tågsemester där allt fungerade hur bra som helst, och så fort man kommer hem nås man av nyheten att SJ har kastat av en 11-årig flicka från tåget mellan Örebro och Göteborg.
Den äldre systern råkade vara på toaletten (med biljetterna) när konduktören kom förbi, vilket flickan inte lyckades förmedla - tydligen var hon blyg och hennes svenska inte den bästa. Och då slänger konduktören av henne. Bara sådär. Vad är det för jävla sätt, SJ?! Har ni en policy som tillåter att man dumpar barn som inte förstår vad er personal säger på ställen de kanske aldrig har varit, utan någon de känner och utan att åtminstonne se till att någon på stationen ifråga kan ta hand om henne? 11 år! Dumpad på okänd mark.
Ni säger kanske att det var ett enskilt dåligt beslut fattat av en enskild anställd - men hur man hanterar sådana här situationer måste ni ju ha utbildningar för. Och har ni inte det så är felet ert, och i så fall borde ni ta mig fan skämmas. Jag blir så förbannad att jag saknar ord. Hoppas ni tänker ersätta flickan och hennes familj för det lidande de måste ha upplevt under tiden hon var försvunnen. Och inte med någon jävla värdecheck på SJ heller.
Edit: Jag måste dela med mig av en fantastisk reflektion i sammanhanget och retweetar (heter det fortfarande så om man för över ett citat från en s.k. mikroblogg till - vad som rimligtvis borde vara - en makroblogg?):
Den äldre systern råkade vara på toaletten (med biljetterna) när konduktören kom förbi, vilket flickan inte lyckades förmedla - tydligen var hon blyg och hennes svenska inte den bästa. Och då slänger konduktören av henne. Bara sådär. Vad är det för jävla sätt, SJ?! Har ni en policy som tillåter att man dumpar barn som inte förstår vad er personal säger på ställen de kanske aldrig har varit, utan någon de känner och utan att åtminstonne se till att någon på stationen ifråga kan ta hand om henne? 11 år! Dumpad på okänd mark.
Ni säger kanske att det var ett enskilt dåligt beslut fattat av en enskild anställd - men hur man hanterar sådana här situationer måste ni ju ha utbildningar för. Och har ni inte det så är felet ert, och i så fall borde ni ta mig fan skämmas. Jag blir så förbannad att jag saknar ord. Hoppas ni tänker ersätta flickan och hennes familj för det lidande de måste ha upplevt under tiden hon var försvunnen. Och inte med någon jävla värdecheck på SJ heller.
Edit: Jag måste dela med mig av en fantastisk reflektion i sammanhanget och retweetar (heter det fortfarande så om man för över ett citat från en s.k. mikroblogg till - vad som rimligtvis borde vara - en makroblogg?):
Flicka avslängd för att hon inte kunde uppvisa biljett? Ironiskt med tanke på alla som haft biljett när SJ inte kunnat uppvisa något tåg.
Cred @RudolfChristian
SJ ligger efter - långt efter
Åter från tågsemestern. I någon slags dubbel bemärkelse. Jag har ju både varit ledig från att behöva åka tåg med SJ och trafikverket som leverantörer och tillbringat större delen av den ledigheten med att åka tåg med andra, i andra länder.
Skillnaderna mellan SJ och andra, europeiska, tågbolag är tyvärr slående. De danska, tyska och franska tåg jag har åkt i två och en halv vecka funkade nästintill fläckfritt. En smärre incident i Danmark (något tekniskt problem) gjorde att vi fick byta tåg på vägen men det tog max fem minuter, och den tiden tog vi igen innan vi nådde slutdestinationen. Allt - från informationen och kundservicen generellt till tågens standard och komfort - var enormt mycket bättre än vad som erbjuds i Sverige idag.
Undantaget var tågen i Spanien, de har en del att jobba med när det gäller moderniseringen av sina tåg. Men vi kom i alla fall i tid. Och till skillnad från vad SJ kan erbjuda i sina Intercityvagnar hade till och med de sunkigaste av tåg i Spanien åtminstonne AC - som fungerade.
Därför finns det egentligen inte så mycket att säga om sommarens tågluff, förutom att allt fungerade precis som det ska och att SJ har en hel del att lära av sina europeiska kusiner.
Skillnaderna mellan SJ och andra, europeiska, tågbolag är tyvärr slående. De danska, tyska och franska tåg jag har åkt i två och en halv vecka funkade nästintill fläckfritt. En smärre incident i Danmark (något tekniskt problem) gjorde att vi fick byta tåg på vägen men det tog max fem minuter, och den tiden tog vi igen innan vi nådde slutdestinationen. Allt - från informationen och kundservicen generellt till tågens standard och komfort - var enormt mycket bättre än vad som erbjuds i Sverige idag.
Undantaget var tågen i Spanien, de har en del att jobba med när det gäller moderniseringen av sina tåg. Men vi kom i alla fall i tid. Och till skillnad från vad SJ kan erbjuda i sina Intercityvagnar hade till och med de sunkigaste av tåg i Spanien åtminstonne AC - som fungerade.
Därför finns det egentligen inte så mycket att säga om sommarens tågluff, förutom att allt fungerade precis som det ska och att SJ har en hel del att lära av sina europeiska kusiner.
5 juli 2011
Önskvärda bokstäver
Jag trodde inte det var möjligt, men nu har jag hört en ny anledning till varför ett tåg jag sitter på är försenat. Man har lagt växlarna fel... Vi ska åka förbi Märsta och Knivsta, men växlarna är lagda mot Arlanda. Under de tio minuterna det tog att åtgärda problemet satt jag och klurade på om jag kunde använda detta till min A-Ö-lista över förseningsanledningar. Behöver något på C, J, Q, Y eller Z. Det blir nog svårt den här gången. Men om det nu ändå ska vara förseningar, för det ska det tydligen vara, tycker jag gott att Trafikverket kan lägga manken till och börja hosta fram lite problem som börjar på de här bokstäverna. Ska det vara så svårt?
28 juni 2011
Förseningar, svett och syrebrist
Idag tog jag med mig en termometer på tåget. På väg till jobbet (kl. 07:36) var det beskedliga 25,6 grader i vagnen. På väg hem var det, föga förvånande, ännu varmare. Hela 32 grader. Lägg till rejält med syrebrist på det. Jag hade tyvärr ingen syrehaltsmätare med mig, men det känns ju lika syrefattigt som jag föreställer mig att Östersjöns botten är. Det är inte OK.
Jag frågade Peter "Fråga lokföraren" Olsson hur det kommer sig att det blir så varmt, och huruvida man har funderat på att installera AC på tågen.
Anledningen till att det blir så varmt ombord på Intercityvagnarna är att det inte finns någon AC-anläggning i dom. Tanken från början var att detta skulle installeras när vagnarna upprustades. Problemet som uppstod var att varje vagn skulle bli så tung med AC-anläggning att hastigheten skull bli tvungen att sänkas. [...] Vi lever under strikta regelverk där allt är uträknat i form av hastighet i förhållande till vikt och tillgänglig broms m.m. Beslut togs då att inte installera AC i vagnarna till förmån för kortare restid mellan A och B. Tyvärr finns det sällan ett jättebra och ett jättedåligt alternativ, snarare ett dåligt och ett mindre dåligt. Vi bedömde att detta var det minst dåliga.
OK, så AC väger för mycket och då kan tågen inte gå lika snabbt. Inte för att jag vet vad en AC-anläggning kan väga men har svårt att tänka mig att det är särskilt mycket i förhållande till vad ett helt tåg, eller ens en enskild vagn väger. Och visst kan man väl lägga på fler vagnar på ett tåg-set vid behov, men man kan inte installera AC? Låter konstigt. Dessutom har väl X2000 AC? Om jag inte har fått allt om bakfoten går väl de ganska snabbt ändå, åtminstonne jämfört med Intercitytågen? Jag får det helt enkelt inte att gå ihop.
Att välja att inte installera AC för att hålla nere restiden känns ju för övrigt lite som ett skämt med tanke på alla förseningar som är och har varit. Hade tågen varit i tid hade jag kunnat köpa resonemanget. Kanske. Men nu har vi ju både förseningar titt som tätt och bastubad på hjul till vagnar. Det är, som Peter Olsson mycket riktigt påpekar, inte jättebra eller jättedåligt. Det är bara jättedåligt. Förseningar, svett och syrebrist.
Jag frågade Peter "Fråga lokföraren" Olsson hur det kommer sig att det blir så varmt, och huruvida man har funderat på att installera AC på tågen.
Anledningen till att det blir så varmt ombord på Intercityvagnarna är att det inte finns någon AC-anläggning i dom. Tanken från början var att detta skulle installeras när vagnarna upprustades. Problemet som uppstod var att varje vagn skulle bli så tung med AC-anläggning att hastigheten skull bli tvungen att sänkas. [...] Vi lever under strikta regelverk där allt är uträknat i form av hastighet i förhållande till vikt och tillgänglig broms m.m. Beslut togs då att inte installera AC i vagnarna till förmån för kortare restid mellan A och B. Tyvärr finns det sällan ett jättebra och ett jättedåligt alternativ, snarare ett dåligt och ett mindre dåligt. Vi bedömde att detta var det minst dåliga.
OK, så AC väger för mycket och då kan tågen inte gå lika snabbt. Inte för att jag vet vad en AC-anläggning kan väga men har svårt att tänka mig att det är särskilt mycket i förhållande till vad ett helt tåg, eller ens en enskild vagn väger. Och visst kan man väl lägga på fler vagnar på ett tåg-set vid behov, men man kan inte installera AC? Låter konstigt. Dessutom har väl X2000 AC? Om jag inte har fått allt om bakfoten går väl de ganska snabbt ändå, åtminstonne jämfört med Intercitytågen? Jag får det helt enkelt inte att gå ihop.
Att välja att inte installera AC för att hålla nere restiden känns ju för övrigt lite som ett skämt med tanke på alla förseningar som är och har varit. Hade tågen varit i tid hade jag kunnat köpa resonemanget. Kanske. Men nu har vi ju både förseningar titt som tätt och bastubad på hjul till vagnar. Det är, som Peter Olsson mycket riktigt påpekar, inte jättebra eller jättedåligt. Det är bara jättedåligt. Förseningar, svett och syrebrist.
Fem minuter tidigare
I ett par veckor framöver tidigareläggs alla norrgående tåg med fem minuter på grund av banarbeten. Banarbeten är bra, ni ska veta att de behövs. Däremot har informationen om att tågen numer avgår fem minuter tidigare - som vanligt - varit under all kritik.
Igår hade jag tur. En god vän som skulle ta ett tidigare tåg än mig ringde och tipsade om att vara på plats fem minuter tidigare än vanligt. Han själv, däremot, fick lära sig den hårda vägen. Han kom till Stockholm C några minuter innan avgångstiden (trodde han) bara för att få veta att tåget hade gått. Och så blev det en halvtimmes väntan på nästa tåg.
Smått förundrad över den totala avsaknaden av information begav jag mig iväg till centralen. Visst står den nya avgångstiden på informationstavlorna men vi som pendlar kan ju tiderna utan och innan och dyker ofta upp bara någon minut innan tåget ska gå. Och ska det ske någon förändring så förväntar man sig ju någon slags informationskampanj.
OK, jag ska vara rättvis - informationen kom. I det här fallet kom den i två led. Först ombord på tåget, när det redan hade lämnat Stockholm (fem minuter för tidigt alltså). Lite som i förbigående kommer utropet: ...och som ni märkte avgick vi lite tidigare än vanligt och det gör alla norrgående tåg fram till den 17 juli på grund av banarbeten... Jo tack, vi som var ombord när det hände märkte att ni avgick tidigare. Och det märker nog ett par hundra människor till om några minuter när de kommer upp till perrongen och det inte står något tåg där. Och de får inte bara en halvtimmes väntan på nästa avgång - de får vänta i en timme - eftersom morgonrusningen anses vara över när 09:06-tåget har gått (säga vad man vill om det). Jag kan inte låta bli att undra hur många människor som missade sitt tänkta tåg för att det avgick tidigare än vanligt, helt utan någon förhandsinformation från SJ:s sida.
Just det, det var ju ett andra led i informationen också... Det var det sms som kom 11:52, med ungefär samma innehåll som utropet ombord. Det är ju jättebra att det kommer ett sådant sms, men för väldigt många människor är ju skadan redan skedd. Hade det varit omöjligt att skicka det sms:et i fredags? Eller i lördags? Varför inte i söndags? Ja, SJ hade till och med kunnat skicka det tidigt samma morgon och det hade besparat ganska många människor ganska mycket frustration. Vad är det som är så svårt? Jag förstår det bara inte.
Jag ser framför mig ett ledningsmöte där de sitter och spånar idéer för hur de ska informera sina kunder om ändrade avgångstider. De sitter och smuttar på morgonkaffet och funderar så att det knakar tills någon utbrister: Jag har det! Vi skickar ett sms! Lättnaden i rummet är påtaglig, äntligen har någon levererat. Nästa knäckfråga är när de ska skicka sms:et. Det blir nästan helt tyst igen, det enda som hörs är lite sporadiskt kaffesörplande. Tills en farbror med kanellängdssmulor i mustaschen säger: jag tycker vi skickar det på måndag 11:52, det känns rätt.
Fotnot: det ska tilläggas att sms-tjänsten inte omfattar alla sträckor, så hur SJ tänker att de ska informera alla andra pendlare har jag ingen aning om.
Igår hade jag tur. En god vän som skulle ta ett tidigare tåg än mig ringde och tipsade om att vara på plats fem minuter tidigare än vanligt. Han själv, däremot, fick lära sig den hårda vägen. Han kom till Stockholm C några minuter innan avgångstiden (trodde han) bara för att få veta att tåget hade gått. Och så blev det en halvtimmes väntan på nästa tåg.
Smått förundrad över den totala avsaknaden av information begav jag mig iväg till centralen. Visst står den nya avgångstiden på informationstavlorna men vi som pendlar kan ju tiderna utan och innan och dyker ofta upp bara någon minut innan tåget ska gå. Och ska det ske någon förändring så förväntar man sig ju någon slags informationskampanj.
OK, jag ska vara rättvis - informationen kom. I det här fallet kom den i två led. Först ombord på tåget, när det redan hade lämnat Stockholm (fem minuter för tidigt alltså). Lite som i förbigående kommer utropet: ...och som ni märkte avgick vi lite tidigare än vanligt och det gör alla norrgående tåg fram till den 17 juli på grund av banarbeten... Jo tack, vi som var ombord när det hände märkte att ni avgick tidigare. Och det märker nog ett par hundra människor till om några minuter när de kommer upp till perrongen och det inte står något tåg där. Och de får inte bara en halvtimmes väntan på nästa avgång - de får vänta i en timme - eftersom morgonrusningen anses vara över när 09:06-tåget har gått (säga vad man vill om det). Jag kan inte låta bli att undra hur många människor som missade sitt tänkta tåg för att det avgick tidigare än vanligt, helt utan någon förhandsinformation från SJ:s sida.
Just det, det var ju ett andra led i informationen också... Det var det sms som kom 11:52, med ungefär samma innehåll som utropet ombord. Det är ju jättebra att det kommer ett sådant sms, men för väldigt många människor är ju skadan redan skedd. Hade det varit omöjligt att skicka det sms:et i fredags? Eller i lördags? Varför inte i söndags? Ja, SJ hade till och med kunnat skicka det tidigt samma morgon och det hade besparat ganska många människor ganska mycket frustration. Vad är det som är så svårt? Jag förstår det bara inte.
Jag ser framför mig ett ledningsmöte där de sitter och spånar idéer för hur de ska informera sina kunder om ändrade avgångstider. De sitter och smuttar på morgonkaffet och funderar så att det knakar tills någon utbrister: Jag har det! Vi skickar ett sms! Lättnaden i rummet är påtaglig, äntligen har någon levererat. Nästa knäckfråga är när de ska skicka sms:et. Det blir nästan helt tyst igen, det enda som hörs är lite sporadiskt kaffesörplande. Tills en farbror med kanellängdssmulor i mustaschen säger: jag tycker vi skickar det på måndag 11:52, det känns rätt.
Fotnot: det ska tilläggas att sms-tjänsten inte omfattar alla sträckor, så hur SJ tänker att de ska informera alla andra pendlare har jag ingen aning om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)